Min kärlek till havet

I morse när jag vaknade hade vinden mojnat. Träden rörde sig fortfarande, men förtältet stod stadigt igen.

Vi har det så bra i vårt lilla paradis. Jag tar mina rundor upp till mamma. Pratar bort en stund över en kopp kaffe.

Ibland går vi bort till stranden och badar. Emellanåt sitter vi i varsin stol med en bra bok. Vi gör våra dagsutflykter, och på kvällarna sitter vi i förtältet och spelar kort. Vi njuter av livet, och jag tycker att vi tar vara på stunderna.

Vi har länge pratat om att köpa en båt. En liten snabb båt att ta sig ut i skärgården med, varma sommardagar. Lite badkläder och en fikakorg, stanna över dagen, och köra hem när solen börjar gå ner.

Havet har alltid varit viktigt för mig. Det låter konstigt när man bor i Emmaboda, men så är det.

Jag minns när jag var barn och stod på stentrappan utanför vårt hus på gården. Hur havet dånade mörka höstkvällar, och vilken trygghet jag upplevde i det ljudet. Det var hemma för mig. Ett tecken på allt var som det skulle.

Soliga sommardagar var havet en svalkande oas. Så många timmar i mitt liv jag har legat i det!

På vintrarna när isen bar åkte vi skridskor. Mörka vinterkvällar gick Kerstin och jag ner till stranden med skridskorna över axeln. Isen var ofta knagglig och svår att åka på, men vad gjorde det. Vi hade lika roligt ändå.

Jag har så många minnen förknippat med havet. Så mycket kärlek till det, och en ständig längtan dit.

Vi fr se om det blir någon båt. Om vi kan enas om storleken, och om vi får husbilen såld. Det är en bit dit.

Ha en härlig kväll! / Ingrid