Nya färger
Det är en kall morgon i husvagnens förtält. Jag har en filt om mig, men det är ändå lite kyligt. Det har gått fort. Alldeles för fort. Som vanligt är jag inte riktigt beredd när hösten kommer.
Thomas är tillbaka. Det är skönt. Jag tycker om att ha honom i närheten. Han snarkar gott inne i husvagnen.
Thomas har fortfarande inte börjat sitt nya jobb. Det märks att det har börjat krypa lite i honom. Han har varit ledig länge nu, och han är sugen på att börja jobba. Jag hoppas för hans skull att det blir på måndag. Även om det är mysigt att ha honom hemma.
Han har fått så mycket gjort i Emmaboda medan jag har varit i paradiset. Kryssen i alla räcken börjar komma på plats, och det blir så fint.
För många år sedan bestämde jag mig för att ändra om lite i huset i Torhamn. Mina medel var inte så stora, men fantasin var det inget fel på. Jag hade en ilsket grön papperskorg, som jag tyckte så mycket om.
Jag pratade med min finaste Ann om det. Hon har alltid haft en förmåga att sätta fart på mig, och så även denna gång.
Ann satte mig och min papperskorg i bilen, och tillsammans åkte vi upp till Jämjö träindustri, som det hette på den tiden.
Jag tror att karlen över disken tvivlade över vårt förstånd, när jag höll fram papperskorgen och Ann förklarade att vi ville ha papperskorgens färg blandad till en väggfärg.
Men eftersom kunden alltid har rätt, så hjälpte mannen oss med vår begäran. Vad han däremot tänkte, sa han aldrig. Det behövde han inte. Hans kroppsspråk talade sitt tydliga språk.
Helt galet. Mina väggar i vardagsrummet var sedan ilsket gröna några år, tills jag vid ett tillfälle fick ett nytt ryck, och målade om dem i en varmröd färg till jul.
Denise som bara var liten då, hade satt två små handavtryck på väggen. Dem lät jag vara kvar och gömde bakom en bokhylla.
Det var roligt när jag väl kom till sans och målade väggarna vita igen. Då hittade jag de små handavtrycken.
Idag är jag lite lugnare i min färgsättning. Jag föredrar ljusa färger i mitt hem. Kanske har det med åldern att göra.
Det var så typiskt mig. Jag var så impulsiv på den tiden, och jag kunde aldrig vänta och tänka efter. I dag har jag blivit lite bättre på det. Jag brukar försöka sova på saken. På gott och ont.
Jag gillade mina gröna väggar.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Thomas är tillbaka. Det är skönt. Jag tycker om att ha honom i närheten. Han snarkar gott inne i husvagnen.
Thomas har fortfarande inte börjat sitt nya jobb. Det märks att det har börjat krypa lite i honom. Han har varit ledig länge nu, och han är sugen på att börja jobba. Jag hoppas för hans skull att det blir på måndag. Även om det är mysigt att ha honom hemma.
Han har fått så mycket gjort i Emmaboda medan jag har varit i paradiset. Kryssen i alla räcken börjar komma på plats, och det blir så fint.
För många år sedan bestämde jag mig för att ändra om lite i huset i Torhamn. Mina medel var inte så stora, men fantasin var det inget fel på. Jag hade en ilsket grön papperskorg, som jag tyckte så mycket om.
Jag pratade med min finaste Ann om det. Hon har alltid haft en förmåga att sätta fart på mig, och så även denna gång.
Ann satte mig och min papperskorg i bilen, och tillsammans åkte vi upp till Jämjö träindustri, som det hette på den tiden.
Jag tror att karlen över disken tvivlade över vårt förstånd, när jag höll fram papperskorgen och Ann förklarade att vi ville ha papperskorgens färg blandad till en väggfärg.
Men eftersom kunden alltid har rätt, så hjälpte mannen oss med vår begäran. Vad han däremot tänkte, sa han aldrig. Det behövde han inte. Hans kroppsspråk talade sitt tydliga språk.
Helt galet. Mina väggar i vardagsrummet var sedan ilsket gröna några år, tills jag vid ett tillfälle fick ett nytt ryck, och målade om dem i en varmröd färg till jul.
Denise som bara var liten då, hade satt två små handavtryck på väggen. Dem lät jag vara kvar och gömde bakom en bokhylla.
Det var roligt när jag väl kom till sans och målade väggarna vita igen. Då hittade jag de små handavtrycken.
Idag är jag lite lugnare i min färgsättning. Jag föredrar ljusa färger i mitt hem. Kanske har det med åldern att göra.
Det var så typiskt mig. Jag var så impulsiv på den tiden, och jag kunde aldrig vänta och tänka efter. I dag har jag blivit lite bättre på det. Jag brukar försöka sova på saken. På gott och ont.
Jag gillade mina gröna väggar.
Ha en härlig dag! / Ingrid