När orken inte riktigt räcker till

När jag skriver det här är det tisdag kväll. Felicia har varit hemma några dagar, men har nu tagit tåget till Karlskrona. Hon ska jobba i morgon.

Vi har ätit middag, och jag har hamnat i soffan med en filt om mig. Jag känner mig lite frusen.

Dagarna går fort. Hösten är här, och i morse skrapade Thomas bilrutorna för första gången den här säsongen. Det kändes lite märkligt. Det gick så fort.

Jag kommer alltmer in i det nya jobbet, men jag känner tydligt av att jag inte längre är tjugofem. Jag kanske måste ge Thomas rätt i det. Även om det tar emot.

Jag tycker att det är så roligt på mitt nya jobb. Jag trivs redan fantastiskt bra, men det är mycket nytt jag måste lära mig. Landstingsvärlden är ny, och helt annorlunda mot kommunen.

Orken räcker just nu inte till, för så mycket mer än jobbet. Det kommer förmodligen att vara så ett tag, tills jag landar i allt detta nya.

Jag har inte längre så många stunder att skriva på, och när jag är hemma prioriterar jag annat. Familjen och huset. Och katten Elsa.

Jag kommer i fortsättningen inte att lägga ut inlägg på den här bloggen varje dag. I stället när andan faller på, när jag får ett uppslag, och när orken finns på plats.

Ibland tar livet över.

Ha en härlig dag! / Ingrid