När katten är borta...
När jag skriver detta är det tisdag eftermiddag. Thomas och jag är på väg hem från jobbet. Idag har jag varit på utbildning i rehabmetodik, på sjukhuset i Karlskrona. Det var bra. Som nybörjare har jag fått många tips, och chansen ökar att jag gör rätt från början. Eller kanske inte.
Jag är fortfarande trött. Jag börjar komma in ganska bra i rutinerna i Karlshamn, men allting tar fortfarande lång tid. Det spelar ingen roll. Det är ett otroligt roligt jobb, och jag får så mycket tillbaka. Det har överträffat alla mina förväntningar så här långt.
I helgen har jag varit gräsänka. Thomas och hans bror Anders, har varit uppe i Norrland och fiskat, medan ungarna och jag har dansat på bordet. Vi har gjort allt det som Thomas inte gillar, och vi har haft så roligt. Han skulle bara veta…
I lördags var vi och såg filmen ”Unga Astrid” på bio. Den var så bra. Det var så häftigt att få en bild av Astrid Lindgren som person, och att också hitta ursprunget till de berömda scenerna från filmerna i hennes liv. Hennes fantasi var enorm, och hennes personlighet sprudlande positiv.
Jag har funderat mycket på henne efteråt. På hur hon trots sin unga ålder, aldrig gav upp. Vilken kämparglöd hon hade, och hur hon stod upp för sig själv. Att hon aldrig trots alla påtryckningar släppte taget om sin son.
Hon måste ha varit en alldeles speciell person. Trots allt hon åstadkom i sitt liv, behöll hon fötterna på jorden. Hon kämpade envist för den lilla människan, och blev en röst för Sveriges barn. Det är stort.
Efter Astrid åkte vi till en pizzeria och åt gott. Vidare till Maxi där vi köpte godis och chips.
Väl hemma igen tittade vi på skräckfilm, åt godis, chips, och drack en massa läsk. Vi fnittrade nervöst under varsin filt, lika livrädda alla tre för handlingen i filmen.
Natten som följde hade jag så ont i magen att jag hade svårt för att sova. När jag väl somnade drömde jag mardrömmar om filmen.
Som sagt. Man måste passa på.
Trots magont och lite mardrömmar hade ungarna och jag en fantastisk helg. Det var mysigt att få rå om dem lite på egen hand, och jag tror att både Felicia och Denise uppskattade det lika mycket som jag gjorde.
Nu närmar vi oss Emmaboda. Det börjar bli dags att lägga ner. På trappan sitter katten Elsa i vanlig ordning och väntar på oss. Det är skönt att komma hem.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Jag är fortfarande trött. Jag börjar komma in ganska bra i rutinerna i Karlshamn, men allting tar fortfarande lång tid. Det spelar ingen roll. Det är ett otroligt roligt jobb, och jag får så mycket tillbaka. Det har överträffat alla mina förväntningar så här långt.
I helgen har jag varit gräsänka. Thomas och hans bror Anders, har varit uppe i Norrland och fiskat, medan ungarna och jag har dansat på bordet. Vi har gjort allt det som Thomas inte gillar, och vi har haft så roligt. Han skulle bara veta…
I lördags var vi och såg filmen ”Unga Astrid” på bio. Den var så bra. Det var så häftigt att få en bild av Astrid Lindgren som person, och att också hitta ursprunget till de berömda scenerna från filmerna i hennes liv. Hennes fantasi var enorm, och hennes personlighet sprudlande positiv.
Jag har funderat mycket på henne efteråt. På hur hon trots sin unga ålder, aldrig gav upp. Vilken kämparglöd hon hade, och hur hon stod upp för sig själv. Att hon aldrig trots alla påtryckningar släppte taget om sin son.
Hon måste ha varit en alldeles speciell person. Trots allt hon åstadkom i sitt liv, behöll hon fötterna på jorden. Hon kämpade envist för den lilla människan, och blev en röst för Sveriges barn. Det är stort.
Efter Astrid åkte vi till en pizzeria och åt gott. Vidare till Maxi där vi köpte godis och chips.
Väl hemma igen tittade vi på skräckfilm, åt godis, chips, och drack en massa läsk. Vi fnittrade nervöst under varsin filt, lika livrädda alla tre för handlingen i filmen.
Natten som följde hade jag så ont i magen att jag hade svårt för att sova. När jag väl somnade drömde jag mardrömmar om filmen.
Som sagt. Man måste passa på.
Trots magont och lite mardrömmar hade ungarna och jag en fantastisk helg. Det var mysigt att få rå om dem lite på egen hand, och jag tror att både Felicia och Denise uppskattade det lika mycket som jag gjorde.
Nu närmar vi oss Emmaboda. Det börjar bli dags att lägga ner. På trappan sitter katten Elsa i vanlig ordning och väntar på oss. Det är skönt att komma hem.
Ha en härlig dag! / Ingrid