Mitt härliga liv
Ännu en kväll i paradiset utan familjen. Thomas skulle ha kommit hit i dag, men vi bestämde att han skulle vara kvar i Emmaboda. Han skulle gå en runda genom samhället i kväll och leta efter Elsa.
Elsa är fortfarande inte tillbaka. Det är så sorgligt, men jag vägrar att tro att det har hänt något. Hon kommer.
Jag har varit uppe hos mamma och ätit middag nu. Hon bjöd på matjessill, nypotatis och gräddfil. Så fantastiskt gott!
I dag körde jag inom Maxi i Karlskrona när jag körde hem från jobbet. De hade extrapris på pocketböcker, och jag hittade två deckare som jag har sneglat på länge. Jag kände mig så nöjd. Dessutom kände jag mig lite som min mormor, som älskade extrapriser.
Nu ska jag sätta mig i solstolen utanför förtältet och bara njuta av mysig lässtund. Det är livskvalité på hög nivå.
När jag var barn ville jag alltid att det skulle hända saker omkring mig. Jag satt aldrig ner, och jag var aldrig sysslolös.
Jag visste allt om min framtid. Den var så självklar. Jag skulle träffa en man, som skulle bära mig på en rosenbädd genom livet. Vi skulle gifta oss. Själva bröllopet fantiserade jag mycket om.
Efter bröllopet skulle barnen komma, och efter det var livet slut. Då skulle det inte finnas mer att leva för. Det var en skrämmande tanke. Tack och lov att jag där var helt fel ute.
Idag är jag 56 år gammal. Mina barn förutom Denise, är vuxna och utflugna. Den där rosenbädden jag skulle glida på, har lyst med sin frånvaro. Livet har varit tufft i perioder. Jag har varit med om saker som jag gärna hade sluppit. Jag har också varit med om stunder av oändlig lycka.
Men jag har alltid känt att livet har varit värdefullt. Trots mina hemska föreställningar som barn, har jag fortfarande så mycket kvar att leva för. Jag känner mig så långt ifrån färdig.
Just nu njuter jag hejdlöst av tanken på en ny bok i solstolen. Av göken som aldrig fattar att det är dags att tystna för säsongen. Av barnbarnens kramar, och av korna som går nere på sjöängen.
På våren av den första blåsippan. På hösten av det första tända ljuset på soffbordet. När jag med gott samvete får kura ner mig i soffan igen.
Det finns så många glädjeämnen att njuta av. Livet är fullt av goda stunder, det gäller bara att se dem.
Det är inte så lätt. När jag var yngre så rusade livet på, och mycket gick mig förbi. Men jag övar, och ju mer jag övar ju bättre går det.
Nu är det dags att sluta fundera för dagen. Camilla Läckberg och hennes bok ” Häxan” väntar på mig.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
.
Elsa är fortfarande inte tillbaka. Det är så sorgligt, men jag vägrar att tro att det har hänt något. Hon kommer.
Jag har varit uppe hos mamma och ätit middag nu. Hon bjöd på matjessill, nypotatis och gräddfil. Så fantastiskt gott!
I dag körde jag inom Maxi i Karlskrona när jag körde hem från jobbet. De hade extrapris på pocketböcker, och jag hittade två deckare som jag har sneglat på länge. Jag kände mig så nöjd. Dessutom kände jag mig lite som min mormor, som älskade extrapriser.
Nu ska jag sätta mig i solstolen utanför förtältet och bara njuta av mysig lässtund. Det är livskvalité på hög nivå.
När jag var barn ville jag alltid att det skulle hända saker omkring mig. Jag satt aldrig ner, och jag var aldrig sysslolös.
Jag visste allt om min framtid. Den var så självklar. Jag skulle träffa en man, som skulle bära mig på en rosenbädd genom livet. Vi skulle gifta oss. Själva bröllopet fantiserade jag mycket om.
Efter bröllopet skulle barnen komma, och efter det var livet slut. Då skulle det inte finnas mer att leva för. Det var en skrämmande tanke. Tack och lov att jag där var helt fel ute.
Idag är jag 56 år gammal. Mina barn förutom Denise, är vuxna och utflugna. Den där rosenbädden jag skulle glida på, har lyst med sin frånvaro. Livet har varit tufft i perioder. Jag har varit med om saker som jag gärna hade sluppit. Jag har också varit med om stunder av oändlig lycka.
Men jag har alltid känt att livet har varit värdefullt. Trots mina hemska föreställningar som barn, har jag fortfarande så mycket kvar att leva för. Jag känner mig så långt ifrån färdig.
Just nu njuter jag hejdlöst av tanken på en ny bok i solstolen. Av göken som aldrig fattar att det är dags att tystna för säsongen. Av barnbarnens kramar, och av korna som går nere på sjöängen.
På våren av den första blåsippan. På hösten av det första tända ljuset på soffbordet. När jag med gott samvete får kura ner mig i soffan igen.
Det finns så många glädjeämnen att njuta av. Livet är fullt av goda stunder, det gäller bara att se dem.
Det är inte så lätt. När jag var yngre så rusade livet på, och mycket gick mig förbi. Men jag övar, och ju mer jag övar ju bättre går det.
Nu är det dags att sluta fundera för dagen. Camilla Läckberg och hennes bok ” Häxan” väntar på mig.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
.