Underbara somrar
Det är så härligt ute nu. Det är varmt, och skönt.
I helgen såg vi en säl i Björkenäs som låg och solade på en sten i vattnet. Man kunde riktigt se hur den njöt i värmen.
Korna gick vid havskanten och tittade förstrött på den medan de idisslade. Tre svanar gled förbi. Det är sommar.
När mina tre äldsta barn var små, åkte vi ut till Ungskär så fort vi fick tillfälle. Vi hade en öppen båt. Barnen satt uppradade i sina färggranna flytvästar, och deras ljusa lockar fladdrade i vinden. Det var en härlig tid. Jag saknar den ibland.
På Ungskär hade vi ett litet ställe. En liten lägenhet inrymd i ett magasin som en gång hade tillhört affären. Den var liten, men så mysig.
I de två små rummen hade vi havet nästan utanför fönstret. På morgnarna vaknade vi av dunket från fiskebåtarna som kom iland.
Köket på framsidan hade fönster mot den lilla vägen som går genom ön. På sommaren när fönstret var öppet, stannade folk ofta till och pratade bort en stund.
Det fanns ingen toalett, förutom ett litet innedass. Vi hade en liten bänkspis i köket, och flickorna fick nästan sova på varandra i det lilla sovrummet. Det var ingenting som bekymrade oss. Vi njöt av havet och friheten.
På den gamla stentrappan drack vi vårt kaffe. Vi badade i havet. Barnen var nere i hamnen med sin pappa och metade, och solen lyste ständigt. På kvällarna grillade vi korv, och tog ett kvällsdopp.
När skärgårdsbåten kom iland, brukade vi gå ner och köpa glass.
Jag var fortfarande ung. Jag hade fortfarande hela det oändliga livet framför mig.
De här åren ligger långt tillbaka. Mina tre äldsta flickor som då var små, är sedan länge vuxna.
Men i mitt minne bevarar jag de här ljusa dagarna. Glädjen jag kände av att bara få finnas till. Lyckan och stoltheten över vårt lilla ställe. Känslan av gemenskap med så många på ön. Havet och saltet.
Idag njuter jag också av havet i vårt paradis i Björkenäs. Jag är betydligt äldre, och betydligt klokare. Jag har blivit lite mer bekväm. Jag är inte lika aktiv, och det behöver inte längre hända saker hela tiden.
Livet har förändrat mig, men kärleken till havet är densamma. Jag längtar alltid dit.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
I helgen såg vi en säl i Björkenäs som låg och solade på en sten i vattnet. Man kunde riktigt se hur den njöt i värmen.
Korna gick vid havskanten och tittade förstrött på den medan de idisslade. Tre svanar gled förbi. Det är sommar.
När mina tre äldsta barn var små, åkte vi ut till Ungskär så fort vi fick tillfälle. Vi hade en öppen båt. Barnen satt uppradade i sina färggranna flytvästar, och deras ljusa lockar fladdrade i vinden. Det var en härlig tid. Jag saknar den ibland.
På Ungskär hade vi ett litet ställe. En liten lägenhet inrymd i ett magasin som en gång hade tillhört affären. Den var liten, men så mysig.
I de två små rummen hade vi havet nästan utanför fönstret. På morgnarna vaknade vi av dunket från fiskebåtarna som kom iland.
Köket på framsidan hade fönster mot den lilla vägen som går genom ön. På sommaren när fönstret var öppet, stannade folk ofta till och pratade bort en stund.
Det fanns ingen toalett, förutom ett litet innedass. Vi hade en liten bänkspis i köket, och flickorna fick nästan sova på varandra i det lilla sovrummet. Det var ingenting som bekymrade oss. Vi njöt av havet och friheten.
På den gamla stentrappan drack vi vårt kaffe. Vi badade i havet. Barnen var nere i hamnen med sin pappa och metade, och solen lyste ständigt. På kvällarna grillade vi korv, och tog ett kvällsdopp.
När skärgårdsbåten kom iland, brukade vi gå ner och köpa glass.
Jag var fortfarande ung. Jag hade fortfarande hela det oändliga livet framför mig.
De här åren ligger långt tillbaka. Mina tre äldsta flickor som då var små, är sedan länge vuxna.
Men i mitt minne bevarar jag de här ljusa dagarna. Glädjen jag kände av att bara få finnas till. Lyckan och stoltheten över vårt lilla ställe. Känslan av gemenskap med så många på ön. Havet och saltet.
Idag njuter jag också av havet i vårt paradis i Björkenäs. Jag är betydligt äldre, och betydligt klokare. Jag har blivit lite mer bekväm. Jag är inte lika aktiv, och det behöver inte längre hända saker hela tiden.
Livet har förändrat mig, men kärleken till havet är densamma. Jag längtar alltid dit.
Ha en härlig kväll! / Ingrid