Val i Sverige
Vi hade en härlig dag i går med Axel, Matilda och Felicia. Vi strosade en runda på Emmaboda marknad, och köpte lite marknadskarameller. Det var ett härligt väder, även om det bitvis var lite kallt.
Efteråt grillade Thomas kyckling på altanen. Han är duktig på det där, och det var fantastiskt gott. Även om vi fick äta inne.
Axel och Matilda är helt galna ihop, och jag vek mig av skratt flera gånger. Ljuvliga ungar!
I dag är det val i Sverige. Det yttersta beviset på vår demokrati. Jag tycker alltid att det är stort. Jag brukar klä mig lite extra, och det känns högtidligt. Jag röstar alltid. Det skulle kännas konstigt att låta bli.
Felicia kommer hem, och ska rösta för första gången i sitt liv. Jag vet att hon tycker att det känns speciellt.
Jag kommer ihåg första gången jag själv röstade. Det var i folkomröstningen om snabbare eller längre tid för avveckling av kärnkraften, den 23 mars 1980. Jag var nyss fyllda 18 år den gången, och djupt engagerad. Jag trodde att kärnkraften var livsfarlig, och ville ha bort den så fort som möjligt.
Jag kan le åt det idag. När jag var ung var allt så svart eller vitt. Det fanns inga nyanser. Tog jag ställning för något så gjorde jag det ordentligt. I dag kan jag se saker ur lite fler perspektiv.
Valet den gången gick inte min väg. När den värsta rädslan hade lagt sig, tänkte jag inte längre så mycket på det. Vi har fortfarande kärnkraft, och avvecklingen pågår ständigt. Det är bra.
Även Felicia är djupt engagerad. Hon har läst partiprogrammen och lyssnat på partiledardebatterna. Hon har bildat sig en uppfattning, och hon är helt klar över hur hon ska rösta.
Hoppas att det blir en härlig höstdag. Att solen kommer att skina över träden som nu har skiftat färg.
Vi ska gå bort till vallokalen. Efteråt ska vi äta lite gott, och njuta av att vi haft gjort vår plikt.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Efteråt grillade Thomas kyckling på altanen. Han är duktig på det där, och det var fantastiskt gott. Även om vi fick äta inne.
Axel och Matilda är helt galna ihop, och jag vek mig av skratt flera gånger. Ljuvliga ungar!
I dag är det val i Sverige. Det yttersta beviset på vår demokrati. Jag tycker alltid att det är stort. Jag brukar klä mig lite extra, och det känns högtidligt. Jag röstar alltid. Det skulle kännas konstigt att låta bli.
Felicia kommer hem, och ska rösta för första gången i sitt liv. Jag vet att hon tycker att det känns speciellt.
Jag kommer ihåg första gången jag själv röstade. Det var i folkomröstningen om snabbare eller längre tid för avveckling av kärnkraften, den 23 mars 1980. Jag var nyss fyllda 18 år den gången, och djupt engagerad. Jag trodde att kärnkraften var livsfarlig, och ville ha bort den så fort som möjligt.
Jag kan le åt det idag. När jag var ung var allt så svart eller vitt. Det fanns inga nyanser. Tog jag ställning för något så gjorde jag det ordentligt. I dag kan jag se saker ur lite fler perspektiv.
Valet den gången gick inte min väg. När den värsta rädslan hade lagt sig, tänkte jag inte längre så mycket på det. Vi har fortfarande kärnkraft, och avvecklingen pågår ständigt. Det är bra.
Även Felicia är djupt engagerad. Hon har läst partiprogrammen och lyssnat på partiledardebatterna. Hon har bildat sig en uppfattning, och hon är helt klar över hur hon ska rösta.
Hoppas att det blir en härlig höstdag. Att solen kommer att skina över träden som nu har skiftat färg.
Vi ska gå bort till vallokalen. Efteråt ska vi äta lite gott, och njuta av att vi haft gjort vår plikt.
Ha en härlig dag! / Ingrid