Vänskap
I eftermiddag ska jag träffa min nya chef och mina blivande kollegor, inne på sjukhuset i Karlskrona. Det ska bli spännande. Jag ser fram emot det. Min chef har hittills varit väldigt tillmötesgående. Hon är mån om att allt ska bli bra, och det bådar så gott.
Innan dess ska jag hälsa på Heléne som jag nyss har lärt känna, och som jag tycker så mycket om. Hon har på kort tid blivit en fin vän. Varje gång vi träffas har vi en massa att prata om, och tiden rusar iväg.
Jag har också många gamla vänner som jag inte träffar så ofta. När vi väl gör det är det som om tiden har stått stilla. Vi kan fortfarande prata om allt, och det känns som om vi träffades igår. Jag vet att de alltid finns där när jag behöver dem.
Paola har jag känt i nästan hela mitt liv. Vi har gått i skolan ihop, och vi har delat det mesta under uppväxten. Vi har gjort en massa galna upptåg, och vi har haft fantastiskt roligt ihop. Vi är ganska olika som personer, men hon är som en syster för mig.
Ann lärde jag känna när jag väntade Martina. Hon står mig så otroligt nära. Våra barn har växt upp som syskon, och min Felicia kallar fortfarande Anns son Noah för storebror. Ann och jag har gått ett antal milarundor genom åren, och det finns nog ingen som vet så mycket om mig och mitt liv som just hon.
Ann har också hjälpt mig igenom några av de tuffaste perioderna i mitt liv. Det kommer jag alltid att bära med mig.
Det finns fler personer i mitt liv som jag räknar bland mina vänner. Jag känner mig lyckligt lottad.
Förutom mina fina vänner finns det också människor omkring mig som jag inte känner så väl, men som jag ändå tycker om. Det finns också de som jag inte känner alls, men som jag tycker är sympatiska.
I hela mitt liv har jag varit intresserad av människor. Jag har alltid varit fascinerad av våra olikheter, och framför allt av våra likheter. Mina viktigaste lärdomar i livet har jag fått genom mina relationer till andra. De har slipat av mina vassa kanter, och format mig till den jag är idag, på gott och ont.
Livet vore bra fattigt utan dem!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Innan dess ska jag hälsa på Heléne som jag nyss har lärt känna, och som jag tycker så mycket om. Hon har på kort tid blivit en fin vän. Varje gång vi träffas har vi en massa att prata om, och tiden rusar iväg.
Jag har också många gamla vänner som jag inte träffar så ofta. När vi väl gör det är det som om tiden har stått stilla. Vi kan fortfarande prata om allt, och det känns som om vi träffades igår. Jag vet att de alltid finns där när jag behöver dem.
Paola har jag känt i nästan hela mitt liv. Vi har gått i skolan ihop, och vi har delat det mesta under uppväxten. Vi har gjort en massa galna upptåg, och vi har haft fantastiskt roligt ihop. Vi är ganska olika som personer, men hon är som en syster för mig.
Ann lärde jag känna när jag väntade Martina. Hon står mig så otroligt nära. Våra barn har växt upp som syskon, och min Felicia kallar fortfarande Anns son Noah för storebror. Ann och jag har gått ett antal milarundor genom åren, och det finns nog ingen som vet så mycket om mig och mitt liv som just hon.
Ann har också hjälpt mig igenom några av de tuffaste perioderna i mitt liv. Det kommer jag alltid att bära med mig.
Det finns fler personer i mitt liv som jag räknar bland mina vänner. Jag känner mig lyckligt lottad.
Förutom mina fina vänner finns det också människor omkring mig som jag inte känner så väl, men som jag ändå tycker om. Det finns också de som jag inte känner alls, men som jag tycker är sympatiska.
I hela mitt liv har jag varit intresserad av människor. Jag har alltid varit fascinerad av våra olikheter, och framför allt av våra likheter. Mina viktigaste lärdomar i livet har jag fått genom mina relationer till andra. De har slipat av mina vassa kanter, och format mig till den jag är idag, på gott och ont.
Livet vore bra fattigt utan dem!
Ha en härlig dag! / Ingrid