Påsknovell

Påskägget

Micke reste sig från middagsbordet. Vid diskbänken sköljde han av sin tallrik och satte in den i diskmaskinen. Han försökte dölja hur ivrig han var, men Lena kände honom så väl. Hon hade inga svårigheter med att se igenom honom.  

• Jag måste iväg en runda. Tror du att du kan duka ut?

Micke såg lite ursäktande på Lena medan han väntade på ett svar.

Lena nickade. En klump i magen gjorde sig gällande.  Med en sammanbiten min reste hon sig från bordet och började plocka undan. I hallen hörde hon hur ytterdörren slog igen.  

Lena kände inte längre igen Micke. Han hade blivit så förändrad den senaste tiden. Han gick runt och småskrattade för sig själv, och han svarade undvikande på frågor. Han raderade sms från sin mobil, och han gick undan när det ringde. Han pratade med viskande röst, och han försökte dölja sina blossande kinder.

För första gången under alla deras år tillsammans visste Lena att han hemlighöll saker för henne. Micke skyllde på jobbet, men Lena visste bättre. Utan att vara stolt över det hade hon vid ett tillfälle ringt firman och kollat. Då var han inte där.

Misstankarna hade växt sig allt starkare. Lena letade efter tecken på att han träffade en annan kvinna, och hon hittade hela tiden nya.

Micke var stundtals bekymrad, och mycket hemifrån. I nästa stund verkade han lycklig på ett sätt som han inte hade varit på mycket länge. Oftast var han helt inne i sina egna tankar. Oron satt i magen på Lena som en vass tagg.  

Lena och Micke hade träffats på en hamnfest ute på Ungskär. Det var många år sedan nu. Det hade varit en härlig sommarkväll. Lena hade varit sjutton år, och hennes mormor hade förmanat henne innan hon gick. Lena log när hon tänkte på det. Finaste mormor.

Lena hade lagt märke till Micke direkt när hon hade kommit ner till hamnen. Han hade stått vid skjutbanan, tillsammans med några andra ungdomar från Ungskär. Micke var ny på ön, men verkade redan ha kommit in i gänget. Hjärtat på Lena hade börjat slå så fort. Benen hade skakat.

Micke hade sett bra ut, men det var inte det. Han hade haft en utstrålning som fullständigt golvade henne. Hon hade funderat mycket på det efteråt. Aldrig tidigare i sitt liv hade hon varit med om något liknande.

Hon hade blivit upp över öronen förälskad i Micke den kvällen.  

Lena hällde upp vatten i kaffebryggaren och skopade upp kaffebönor i melittapåsen. Hon var trött, och behövde lite ny energi.

Med det nybryggda heta kaffet i en kopp gick hon in i vardagsrummet. Hon slog sig ner i soffan och satte på tv:n. Hon slötittade lite medan tankarna for.

Som om det vore igår, mindes hon hur det hade känts när Micke plötsligt hade vänt sig om och fått syn på henne. Han hade stannat upp mitt i en rörelse, och bara tittat på henne. En lång stund. Lena hade mött hans blick och sett värmen i den. Det hade varit magiskt. Lena fick fortfarande rysningar när hon tänkte på det.

Det hade varit oundvikligt. Lena och Micke hade varit gjorda för varandra, det var de rörande överens om. De hade blivit ett par den kvällen.

Sommaren hade gått. Varenda sekund de hade möjlighet hade de tillbringat tillsammans. I timtal hade de suttit tillsammans med mormor under äppelträdet och spelat kort. Mormor älskade kortspel. Så länge Lena kunde minnas hade mormor och hon spelat kort.

Lena satte sig upp i soffan och tog en klunk av kaffet som fortfarande var varmt.

När hösten kom hade olyckskorparna kraxat. Det skulle aldrig hålla. Micke och Lena hade varit alldeles för unga. De hade haft fel.

Det Lena och Micke hade haft var speciellt. Micke hade alltid behandlat henne med kärlek, och de hade haft ett fantastiskt liv tillsammans. Fram tills nu.

När barnen var små hade den lilla familjen tillbringat större delen av somrarna ute i mormors lillstuga på ön. Det hade varit trångt, men vad gjorde de. Lena älskade sin ö.

Nils och Noa var idag vuxna och utflugna. Noa skulle få sitt första barn om några månader, och Lena skulle bli farmor. Det såg hon fram emot.

Mormor var nu borta sedan länge. Huset på Ungskär var sålt.

Lena och Micke hade kämpat länge mot banken för att kunna köpa det lilla stället. De hade fått blankt nej. Lånen på villan i Torhamn var för höga.

