Ny bil

Klockan är fem på morgonen, och det är helt ljust utanför fönstret. Det ser ut att bli ännu en härlig dag.

I går när Thomas kom hem från gården tittade han fundersamt på mig och undrade hur jag verkligen mådde. Jag som hade sovit bort större delen av dagen, försäkrade honom om att jag mådde mycket bättre. Då la han huvudet på sned och sa med en bekymrad rynka i pannan: ”Det sista som överger människan är hoppet”. Han tror inte att jag ska överleva denna manliga förkylning.

Men jag är tvungen. Ingen människa kan ligga sjuk när man är tillsammans med min Thomas. Nu har han fått för sig att vi måste byta bil. Han tycker inte att jag kan köra runt i den gamla Volvon längre. Den skramlar och låter ganska ordentligt, och folk vänder sig om på gatan när jag kör förbi. Det är inget som bekymrar mig.

Thomas är en handlingarnas man. När han har fått för sig något spiller han ingen tid. Nu har han hittat en Ford fiesta i Kalmar, som han vill titta på i eftermiddag. Han har erbjudit sig att åka själv, men det skulle jag aldrig våga. Då kommer han garanterat hem med en ny bil.

Det är bara att lämna sjukbädden, peta i sig några alvedon och hänga med.

Ha en härlig dag! / Ingrid