Relationer
En härlig morgon i mitt paradis. Solen, jag och mamma har varit uppe länge. Vi har fikat uppe på gården. Mamma var ganska pigg. Det är skönt.
Hon står mig så nära. Jag är alltid rädd att det ska hända något som tar henne ifrån mig. För hur ska någon kunna älska mig som mamma gör?
Jag funderar ibland på det här med relationer. Hur många olika relationer jag har, och hur det ser ut för olika människor. På hur olika mina egna relationer ser ut.
En del är väldigt nära, medan andra har lite mindre betydelse.
Det finns ett så fint ordspråk som säger: ”I världen är du någon. För någon är du världen”. Två korta meningar som säger så mycket om just relationer.
Ibland när jag möter en person som jag har svårt att förstå mig på, brukar jag försöka tänka på det. ”För någon är du världen”
Jag behöver påminnas om att vi alla är olika, och att mitt sätt att se inte alltid måste vara det rätta.
Jag har gamla relationer från barndomen. Personer som då var viktiga för mig, och som jag inte längre hör av så ofta. De känns ändå nära. Jag vet att de finns där.
Jag har haft andra relationer som har känts nära, men som inte längre har någon betydelse.
På mitt arbete har jag två kollegor. Annika Lundberg och Susanne Persberg. Vi har jobbat ihop i så många år. Vi har kämpat hårt, skrattat, och ibland också gråtit ihop.
De står mig så otroligt nära. Det finns inte mycket i mitt liv som de inte känner till. Det kommer att bli svårt att lämna dem kvar när jag slutar.
Min syster Kerstin har alltid funnits i mitt liv. Hon delar de flesta av mina barndomsminnen. Det är stort. Hon är otroligt självklar i mitt liv och utan henne vore det tomt.
Ann min bästis, har jag inte så mycket kontakt med idag. Det har jag tänkt att ändra på. Jag saknar henne.
När min äldsta dotter föddes 1982, kände jag för första gången i mitt liv att någon var mer betydelsefull än jag själv. Det var en häftig känsla.
Mina barn är viktigare för mig än livet självt. Det gäller även mina barnbarn. De står mig absolut närmast, och jag älskar dem över allt annat.
Relationen till Thomas är varm och fysisk. Vi kramas mycket och skrattar ofta.
Jag har vett att uppskatta den. Jag vet hur det känns att vara ensam och önska något annat.
Vår relation är nära och stabil. Han finns alltid där, och jag älskar honom för det. Även om han är lite galen.
Det var mycket tankar runt mina relationer. Det är ett spännande ämne. Det gäller att ta vara på de personer som känns viktiga i livet, och kanske avsluta de relationer som tillför mindre.
Jag ska försöka bli lite bättre på det. Sortera bort mina energitjuvar och njuta av de mina.
Nu rör det sig i husvagnen. Thomas är vaken. Det är dags för lite kaffevatten och en frukost i det gröna.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Hon står mig så nära. Jag är alltid rädd att det ska hända något som tar henne ifrån mig. För hur ska någon kunna älska mig som mamma gör?
Jag funderar ibland på det här med relationer. Hur många olika relationer jag har, och hur det ser ut för olika människor. På hur olika mina egna relationer ser ut.
En del är väldigt nära, medan andra har lite mindre betydelse.
Det finns ett så fint ordspråk som säger: ”I världen är du någon. För någon är du världen”. Två korta meningar som säger så mycket om just relationer.
Ibland när jag möter en person som jag har svårt att förstå mig på, brukar jag försöka tänka på det. ”För någon är du världen”
Jag behöver påminnas om att vi alla är olika, och att mitt sätt att se inte alltid måste vara det rätta.
Jag har gamla relationer från barndomen. Personer som då var viktiga för mig, och som jag inte längre hör av så ofta. De känns ändå nära. Jag vet att de finns där.
Jag har haft andra relationer som har känts nära, men som inte längre har någon betydelse.
På mitt arbete har jag två kollegor. Annika Lundberg och Susanne Persberg. Vi har jobbat ihop i så många år. Vi har kämpat hårt, skrattat, och ibland också gråtit ihop.
De står mig så otroligt nära. Det finns inte mycket i mitt liv som de inte känner till. Det kommer att bli svårt att lämna dem kvar när jag slutar.
Min syster Kerstin har alltid funnits i mitt liv. Hon delar de flesta av mina barndomsminnen. Det är stort. Hon är otroligt självklar i mitt liv och utan henne vore det tomt.
Ann min bästis, har jag inte så mycket kontakt med idag. Det har jag tänkt att ändra på. Jag saknar henne.
När min äldsta dotter föddes 1982, kände jag för första gången i mitt liv att någon var mer betydelsefull än jag själv. Det var en häftig känsla.
Mina barn är viktigare för mig än livet självt. Det gäller även mina barnbarn. De står mig absolut närmast, och jag älskar dem över allt annat.
Relationen till Thomas är varm och fysisk. Vi kramas mycket och skrattar ofta.
Jag har vett att uppskatta den. Jag vet hur det känns att vara ensam och önska något annat.
Vår relation är nära och stabil. Han finns alltid där, och jag älskar honom för det. Även om han är lite galen.
Det var mycket tankar runt mina relationer. Det är ett spännande ämne. Det gäller att ta vara på de personer som känns viktiga i livet, och kanske avsluta de relationer som tillför mindre.
Jag ska försöka bli lite bättre på det. Sortera bort mina energitjuvar och njuta av de mina.
Nu rör det sig i husvagnen. Thomas är vaken. Det är dags för lite kaffevatten och en frukost i det gröna.
Ha en härlig dag! / Ingrid