Thomas på macken
När jag skriver detta är det tidig morgon. Min bästa stund på dagen. Jag älskar mitt soffhörn, och dagens första kaffe smakar himmelskt. Solen är uppe, och familjen sover fortfarande på övervåningen.
I morgon ska jag börja jobba så smått. Det ser jag fram emot. Jag längtar tillbaka till rutinerna på Specialistrehab, och till alla tokigheter i fikarummet. Hoppas bara att det går bra.
Idag ska jag berätta lite om Thomas, som bor här i Björkenäs. Thomas står för verkstaden i byn, även om jag fortfarande kallar honom "Thomas på macken".
Till viss del har hans ställe blivit något av en samlingspunkt. När man kommer dit sitter det ofta någon eller några i stolarna han har framför disken, med en kopp kaffe i handen. Thomas har ett hjärta av guld, och många är de gångerna han har löst problem åt byborna.
Mamma och Thomas har en alldeles speciell relation. De hittade varandra direkt när han tillsammans med sin far öppnade verkstaden, och har sedan dess varit nära vänner. Det var tryggt att veta att han alltid fanns i närheten, och att han bara var ett samtal bort.
Vid ett tillfälle hade mamma inbrott i huset här. Hon var hemma när det hände, och blev fruktansvärt rädd. Hon gömde sig bakom kylskåpet i köket, medan tjuven krossade en ruta i dörren. Han hade en stor hund med sig, och mamma hörde hur han pratade med hunden inne i rummet.
Allting gick bra till slut. Mammas rädsla förbyttes plötsligt i ilska. Hon klev ur sitt gömställe och gick in till tjuven där han stod i rummet. Hon höjde käppen mot honom och skällde ut honom efter noter. Min tuffa mamma. Jag kan se henne framför mig.
Vi skällde på henne när vi fick veta vad hon hade gjort. Hon kunde ha råkat riktigt illa ut.
Men hennes ilska gav resultat. Tjuven som var ganska hög på narkotika bad om ursäkt, och lommade skamset iväg med sin stora hund.
När Thomas på verkstaden fick höra detta, blev han vansinnig. Han var han ute i timmar och letade efter den som gjort det. Han hittade honom inte, och det kanske var tur det.
När mamma inte fick ut sin nya legitimation för att hon inte kunde legitimera sig, löste Thomas det genom några telefonsamtal.
Thomas är som han är. Han driver sin verkstad, lever som han lär, och för dagen. Han är sambo med Sandra, som han alltid höjer till skyarna. Vart fjärde år klär han upp sig i kostym, och åker och röstar. Resten av tiden är han ledigt klädd. Han har ett härligt skratt, och man blir glad av att träffa honom.
Det är fint att få ha honom som vän.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
I morgon ska jag börja jobba så smått. Det ser jag fram emot. Jag längtar tillbaka till rutinerna på Specialistrehab, och till alla tokigheter i fikarummet. Hoppas bara att det går bra.
Idag ska jag berätta lite om Thomas, som bor här i Björkenäs. Thomas står för verkstaden i byn, även om jag fortfarande kallar honom "Thomas på macken".
Till viss del har hans ställe blivit något av en samlingspunkt. När man kommer dit sitter det ofta någon eller några i stolarna han har framför disken, med en kopp kaffe i handen. Thomas har ett hjärta av guld, och många är de gångerna han har löst problem åt byborna.
Mamma och Thomas har en alldeles speciell relation. De hittade varandra direkt när han tillsammans med sin far öppnade verkstaden, och har sedan dess varit nära vänner. Det var tryggt att veta att han alltid fanns i närheten, och att han bara var ett samtal bort.
Vid ett tillfälle hade mamma inbrott i huset här. Hon var hemma när det hände, och blev fruktansvärt rädd. Hon gömde sig bakom kylskåpet i köket, medan tjuven krossade en ruta i dörren. Han hade en stor hund med sig, och mamma hörde hur han pratade med hunden inne i rummet.
Allting gick bra till slut. Mammas rädsla förbyttes plötsligt i ilska. Hon klev ur sitt gömställe och gick in till tjuven där han stod i rummet. Hon höjde käppen mot honom och skällde ut honom efter noter. Min tuffa mamma. Jag kan se henne framför mig.
Vi skällde på henne när vi fick veta vad hon hade gjort. Hon kunde ha råkat riktigt illa ut.
Men hennes ilska gav resultat. Tjuven som var ganska hög på narkotika bad om ursäkt, och lommade skamset iväg med sin stora hund.
När Thomas på verkstaden fick höra detta, blev han vansinnig. Han var han ute i timmar och letade efter den som gjort det. Han hittade honom inte, och det kanske var tur det.
När mamma inte fick ut sin nya legitimation för att hon inte kunde legitimera sig, löste Thomas det genom några telefonsamtal.
Thomas är som han är. Han driver sin verkstad, lever som han lär, och för dagen. Han är sambo med Sandra, som han alltid höjer till skyarna. Vart fjärde år klär han upp sig i kostym, och åker och röstar. Resten av tiden är han ledigt klädd. Han har ett härligt skratt, och man blir glad av att träffa honom.
Det är fint att få ha honom som vän.
Ha en härlig kväll! / Ingrid