Mina drömmar
Det är märkligt med drömmar. De ändras med tiden. De växer och blir stora, eller krymper och försvinner. Plötsligt inser man att det finns andra värden i livet, och att drömmen var omöjlig.
I går kväll var vi hemma hos Martina och Martin med ett lass ved från gården i Kvisingsbo. De bjöd på en alldeles utsökt paj till middag. Det kändes lyxigt. Att få sätta sig vid dukat bord och äta något som någon annan har lagat. Det är jag inte så van vid.
Lille Karl är fortfarande avig mot mormor. Det är bara morfar Thomas som gäller.
Efter maten satte Martina på tv.n. Det var idol, och en massa förhoppningsfulla ungdomar fyllde tv-rutan. Det gav mig en känsla av nostalgi.
Jag drömde också om att bli en världsstjärna när jag var ung. Min syster Kerstin och jag mimade ofta till Abbas låtar från skivspelaren som stod på en byrå, i hennes gamla rum på gården. Volymen var på topp, och detsamma var vi.
Med inlevelse gick jag in i min roll som ABBA- Agneta. Framför mig såg jag det böljande publikhavet som skrek i extas när vi äntrade scenen. Det är härliga minnen. Min fantasi har tagit mig till oanade höjder många gånger.
Jag har alltid tyckt om att sjunga. Jag sjunger ofta när jag jobbar i köket, precis som mamma gjorde när jag var barn. Det är kanske ett släktdrag.
När jag gick på mellanstadiet i Torhamn sjöng jag i kör, och tyckte att det var roligt. Det kom att bli min enda karriär inom sångens värld.
Min röst hade aldrig kunnat ta mig till de stora scenerna. Med tiden tonade den drömmen ner. Den var inte längre lika viktig. Livet förändrades och andra drömmar tog över.
Idag ser mina drömmar väldigt annorlunda ut mot när jag var ung. Idag drömmer jag om resor jag vill göra. Platser jag vill se. Jag drömmer om att få gå på julmarknad i Lubeck, och om att med tiden kunna ha en liten båt.
Mina drömmar är idag inte lika stora. Jag har fötterna väl förankrade på jorden, och jag tror inte längre att allt är möjligt. Det är på gott och ont.
Livet är bra mycket mer spännande så länge allt är möjligt. Att inte ha några begränsningar skapar möjligheter.
Ibland kan jag sakna den där otroliga naiviteten jag hade som barn. De högtflygande planerna, de vilda drömmarna, och den okuvliga känslan av att kunna förflytta berg.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
I går kväll var vi hemma hos Martina och Martin med ett lass ved från gården i Kvisingsbo. De bjöd på en alldeles utsökt paj till middag. Det kändes lyxigt. Att få sätta sig vid dukat bord och äta något som någon annan har lagat. Det är jag inte så van vid.
Lille Karl är fortfarande avig mot mormor. Det är bara morfar Thomas som gäller.
Efter maten satte Martina på tv.n. Det var idol, och en massa förhoppningsfulla ungdomar fyllde tv-rutan. Det gav mig en känsla av nostalgi.
Jag drömde också om att bli en världsstjärna när jag var ung. Min syster Kerstin och jag mimade ofta till Abbas låtar från skivspelaren som stod på en byrå, i hennes gamla rum på gården. Volymen var på topp, och detsamma var vi.
Med inlevelse gick jag in i min roll som ABBA- Agneta. Framför mig såg jag det böljande publikhavet som skrek i extas när vi äntrade scenen. Det är härliga minnen. Min fantasi har tagit mig till oanade höjder många gånger.
Jag har alltid tyckt om att sjunga. Jag sjunger ofta när jag jobbar i köket, precis som mamma gjorde när jag var barn. Det är kanske ett släktdrag.
När jag gick på mellanstadiet i Torhamn sjöng jag i kör, och tyckte att det var roligt. Det kom att bli min enda karriär inom sångens värld.
Min röst hade aldrig kunnat ta mig till de stora scenerna. Med tiden tonade den drömmen ner. Den var inte längre lika viktig. Livet förändrades och andra drömmar tog över.
Idag ser mina drömmar väldigt annorlunda ut mot när jag var ung. Idag drömmer jag om resor jag vill göra. Platser jag vill se. Jag drömmer om att få gå på julmarknad i Lubeck, och om att med tiden kunna ha en liten båt.
Mina drömmar är idag inte lika stora. Jag har fötterna väl förankrade på jorden, och jag tror inte längre att allt är möjligt. Det är på gott och ont.
Livet är bra mycket mer spännande så länge allt är möjligt. Att inte ha några begränsningar skapar möjligheter.
Ibland kan jag sakna den där otroliga naiviteten jag hade som barn. De högtflygande planerna, de vilda drömmarna, och den okuvliga känslan av att kunna förflytta berg.
Ha en härlig kväll! / Ingrid