Mitt Björkenäs
Idag har våren visat sig från sin allra bästa sida. Solen skiner, och det är riktigt varmt ute. Jag har suttit en liten stund i solskenet och druckit kaffe, för första gången på länge. Så skönt. En lisa för själen.
Jag satt och funderade lite på allt som har hänt, och hur mycket i Björkenäs som har förändrats sedan jag var barn.
Jag flyttade till Björkenäs 1972, då min lillebror föddes. Jag var då 10 år, och Kerstin var 9 . Det var en stor omställning att flytta från Karlskrona och ut på landet, men jag trivdes från första stund. Mycket säkert beroende att jag snabbt fick nya vänner.
På den tiden var Björkenäs en levande bygd, och alla kände alla. Man månade om varandra, och ställde alltid upp om någon behövde hjälp.
Mitt i byn låg Elmers affär. Elmers affär var en liten lanthandel, som rymde allt från födelsedagspresenter, livsmedel, kuddar och täcken, till ventilgummin och cykeldäck. Varje lördag när det var dags för veckopeng hängde Kerstin och jag på låset. Jag kan fortfarande komma ihåg hur gott det luktade i den lilla affären, och när jag vill kan jag se Elmer framför mig bakom sin disk.
På den här tiden fanns det en lanthandel i nästan varje by. Affären var en naturlig samlingsplats, och en källa till information om vad som hände i byn.
Det var långt före snabbköpen, och internet-handelns tid.
Mitt emot Elmers affär bodde Nisse och Svea. Nisse stod för kvarnen i byn, och min far var ofta där och malde mjöl till djuren. Det var alltid lika spännande att få följa med. Kvarnen var hög, och genom alla våningar var det ett öppet hål i mitten. Vi ungar blev alltid förmanade att hålla oss undan, och det var med lite skräckblandad förtjusning man förhöll sig till det.
Nisse hade också ett sågverk bakom kvarnen, som användes flitigt av bönderna runt om. Så även av min far.
En bit från kvarnen och affären, låg Kalle cykels cykelverkstad. Det var här vi köpte träskor om vårarna, och det var också här vi inhandlade de cyklar vi behövde i familjen. Cykelverkstaden är idag en bilverkstad, och lever genom allas vår Thomas, vidare i en annan skepnad.
Några hundra meter från Kalle cykels, gick vägen ner till Björkenäs camping. Det var Elmer och Mildreds dotter Sonja och hennes man Birger, som drev densamme. Sonja och Birger var driftiga, och satte under många år Björkenäs på kartan.
Många är de par som har dansat och träffats på Lanternan, hängt i caféet, och spelat på Jukeboxen. Spelat flipperspel och ätit en grillad med bröd. Björkenäs camping var och är ett fantastiskt ställe. Väl värt att besöka!
Idag är kvarnen nerlagd. Så även affären. Det finns inte längre någon självklar samlingspunkt, och människor är här som på alla andra ställen upptagna med jobb och annat.
Vi är mer anonyma för varandra, och det är väl så det är idag. En annan tid har tagit vid.
Allt var inte bättre förr, men vissa saker kan jag sakna....
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Jag satt och funderade lite på allt som har hänt, och hur mycket i Björkenäs som har förändrats sedan jag var barn.
Jag flyttade till Björkenäs 1972, då min lillebror föddes. Jag var då 10 år, och Kerstin var 9 . Det var en stor omställning att flytta från Karlskrona och ut på landet, men jag trivdes från första stund. Mycket säkert beroende att jag snabbt fick nya vänner.
På den tiden var Björkenäs en levande bygd, och alla kände alla. Man månade om varandra, och ställde alltid upp om någon behövde hjälp.
Mitt i byn låg Elmers affär. Elmers affär var en liten lanthandel, som rymde allt från födelsedagspresenter, livsmedel, kuddar och täcken, till ventilgummin och cykeldäck. Varje lördag när det var dags för veckopeng hängde Kerstin och jag på låset. Jag kan fortfarande komma ihåg hur gott det luktade i den lilla affären, och när jag vill kan jag se Elmer framför mig bakom sin disk.
På den här tiden fanns det en lanthandel i nästan varje by. Affären var en naturlig samlingsplats, och en källa till information om vad som hände i byn.
Det var långt före snabbköpen, och internet-handelns tid.
Mitt emot Elmers affär bodde Nisse och Svea. Nisse stod för kvarnen i byn, och min far var ofta där och malde mjöl till djuren. Det var alltid lika spännande att få följa med. Kvarnen var hög, och genom alla våningar var det ett öppet hål i mitten. Vi ungar blev alltid förmanade att hålla oss undan, och det var med lite skräckblandad förtjusning man förhöll sig till det.
Nisse hade också ett sågverk bakom kvarnen, som användes flitigt av bönderna runt om. Så även av min far.
En bit från kvarnen och affären, låg Kalle cykels cykelverkstad. Det var här vi köpte träskor om vårarna, och det var också här vi inhandlade de cyklar vi behövde i familjen. Cykelverkstaden är idag en bilverkstad, och lever genom allas vår Thomas, vidare i en annan skepnad.
Några hundra meter från Kalle cykels, gick vägen ner till Björkenäs camping. Det var Elmer och Mildreds dotter Sonja och hennes man Birger, som drev densamme. Sonja och Birger var driftiga, och satte under många år Björkenäs på kartan.
Många är de par som har dansat och träffats på Lanternan, hängt i caféet, och spelat på Jukeboxen. Spelat flipperspel och ätit en grillad med bröd. Björkenäs camping var och är ett fantastiskt ställe. Väl värt att besöka!
Idag är kvarnen nerlagd. Så även affären. Det finns inte längre någon självklar samlingspunkt, och människor är här som på alla andra ställen upptagna med jobb och annat.
Vi är mer anonyma för varandra, och det är väl så det är idag. En annan tid har tagit vid.
Allt var inte bättre förr, men vissa saker kan jag sakna....
Ha en härlig kväll! / Ingrid