Mitt sommarjobb 1977

Måndag igen, helgen går så fort. Thomas är på jobbet, och Denise stressar runt på övervåningen. Det är nationella prov i skolan idag.
Själv har jag inga större planer för dagen. Jag ska bara ta det lugnt och vila.

Jag saknar att också få gå till jobbet. Jag saknar mina arbetskamrater, och jag saknar alla skratt och tokigheter i fikarummet.

De är så fina mina arbetskamrater. De är så måna om mig, och de löser alla problem som dyker upp på grund av min sjukskrivning. Susanne, som månar om alla, Kim som löser alla tekniska problem, Tina som styr upp mig, och Amanda som är så fin med patienterna. Ett härligt gäng, som jag har förmånen att få tillhöra.

På bilden ser ni Susanne till vänster, och Tina till höger. Hade tyvärr ingen bild på hela gänget.

Jag har alltid predikat för mina barn om hur viktigt det är att trivas på jobbet. Det spelar ingen roll vad man jobbar med, bara det känns roligt att stiga upp på morgonen. Några gånger i mitt liv har jag sagt upp mig när det inte har känts bra, och det har jag aldrig ångrat. 

Som femtonåring fick jag mitt första riktiga sommarjobb. Det var på Björkenäs camping, och mitt jobb bestod i att steka hamburgare och stå i kiosken. Senare den sommaren skulle jag åka till Brighton på språkresa, så lönen blev ett välkommet tillskott till reskassan.

Det var fantastiskt roligt. Jag träffade så många trevliga människor, och jag kände mig allt lite viktig där jag stod bakom disken. Jag lärde mig att hantera problem som dök upp hos camparna, och jag fick vara med om mycket roligt. 

Danskvällarna var bäst. Då ringlade sig kön framför kioskluckan lång, och många var pratsjuka efter några öl innanför västen.

Jag kommer särskilt ihåg en kille som var sommargäst. Han hette Joakim. Joakim var i mina ögon drömprinsen. Jag tyckte att han var så snygg, och jag hade tänkt på honom länge. På den tiden var jag väldigt blyg. Jag hade inte världens bästa självförtroende, men min fantasi var det inget fel på.

Joakim hade inte en aning om mina drömmar. Förmodligen inte heller om min existens. 

En av danskvällarna stod han plötsligt i luckan. Jag var helt oförberedd på det, och kunde inte hantera situationen. Helt handfallen stod jag och bara stirrade på honom. Jag minns hur hans kompis skrattade åt mig. Han förstod precis. Det var hemskt. Efter det la jag ner mina drömmar om Joakim. Det var kört. 

Det minnet tänker jag på ibland med ett leende. Då var det en hemsk upplevelse, idag tycker jag att det var lite gulligt. Så mycket jag.  

Inne i cafe'et satt folk under danskvällarna och drack kaffe. Ljudet från flipperspelen lät i bakgrunden.. Det var högt till tak, och alla såg ut att trivas. Det var så gemytligt, och så inbjudande.

Från kiosken hörde man också hur dansbandet spelade, och på avstånd kunde jag se paren som dansade. Många är de par som en gång träffades på "Lanternan". 

Den sommaren sken solen alltid. Det var så roligt, och jag älskade mitt jobb. Jag blev väl omhändertagen, och lärde mig mycket trots vissa missöden med brända hamburgare och lite annat. 

Jag kan sakna de här somrarna. Somrarna när solen alltid lyste, och livet var så enkelt. Men minnena har jag kvar, och de njuter jag av. 

Ha en härlig kväll!/Ingrid