Lena hade varit otröstlig. Men arvingarna var många, och alla ville få ut så mycket som möjligt vid en försäljning. Läget var attraktivt och priserna höga.

Med tiden hade sorgen lagt sig. Hon tänkte inte så ofta på Ungskär längre. När hon gjorde det, så var det numera med värme och utan bitterhet.

Det gick i ytterdörren, och Lena satte sig hastigt upp i soffan. Hon tittade på klockan, och konstaterade att den var nio. Micke dök upp i dörröppningen. Han lutade sig tungt mot dörrkarmen. Han såg trött ut.

• Jag tror jag går upp och lägger mig. Är så förbaskat trött.

Lena satt kvar i soffan medan klumpen i magen växte. Var hade han varit?

För några månader sedan hade Micke varit iväg på en tjänsteresa. Sedan dess hade han inte varit sig lik.

Påskafton kom med ett strålande väder. Solen gassade och graderna på termometern steg. Det var äntligen vår.

Med ett ryck vaknade Lena till, av att dörren till sovrummet öppnades. Hon vände sig om, och fick se Micke stå vid fotänden av sängen med en bricka i famnen. Han såg kärleksfullt på henne.  

Yrvaket tittade Lena på honom medan han kröp upp på sin halva av sängen och försiktigt satte ner brickan mellan dem.

På brickan låg en påsk-duk som hon kände igen. På duken stod två muggar med kaffe, och ett fat med färdig-bredda smörgåsar. Förutom det fanns där några kokta ägg, lite inlagd sill och en tub med kaviar.

Micke böjde sig ner och pussade henne mjukt på munnen. Lena förstod ingenting. Hon skakade omtumlad på huvudet.

• Förlåt om jag har varit lite okoncentrerad på sista tiden.

Micke såg forskande på henne med en liten rynka i pannan.

• Det har varit mycket ett tag. Jag ska berätta sedan, men inte nu. Upp med dig sömntuta!

Han knuffade henne kärleksfullt och Lena satte sig upp i sängen. Hon kände sig fortfarande omtumlad av detta tvära kast. Hon förstod ingenting.

När frukosten var avklarad reste sig Micke från sängen.

• Det är dags att stiga upp. Vi ska iväg.

Lena skakade bestämt på huvudet. Hon hade massor att göra här hemma. Pojkarna skulle komma på middag tillsammans med Noas flickvän Frida dagen efter, och Lena hade tänkt förbereda så mycket hon kunde.

Micke la huvudet på sned. Plötsligt såg han allvarligt på henne.

• Jag vill att du följer med. Det är viktigt för mig. Vi hjälps åt när vi kommer hem.

En stund senare var de på väg.

Det var ett strålande väder. Solen gassade, och det var varmt och vindstilla. En härlig dag. Lena sjönk ner i sätet och njöt av bilturen. Hon funderade lite på vad som hade hänt. Varför Micke plötsligt var sitt gamla jag, och hur hon skulle hantera det. Hon bestämde sig för att ta upp det med honom, men inte nu.

När Micke svängde av ner mot Yttre Park, slog hjärtat lite fortare. Det var inte det här hon hade tänkt sig. Hon tittade frågande på Micke.

Från Yttre park gick skärgårdsbåtarna ut till Ungskär, och hon hade inte varit där sedan mormors hus lämnade släkten.  

Nere vid bryggan parkerade Micke bilen. Han stängde av motorn och vände sig mot henne.

• Jag tänkte att vi skulle ta en runda ut till ön. Det är så fint väder, och det var så längesen. Vad säger du? Det skulle vara roligt att se Ungskär igen. Det var trots allt där vi träffades.

Micke studerade henne intensivt. Lena nickade. Visst skulle det vara fantastiskt att få återuppleva gamla minnen. Plötsligt kände hon en spirande förväntan.  

De satt i fören och njöt av båtturen. Solen stod som högst och havet glittrade som silver. Det luktade svagt av salt.

Snart anade de sjöbodarna långt borta. Skolan på den norra delen av ön, och det gamla magasinet. Minnena strömmade genom Lena. Alla dessa somrar hon hade tillbringat härute. Alla de öbor hon hade mött och tyckt om, och så mormor. Älskade mormor.

Båten gled in i hamninloppet. Det kändes ovant, och ändå så naturligt att hoppa iland. Ungskär var sig likt. Förutom något enstaka nybyggt hus, så såg det ut som hon mindes det.

