Och livet rusar på.
Det är lördag kväll. Veckorna rusar på, och livet likaså. Vi har ätit en underbar pastagratäng som min Matildas Axel har bidragit med receptet till, och vi har också suttit på altanen en lång stund och pratat. Denise har varit med, och det är alltid lika roligt att få rå om henne lite.
I morgon ska hon till Nybro och spela fotboll. Hon är uttagen i B-laget. Det är stort.
Det har hänt så mycket sedan sist jag skrev någonting på den här bloggen. Min dotter Matilda och hennes Axel har köpt ett hus i Hallarum, Jämjö, med en fantastisk utsikt över havet. De får tillträde till sitt paradis den 12 april.
Martina och Martin ska köpa mitt hus i Truseryd i rappet, och Marie och hennes Andreas var nere och jobbade hårt på sitt nyförvärv under sportlovet.
Felicia har fått en egen lägenhet, och även Thomas och jag går i lite flyttankar.
Det är märkligt. Livet rullar på i stilla mak i många år, och så plötsligt händer allt på en gång. Saker förändras, och ingenting är längre som det var förut. Vi fattar nya beslut, och vi hittar nya vägar. Det är spännande, men också lite skrämmande. Vi bryter ny mark, med allt vad det innebär.
Jag kommer ihåg när min mamma träffade min far, i början av sjuttiotalet. Hur de började prata om att vi skulle flytta till Björkenäs. Så skonsamt som möjligt nämnde de skolbyte, och nya vänner. Eget rum, och friheten på landet.
När jag var barn var det inget konstigt med att flytta. Jag var helt trygg så länge mamma fanns i närheten, och Kerstin min lillasyster fanns alltid där. Jag skulle komma att sakna min bästis Ann otroligt mycket, men i min naiva värld trodde jag att vi skulle kunna hålla kontakten. Det blev inte så.
Vi flyttade till Björkenäs när min lillebror var nyfödd, sommaren 1972. Det var en varm sommar.
Många gånger varje dag den sommaren sprang vi ner till havet och badade, min nya kusin Göran och jag. I timmar låg vi på stranden och pratade om allt, innan vi i kvällningen gav oss av hemåt igen.
På nätterna sov vi gott i höladan. Innan vi somnade spelade vi kort, åt lite gott som vi hämtat inne i huset, och varje morgon vaknade vi av solens första strålar som kittlade oss genom den öppna luckan i väggen. Det var en underbar tid. Härliga minnen som jag bär med mig, även om min fina Göran är borta sedan länge.
Och nu är det dags igen. Det är många tankar som rusar. Problem som ska lösas, och planer som ska förankras. Framtiden är just nu ett oskrivet kort, och mycket ska klaffa innan vi kan landa i allt det nya.
Men nu ska jag bara sjunka ner i soffan en stund. Njuta av att jag är ledig. Fundera på morgondagen, äta en och annan godisbit, och förmodligen som vanligt somna i Thomas knä innan tv-programmet jag vill se hinner börja..
Ha en underbar lördagskväll! / Ingrid
I morgon ska hon till Nybro och spela fotboll. Hon är uttagen i B-laget. Det är stort.
Det har hänt så mycket sedan sist jag skrev någonting på den här bloggen. Min dotter Matilda och hennes Axel har köpt ett hus i Hallarum, Jämjö, med en fantastisk utsikt över havet. De får tillträde till sitt paradis den 12 april.
Martina och Martin ska köpa mitt hus i Truseryd i rappet, och Marie och hennes Andreas var nere och jobbade hårt på sitt nyförvärv under sportlovet.
Felicia har fått en egen lägenhet, och även Thomas och jag går i lite flyttankar.
Det är märkligt. Livet rullar på i stilla mak i många år, och så plötsligt händer allt på en gång. Saker förändras, och ingenting är längre som det var förut. Vi fattar nya beslut, och vi hittar nya vägar. Det är spännande, men också lite skrämmande. Vi bryter ny mark, med allt vad det innebär.
Jag kommer ihåg när min mamma träffade min far, i början av sjuttiotalet. Hur de började prata om att vi skulle flytta till Björkenäs. Så skonsamt som möjligt nämnde de skolbyte, och nya vänner. Eget rum, och friheten på landet.
När jag var barn var det inget konstigt med att flytta. Jag var helt trygg så länge mamma fanns i närheten, och Kerstin min lillasyster fanns alltid där. Jag skulle komma att sakna min bästis Ann otroligt mycket, men i min naiva värld trodde jag att vi skulle kunna hålla kontakten. Det blev inte så.
Vi flyttade till Björkenäs när min lillebror var nyfödd, sommaren 1972. Det var en varm sommar.
Många gånger varje dag den sommaren sprang vi ner till havet och badade, min nya kusin Göran och jag. I timmar låg vi på stranden och pratade om allt, innan vi i kvällningen gav oss av hemåt igen.
På nätterna sov vi gott i höladan. Innan vi somnade spelade vi kort, åt lite gott som vi hämtat inne i huset, och varje morgon vaknade vi av solens första strålar som kittlade oss genom den öppna luckan i väggen. Det var en underbar tid. Härliga minnen som jag bär med mig, även om min fina Göran är borta sedan länge.
Och nu är det dags igen. Det är många tankar som rusar. Problem som ska lösas, och planer som ska förankras. Framtiden är just nu ett oskrivet kort, och mycket ska klaffa innan vi kan landa i allt det nya.
Men nu ska jag bara sjunka ner i soffan en stund. Njuta av att jag är ledig. Fundera på morgondagen, äta en och annan godisbit, och förmodligen som vanligt somna i Thomas knä innan tv-programmet jag vill se hinner börja..
Ha en underbar lördagskväll! / Ingrid