Tidig morgon på Quality Hotel Globe, Stockholm
Det är tidig morgon. Thomas sover gott. Denise också. Undrar hur mycket hon har varit vaken i natt med tanke på snarkfantasterna i familjen…
Jag ser fram emot hotellfrukosten om några timmar. Jag hoppas så att de serverar pannkakor med vispgrädde och sylt. Denise hoppas på nutella och rostat bröd, det vet jag.
Thomas som äter grovt bröd och havregrynsgröt, förfasar sig över alla våra onyttigheter. Det hör till.
Bröllopet i går var fantastiskt. Elin var så vacker i sin långa vita klänning. Tobias var så stilig. Brudparet strålade ikapp med solen, och de hade bara ögon för varandra.
Innan bröllopet hade jag en massa bekymmer om vad jag skulle ha på mig.
Bekymmer om att kläderna jag först hade valt var för små, och att jag skulle känna mig obekväm i de nya jag hade köpt.
Det spelade ingen roll när jag väl var på plats. Då var det fullt fokus på brudparet.
Det är så spännande det där med kärlek. Hur den fullständigt golvar oss ibland, och hur svårt det är att stå emot den. Hur vacker den är, och hur hårt den kan slå. Hur ont den kan göra, och vilket rus den kan ge. I nöd och lust.
Det är härligt att få uppleva den. Det är också fantastiskt att se den på nära håll.
Thomas var så stolt. Han hade svårt att hålla rösten stadig när han höll tal för sin dotter, och sin numer också på pappret, svärson.
Jag kom att tänka på när min äldsta dotter Marie gifte sig med sin Andreas. Hur vi var nere vid havet tidigt samma morgon hon och jag, och plockade liljekonvaljer till brudbuketten. Det var i slutet av maj, och det var också en underbar dag.
Den gången grät jag också floder. Marie och Andreas gifte sig i Torhamns kyrka. Samma kyrka som Marie en gång hade döpts i, och sedermera också konfirmerats i. Deras lille Alvin var liten.
Marie var vacker som en dag, och jag var så rörd. Det är ett fantastiskt minne.
På tisdag åker Elin och Tobias på bröllopsresa till Capri. I bagaget har de med sig minnet av en oförglömlig dag. Jag vet att de kommer att kunna njuta av den länge. Det kommer jag också att göra.
Jag hoppas att deras resa blir fantastisk.
Nu ska jag lägga mig ner och läsa lite. Deckaren ”Häxan” av Camilla Läckberg har mig i sitt grepp, och jag har ännu en stund för mig själv innan familjen vaknar. Jag passar på.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Jag ser fram emot hotellfrukosten om några timmar. Jag hoppas så att de serverar pannkakor med vispgrädde och sylt. Denise hoppas på nutella och rostat bröd, det vet jag.
Thomas som äter grovt bröd och havregrynsgröt, förfasar sig över alla våra onyttigheter. Det hör till.
Bröllopet i går var fantastiskt. Elin var så vacker i sin långa vita klänning. Tobias var så stilig. Brudparet strålade ikapp med solen, och de hade bara ögon för varandra.
Innan bröllopet hade jag en massa bekymmer om vad jag skulle ha på mig.
Bekymmer om att kläderna jag först hade valt var för små, och att jag skulle känna mig obekväm i de nya jag hade köpt.
Det spelade ingen roll när jag väl var på plats. Då var det fullt fokus på brudparet.
Det är så spännande det där med kärlek. Hur den fullständigt golvar oss ibland, och hur svårt det är att stå emot den. Hur vacker den är, och hur hårt den kan slå. Hur ont den kan göra, och vilket rus den kan ge. I nöd och lust.
Det är härligt att få uppleva den. Det är också fantastiskt att se den på nära håll.
Thomas var så stolt. Han hade svårt att hålla rösten stadig när han höll tal för sin dotter, och sin numer också på pappret, svärson.
Jag kom att tänka på när min äldsta dotter Marie gifte sig med sin Andreas. Hur vi var nere vid havet tidigt samma morgon hon och jag, och plockade liljekonvaljer till brudbuketten. Det var i slutet av maj, och det var också en underbar dag.
Den gången grät jag också floder. Marie och Andreas gifte sig i Torhamns kyrka. Samma kyrka som Marie en gång hade döpts i, och sedermera också konfirmerats i. Deras lille Alvin var liten.
Marie var vacker som en dag, och jag var så rörd. Det är ett fantastiskt minne.
På tisdag åker Elin och Tobias på bröllopsresa till Capri. I bagaget har de med sig minnet av en oförglömlig dag. Jag vet att de kommer att kunna njuta av den länge. Det kommer jag också att göra.
Jag hoppas att deras resa blir fantastisk.
Nu ska jag lägga mig ner och läsa lite. Deckaren ”Häxan” av Camilla Läckberg har mig i sitt grepp, och jag har ännu en stund för mig själv innan familjen vaknar. Jag passar på.
Ha en härlig dag! / Ingrid