Så mycket kärlek

Vilken fantastisk dag det har varit idag! Solen har strålat från en klarblå himmel. Jag älskar det här enkla livet i husvagnen. Jag älskar solen, och jag njuter av livet! 

I dag är det ett år sedan den här lille mannen såg dagens ljus. Så efterlängtad, och så älskad av så många.  

Karl är mitt femte barnbarn. Min äldsta dotter Marie har två barn uppe i Örnsköldsvik, och Martin hade två underbara små killar med sig när han träffade min Martina.  

Jag kommer så väl ihåg den där underbara sommarkvällen i augusti 2016, när Martina ringde och berättade att han var på väg. Hur halsen snörpte ihop sig, och hur tårarna steg i ögonen. Känslan av ofattbar lycka, och ödmjuk tacksamhet. Det var stort. Jag hade längtat så länge efter ett litet barnbarn på nära håll. En liten som var tillgänglig, och som jag skulle få rå om när jag ville. 

Vi var så säkra på att Karl var en liten flicka. Eftersom hon var planerad att anlända i den vackra majmånaden, var namnet givet. Hon skulle heta Maj.  

Thomas var den ende som var säker på att lilla Maj var en pojke. Tidigt under graviditeten var han inne i en leksaksaffär och köpte en motorsåg till den kommande lille skogshuggaren. Den fick Karl i julklapp innan han ens var född. Den låg sedan i vaggan när han kom hem från BB.  

Den 13 maj halv fem på morgonen, ringde Martina och berättade att det var dags. De var på väg till förlossningen. Det var början på en av de längsta dagarna i mitt liv.  

Samma kväll hade vi bebisvaka. Det var schlagerfestival på tv.n, men marängsvissen smakade inte som den brukade. Matilda, Axel och Felicia var hemma. Vi väntade alla oroligt på besked.  

Det kändes som att det tog alldeles för lång tid. Stundtals var jag säker på att något hade hänt. Jag var så orolig för Martina.  Till slut var jag tvungen att ringa in till förlossningen. En vänlig barnmorska frågade inkännande om jag var orolig. Då bröt jag ihop.  

Så kom han då äntligen. 3 minuter före midnatt, den 13 maj 2017. Denna fantastiska lilla människa, som har förgyllt vårt liv alltsedan den dagen.  

Karl är en bestämd liten ung man. Han tog sina första steg häromdagen, och han vet vad han vill. Han skiner för det mesta som en liten sol, men ilsknar till när det inte går som han har tänkt sig. Han pratar oavbrutet på sitt eget språk, och jag får aldrig nog av honom.  

Det ska bli så spännande att få följa honom en bit på vägen. Att få se honom utvecklas till en egen liten person, och få finnas där när han behöver.  

Att få plåstra om hans små sår när han har slagit sig, och att få trösta honom när han är ledsen. Att få dela hans framsteg och glädjas i hans lyckliga stunder. Att få gå på skolavslutningar och luciatåg.  

Att bara få njuta av hans lille person, och av att livet fortsätter. Det är lycka på hög nivå.  

 "Karl med sina finaste bröder Måns och Varg"

"Karl och Morfar Thomas"


Ha en härlig kväll! / Ingrid