Mitt Emmaboda
I går kväll när vi kom tillbaka till Emmaboda blommade mina hibiskusar för fullt. De är så otroligt fina, och det var så roligt att se.
För mig som hade åkt hem lite under protest, kändes det ändå välkomnande.
Jag laddade en maskin tvätt. När jag hängde ut den i kvällssolen spelade våra fina grannar härlig musik på sin altan. Nere vid sjön var det en del folk samlade, och det såg trevligt ut. Några barn sprang runt och lekte. Då kändes det bra.
Jag trivs bra i Emmaboda. I höst har Denise och jag bott här i fem år. Hon var 10 år när vi flyttade hit. Lika gammal som jag en gång var när jag flyttade till Björkenäs.
Vi bor i ett mysigt hus byggt på femtiotalet. Det är gammalt, men charmigt. Visst finns det en hel del att göra vid det, men Thomas tid räcker aldrig till. Det har jag lärt mig.
På båda sidor om oss har vi jättefina grannar. Trevliga människor, som man gärna pratar bort en stund med över staketet.
Vi har en altan som jag älskar. Den är enkel, men funktionell. Jag tillbringar mycket tid på den.
Men jag känner inte så många i Emmaboda. Vi umgås inte med någon här, förutom Thomas bror Anders. Det är svårt att komma in i ett samhälle när man inte längre har små barn.
Under en period i början när jag precis hade flyttat hit, längtade jag mycket efter en väninna på nära håll. Någon som jag bara kunde träffa över en kopp kaffe. En tjej jag kunde gå ut och gå med eller bara prata bort en stund med. Det blev aldrig så.
Idag gör det ingenting. Jag har hittat andra intressen. Kanske var det meningen att jag skulle ta tag i mitt skrivande igen.
Dessutom har jag fått tid att läsa böcker. Det är något jag uppskattar mycket. Jag har hittat nya författare som jag slukar, och jag njuter varje gång jag öppnar en ny pärm.
Men nu är det sommar. Solcellerna är på plats, och jag är på plats igen. Jag kommer att tillbringa mycket tid i husvagnen framöver.
Jag har alla de mina i och runt om Karlskrona.
I husvagnen har jag närheten till barnen. Jag har mamma på gångavstånd, och min syster. Jag har min Ann inom räckhåll, och min allra bästa Paola.
I veckan har jag tänkt att jag ska ta cykeln bort till Paola och se om hon är hemma. Prata en massa strunt, och skratta förtroligt som förr. Det ser jag fram emot.
Det kommer att bli en härlig sommar. Jag ska verkligen försöka ta vara på den. Umgås med de mina, och njuta av mitt paradis. Bada mycket, skriva en del, och skapa nya härliga minnen.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
För mig som hade åkt hem lite under protest, kändes det ändå välkomnande.
Jag laddade en maskin tvätt. När jag hängde ut den i kvällssolen spelade våra fina grannar härlig musik på sin altan. Nere vid sjön var det en del folk samlade, och det såg trevligt ut. Några barn sprang runt och lekte. Då kändes det bra.
Jag trivs bra i Emmaboda. I höst har Denise och jag bott här i fem år. Hon var 10 år när vi flyttade hit. Lika gammal som jag en gång var när jag flyttade till Björkenäs.
Vi bor i ett mysigt hus byggt på femtiotalet. Det är gammalt, men charmigt. Visst finns det en hel del att göra vid det, men Thomas tid räcker aldrig till. Det har jag lärt mig.
På båda sidor om oss har vi jättefina grannar. Trevliga människor, som man gärna pratar bort en stund med över staketet.
Vi har en altan som jag älskar. Den är enkel, men funktionell. Jag tillbringar mycket tid på den.
Men jag känner inte så många i Emmaboda. Vi umgås inte med någon här, förutom Thomas bror Anders. Det är svårt att komma in i ett samhälle när man inte längre har små barn.
Under en period i början när jag precis hade flyttat hit, längtade jag mycket efter en väninna på nära håll. Någon som jag bara kunde träffa över en kopp kaffe. En tjej jag kunde gå ut och gå med eller bara prata bort en stund med. Det blev aldrig så.
Idag gör det ingenting. Jag har hittat andra intressen. Kanske var det meningen att jag skulle ta tag i mitt skrivande igen.
Dessutom har jag fått tid att läsa böcker. Det är något jag uppskattar mycket. Jag har hittat nya författare som jag slukar, och jag njuter varje gång jag öppnar en ny pärm.
Men nu är det sommar. Solcellerna är på plats, och jag är på plats igen. Jag kommer att tillbringa mycket tid i husvagnen framöver.
Jag har alla de mina i och runt om Karlskrona.
I husvagnen har jag närheten till barnen. Jag har mamma på gångavstånd, och min syster. Jag har min Ann inom räckhåll, och min allra bästa Paola.
I veckan har jag tänkt att jag ska ta cykeln bort till Paola och se om hon är hemma. Prata en massa strunt, och skratta förtroligt som förr. Det ser jag fram emot.
Det kommer att bli en härlig sommar. Jag ska verkligen försöka ta vara på den. Umgås med de mina, och njuta av mitt paradis. Bada mycket, skriva en del, och skapa nya härliga minnen.
Ha en härlig kväll! / Ingrid