Lena la handen på den höga muren på hamnpiren som skyddade hamnen mot blåsten. Många gånger hade hon som barn suttit uppflugen på den för att se, vem som kom och vem som åkte med båten. Att möta skärgårdsbåten hade varit ett stort nöje på ön.

Hand i hand gick de över ön. Lena var tagen. Varenda liten sten väckte upp minnen, och hon log. Det var underbart att vara tillbaka. Hon kramade hans hand, och lutade sig ett ögonblick mot hans axel.

Så var de framme vid mormors gamla hus. Det var renoverat, men sig likt. Lena släppte Mickes hand och gick fram till grinden. Försiktigt smekte hon med handen över den.

Det lilla huset var vitmålat. Knutarna var grå, och mormors lilla glasveranda var intakt. I fönstret prunkade det krukväxter. Vid husknuten växte det krokus och snödroppar, och det gamla äppelträdet stod kvar.

Det rörde sig bakom gardinen, det var folk i huset. Lena hoppades att de nya ägarna hade förmågan att uppskatta det här lika mycket som hon själv hade gjort.

Plötsligt öppnades ytterdörren på huset på vid gavel. Ut på trappan kom Nils och Noa, med Noas sambo Frida i täten.

Lena förstod ingenting. Hon tittade på sina barn, och försökte förstå vad de gjorde där? Hon skakade på huvudet, och försökte bringa lite ordning på alla de tankar som for.

Micke la armen om henne, medan ungdomarna vinkade åt dem att komma in.

• Det är vårt nu älskling. Jag har köpt det. Det är mitt påskägg till dig. För att du är den finaste kvinna jag någonsin har träffat, och för att jag älskar dig.

När Micke var iväg på sin tjänsteresa, hade han suttit på hotellrummet och haft tråkigt. Han hade längtat hem, och han hade gått ut en runda för att må lite bättre. I en kiosk hade han köpt en dagstidning, och efter påtryckningar av ägaren hade det också blivit en trisslott.

Tillbaka på hotellrummet hade han skrapat lotten. Han hade vunnit. Han hade vunnit mycket pengar. Mycket mer än han någonsin hade varit i närheten av under hela sitt liv. Han hade kastat sig på mobilen för att ringa hem till Lena, men han hade hejdat sig i sista stund. Han hade kommit på en bättre idé.

Det hade varit en orolig tid, innan pengarna till slut hade suttit på hans konto. Micke hade haft svårt att fokusera på annat. Han hade förstått att Lena undrade. Hon kände honom så väl.

När pengarna var på plats hade han ringt till ägaren av Lenas mormors hus, och gett honom ett bud som hade varit svårt att motstå. Ägaren hade funderat i några veckor. Den ovissheten hade också varit tuff. Micke ville så gärna överraska Lena.

Så äntligen hade köpet gått igenom.

Micke hade involverat barnen i planerna. Nils, Noa, och Frida hade tyckt att det var lika roligt som han själv. De hade lagt ner en massa tid och energi på att inreda huset i gammal stil. Frida hade älskat att fylla den lilla glasverandan med blommor. Den var fantastisk.

I fönstren hängde nu skira tunna gardiner som Micke hade smusslat ut från linneskåpet i Torhamn.  Det var inga gardiner för villan, men härute passade de perfekt. Lena hade inte saknat dem.

Lena började skaka. Hjärtat slog så hårt. Det var det här som hade gjort att Micke hade varit så annorlunda. Han hade smusslat och smugit för att kunna ge henne den finaste påskpresent hon någonsin hade fått. Mormors hus.

Det fanns ingen annan kvinna i hans liv. Micke var hennes, på samma självklara sätt som tidigare. Lena var så rörd att hon inte fick fram ett ord. Lyckotårarna steg upp i hennes ögon, och hon kunde inte sluta le.

Inne i huset stod en påsk-buffé vackert uppdukad i det lilla finrummet. Det hade mormor alltid varit så noga med. Servetterna i glasen hade motiv från havet, och Lena noterade med ett skratt att även tallrikarna kom från Torhamn. De hade jobbat hårt på det här. Mormors gamla porslin var tillbaka.  

Samma kväll när ungdomarna hade gått ut i lillstugan, kröp Lena in i Mickes famn. Det hade varit en omtumlande dag. Micke var tillbaka, och med honom den finaste present hon någonsin hade fått. Han hade jobbat hårt på att överraska henne, och han hade lyckats över förväntan. Hon hade inte anat någonting.

Plötsligt kom hon att tänka på det lilla barnbarnet som var på väg. Lena skrattade till. Nästa gång hon kom till affären skulle hon köpa sig en kortlek.