Rehabkliniken på Blekingsjukhuset i Karlskrona
Hösten har kommit på allvar. I går regnade det i Emmaboda, och det blåste snålt. Jag gjorde lite storkok, hade ett underbart besök av några fina vänner, och njöt av min bok.
I måndags kväll ringde min blivande chef. Hon berättade att en av kuratorerna på Rehabkliniken i Karlskrona skulle sluta, och gav mig plötsligt en liten möjlighet att välja på vilket sjukhus jag ville jobba. Karlshamn eller Karlskrona.
Jag blev alldeles ställd. Jag har varit inställd på Karlshamns sjukhus så länge. Det är ett litet sjukhus, och stämningen där verkar fantastisk. När jag la på luren var min första tanke att det absolut var där jag ville vara.
Thomas var inte hemma. Jag vankade en runda i huset, och ringde sedan min syster. Hon sa det jag allra minst ville höra: ”Det måste du känna själv.” Likadant sa min fina fd kollega Annika.
Det var jobbigt. Det fanns så många fördelar för mig att välja Karlskrona. Thomas och jag skulle kunna samåka, jag har så många där, och det hade underlättat på många sätt. Samtidigt var jag så inställd på att jobba i Karlshamn.
Jag tyckte det var svårt. Jag visste inte hur jag skulle tänka, och Thomas var inte till någon hjälp när han kom hem. Han sa detsamma som Kerstin och Annika.
Jag sov inte på hela natten. Jag grubblade på hur jag skulle göra. Hur det skulle bli, och om jag skulle ångra mig.
Jag somnade fram på småtimmarna. När jag vaknade igen visste jag precis vad jag ville. Våndan var som bortblåst, och det fanns inga tvivel. Jag hade landat.
Det är klart att jag om det finns möjlighet måste välja Karlskrona. Det är ”min” stad, och det är ”mitt” sjukhus. Jag känner så många fina människor som jobbar där, och det är nära till Björkenäs. Idag förstår jag inte hur beslutet kunde vara så tufft.
Förmodligen blev jag så ställd när min chef ringde. Jag var så inställd på Karlshamn, och jag hade planerat för det. Vi hade till och med köpt en bil, för att jag skulle pendla säkert.
När jag väl hade landat i tanken, var valet enkelt. Jag behövde bara lite tid att ställa om. Nu känns det fantastiskt bra.
Jag kommer att börja arbeta på måndag på sjukhuset i Karlshamn. Under hösten kommer jag att vara där, och när en ny kurator har rekryterats så kommer jag att flytta över till Karlskrona.
Det ser jag fram emot, det ska bli spännande!
Ha en härlig dag / Ingrid
I måndags kväll ringde min blivande chef. Hon berättade att en av kuratorerna på Rehabkliniken i Karlskrona skulle sluta, och gav mig plötsligt en liten möjlighet att välja på vilket sjukhus jag ville jobba. Karlshamn eller Karlskrona.
Jag blev alldeles ställd. Jag har varit inställd på Karlshamns sjukhus så länge. Det är ett litet sjukhus, och stämningen där verkar fantastisk. När jag la på luren var min första tanke att det absolut var där jag ville vara.
Thomas var inte hemma. Jag vankade en runda i huset, och ringde sedan min syster. Hon sa det jag allra minst ville höra: ”Det måste du känna själv.” Likadant sa min fina fd kollega Annika.
Det var jobbigt. Det fanns så många fördelar för mig att välja Karlskrona. Thomas och jag skulle kunna samåka, jag har så många där, och det hade underlättat på många sätt. Samtidigt var jag så inställd på att jobba i Karlshamn.
Jag tyckte det var svårt. Jag visste inte hur jag skulle tänka, och Thomas var inte till någon hjälp när han kom hem. Han sa detsamma som Kerstin och Annika.
Jag sov inte på hela natten. Jag grubblade på hur jag skulle göra. Hur det skulle bli, och om jag skulle ångra mig.
Jag somnade fram på småtimmarna. När jag vaknade igen visste jag precis vad jag ville. Våndan var som bortblåst, och det fanns inga tvivel. Jag hade landat.
Det är klart att jag om det finns möjlighet måste välja Karlskrona. Det är ”min” stad, och det är ”mitt” sjukhus. Jag känner så många fina människor som jobbar där, och det är nära till Björkenäs. Idag förstår jag inte hur beslutet kunde vara så tufft.
Förmodligen blev jag så ställd när min chef ringde. Jag var så inställd på Karlshamn, och jag hade planerat för det. Vi hade till och med köpt en bil, för att jag skulle pendla säkert.
När jag väl hade landat i tanken, var valet enkelt. Jag behövde bara lite tid att ställa om. Nu känns det fantastiskt bra.
Jag kommer att börja arbeta på måndag på sjukhuset i Karlshamn. Under hösten kommer jag att vara där, och när en ny kurator har rekryterats så kommer jag att flytta över till Karlskrona.
Det ser jag fram emot, det ska bli spännande!
Ha en härlig dag / Ingrid