Mors dag
Idag är det mors dag. En strålande vacker sådan. I alla fall här i Emmaboda. I dag ska vi till Björkenäs och fika hos mamma. I eftermiddag bjuder Martina och Matilda på middag i Torhamn. Det ska bli så mysigt.
Jag älskar att sätta mig vid dukat bord. Därför är frukosten alltid höjdpunkten för mig när jag sover på hotell.
Då frossar jag i pannkakor med sylt och grädde. Thomas förfasar sig. Han är mycket nyttigare än jag. Men klok som han är låter han mig hållas. Nu har han vant sig.
Tänk när jag var barn och mamma ropade att maten var färdig. Då suckade jag djupt. Inte ville jag avbryta det jag höll på med just då. På den tiden låg maten långt ner på prioriteringslistan.
Idag är jag först på plats vid bordet. Mat har nu en helt annan prioritering i mitt liv.
När jag var liten försökte mormor bre tjockt med smör på min smörgås. Hon tyckte alltid att jag var mager. Då skrapade jag till hennes förfäran brödskivan ren.
Idag tänker jag ibland att jag ska ta lite mindre smör. Det går sådär. Det är väldigt gott.
Så syns det på mig också. Mormor måste vara mycket nöjd om hon ser mig från sin himmel. För henne som var uppväxt med svält och umbäranden, var det självklara skönhetsidealet att vara stor och tjock. Idag skulle hon tycka att jag var väldigt vacker.
Jag tycker det är häftigt. Ingen av mina barnbarn är särskilt intresserade av mat, förutom lille Karl. Men han är fortfarande så liten.
Det är ingen rusning från deras håll till middagsbordet. Det är sällan de orkar äta upp. Min tallrik är alltid renskrapad.
Det är så mycket som har förändrats sedan jag var barn. Ju mer jag skriver på den här bloggen, ju fler saker kommer jag på.
Ju mer jag tänker tillbaka på min barndom, ju fler minnen kommer upp. Det är häftigt.
Jag har upptäckt saker om mig själv som jag inte hade en aning om. Jag har alltid tänkt att min äldsta dotter Marie är så olik mig. Men ju mer jag läser det jag själv har skrivit, ju mer inser jag hur lika vi var som barn. Den enda skillnaden mellan oss är våra uppväxter i två olika generationer.
Nu måste jag sluta skriva. Det får vara färdigfunderat för idag. Livet pockar på. Min bok väntar, och en andra kopp kaffe hägrar.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Jag älskar att sätta mig vid dukat bord. Därför är frukosten alltid höjdpunkten för mig när jag sover på hotell.
Då frossar jag i pannkakor med sylt och grädde. Thomas förfasar sig. Han är mycket nyttigare än jag. Men klok som han är låter han mig hållas. Nu har han vant sig.
Tänk när jag var barn och mamma ropade att maten var färdig. Då suckade jag djupt. Inte ville jag avbryta det jag höll på med just då. På den tiden låg maten långt ner på prioriteringslistan.
Idag är jag först på plats vid bordet. Mat har nu en helt annan prioritering i mitt liv.
När jag var liten försökte mormor bre tjockt med smör på min smörgås. Hon tyckte alltid att jag var mager. Då skrapade jag till hennes förfäran brödskivan ren.
Idag tänker jag ibland att jag ska ta lite mindre smör. Det går sådär. Det är väldigt gott.
Så syns det på mig också. Mormor måste vara mycket nöjd om hon ser mig från sin himmel. För henne som var uppväxt med svält och umbäranden, var det självklara skönhetsidealet att vara stor och tjock. Idag skulle hon tycka att jag var väldigt vacker.
Jag tycker det är häftigt. Ingen av mina barnbarn är särskilt intresserade av mat, förutom lille Karl. Men han är fortfarande så liten.
Det är ingen rusning från deras håll till middagsbordet. Det är sällan de orkar äta upp. Min tallrik är alltid renskrapad.
Det är så mycket som har förändrats sedan jag var barn. Ju mer jag skriver på den här bloggen, ju fler saker kommer jag på.
Ju mer jag tänker tillbaka på min barndom, ju fler minnen kommer upp. Det är häftigt.
Jag har upptäckt saker om mig själv som jag inte hade en aning om. Jag har alltid tänkt att min äldsta dotter Marie är så olik mig. Men ju mer jag läser det jag själv har skrivit, ju mer inser jag hur lika vi var som barn. Den enda skillnaden mellan oss är våra uppväxter i två olika generationer.
Nu måste jag sluta skriva. Det får vara färdigfunderat för idag. Livet pockar på. Min bok väntar, och en andra kopp kaffe hägrar.
Ha en härlig dag! / Ingrid