Valborgsmässoafton och mys med familjen
I går var det Valborgsmässoafton. Hela Facebook lystes upp av bilder på eldar, och folk var ute och firade. Thomas och jag satt en stund i trädgårdsmöblerna, tog ett glas vin och lite nötter. Det var vårt firande. Mysigt, men kallt. Långt ifrån min barndoms Valborg.
När jag var liten var det viktigt med brasa. Det var inte bara brasan som drog, utan också korv- och godisförsäljningen som följde med.
Valborgsmässoafton, promenerade hela familjen ner till Campingen för att se på elden. Förväntningarna pirrade i kroppen. Jag kommer ihåg hur jag hoppade fram längs vägen, och inte kunde komma fram fort nog.
Alla byborna var samlade, och det fanns gott om kompisar att vara med. Föräldrarna stod i klungor och pratade, och det hördes många skratt från olika håll. Det var ett naturligt sätt att träffas på, och alla trivdes.
När Birger som stod för campingen till slut högtidligt tände brasan blev det tyst. Flammorna lyste upp den mörka himlen, och snart hörde vi elden spraka. Jag minns att det kändes speciellt.
Björkenäs camping öppnade upp för säsongen den här helgen. På något sätt var det startskottet på sommaren. Dansen på "Lanternan" drog igång, och husvagnarna började dyka upp.
I mina unga tonår var jag ständigt förälskad i någon av alla de unga pojkar som campade någon vecka med sina föräldrar, och sedan försvann. Det var alltid på avstånd, men en ständig källa till nya drömmar.
Jag har alltid varit fascinerad av eld. Om vårarna brukade min far elda gammalt ris, och jag älskade att vara med på detta. Jag sprang runt elden, petade med pinnar i glöden, och var allmänt i vägen. Min far lät mig hållas.
När elden började brinna ut, grillade vi korv i glöden. Kerstin och jag som aldrig kunde vänta tillräckligt länge, åt sotsvarta korvar som var kalla i mitten. Vad gjorde det. De smakade himmelskt.
Det var en härlig tid att växa upp i. Livet på landet var så enkelt, och trots det har jag så mycket minnen. Det är som en skattkista att förvara, och förmedla till barn och barnbarn.
Idag kommer mina svärsöner hit och ska ordna med sin vinterved. Mina flickor Martina, Matilda och Denise kommer också med. Vi ska gå till sjön en runda. Koka Bullens korv och äta ute. Kanske blir det ett minne för barnbarnen Karl och Edit att ta med sig?
Ha en härlig kväll! / Ingrid
När jag var liten var det viktigt med brasa. Det var inte bara brasan som drog, utan också korv- och godisförsäljningen som följde med.
Valborgsmässoafton, promenerade hela familjen ner till Campingen för att se på elden. Förväntningarna pirrade i kroppen. Jag kommer ihåg hur jag hoppade fram längs vägen, och inte kunde komma fram fort nog.
Alla byborna var samlade, och det fanns gott om kompisar att vara med. Föräldrarna stod i klungor och pratade, och det hördes många skratt från olika håll. Det var ett naturligt sätt att träffas på, och alla trivdes.
När Birger som stod för campingen till slut högtidligt tände brasan blev det tyst. Flammorna lyste upp den mörka himlen, och snart hörde vi elden spraka. Jag minns att det kändes speciellt.
Björkenäs camping öppnade upp för säsongen den här helgen. På något sätt var det startskottet på sommaren. Dansen på "Lanternan" drog igång, och husvagnarna började dyka upp.
I mina unga tonår var jag ständigt förälskad i någon av alla de unga pojkar som campade någon vecka med sina föräldrar, och sedan försvann. Det var alltid på avstånd, men en ständig källa till nya drömmar.
Jag har alltid varit fascinerad av eld. Om vårarna brukade min far elda gammalt ris, och jag älskade att vara med på detta. Jag sprang runt elden, petade med pinnar i glöden, och var allmänt i vägen. Min far lät mig hållas.
När elden började brinna ut, grillade vi korv i glöden. Kerstin och jag som aldrig kunde vänta tillräckligt länge, åt sotsvarta korvar som var kalla i mitten. Vad gjorde det. De smakade himmelskt.
Det var en härlig tid att växa upp i. Livet på landet var så enkelt, och trots det har jag så mycket minnen. Det är som en skattkista att förvara, och förmedla till barn och barnbarn.
Idag kommer mina svärsöner hit och ska ordna med sin vinterved. Mina flickor Martina, Matilda och Denise kommer också med. Vi ska gå till sjön en runda. Koka Bullens korv och äta ute. Kanske blir det ett minne för barnbarnen Karl och Edit att ta med sig?
Ha en härlig kväll! / Ingrid