Min fina student
Nu är studenten över. Felicia har överlevt, och det har vi andra också.
Det var en underbar dag igår. Felicia lyste som en sol hela dagen, och idag pryder hon förstasidan i dagstidningen Sydöstran. Man kan riktigt se hur lycklig hon är. Det gör gott i ett mammahjärta.
Det var massor med folk samlade på skolgården för att ta emot alla dessa studenter som gick ut i går. Ungdomarna sken i kapp med solen. Jag gråter varje gång. Jag tycker att det är så stort.
I Björkenäs hade vi fixat mat och dricka. Martina och Matilda hade bakat en kaka med jordgubbar och vispgrädde till kaffet. Det var fantastiskt gott.
Innan gästerna kom hade jag bekymmer om vädret. Jag var orolig för att alla skulle få plats. Jag oroade mig för att maten inte skulle räcka, och för att någon skulle känna sig utanför. Inte en tanke hade jag då på hur trevligt det skulle bli. Inte heller någon tanke på hur priviligierade vi är som har så många fina människor nära.
Kvällen blev helt fantastisk. Flera av Felicias kompisar var där. Artiga, fina, och roliga ungdomar, som både skröt med maten och hjälpte till. En av hennes bästa vänner höll ett tal, som fick mig att gråta. Det var så fint. Även om han drev lite med henne också.
Många vänner från tiden i Torhamn var också där. Min fina barndomsvän Paola. Finaste Marika, min bästa lillasyster och många fler.
Min Marie och barnen kom hem från Örnsköldsvik trots allt. I elfte timmen löste det sig, och det var fantastiskt att få träffa dem igen. Barnen växer så mycket mellan varje gång. Inte fick vi så mycket tid till att prata, men det tar vi igen de närmaste dagarna.
Mina barn och svärsöner har varit fantastiska i det här. De har ställt upp till hundra procent. Jag är så tacksam för det. Det är så skönt att veta att de alltid finns där.
Idag ringde Felicia och tackade för allt jobb vi hade lagt ner. Det kändes också så gott.
Jag är så lyckligt lottad. Jag är just nu inne i en period av mitt liv när solen alltid lyser.
Jag tar det inte för givet. Jag har stött på andra väder, och jag vet hur snabbt livet kan förändras. Men jag vill njuta av det jag har så länge jag kan. Jag vill ta vara på de här gotta dagarna. Det kan blåsa upp igen. Om morgondagen vet vi inget. Det gäller att passa på.
Nu ska jag åka ut till Björkenäs och röja lite. Det lär ta en stund. Men vad gör det. Plötsligt har jag all tid i världen.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Det var en underbar dag igår. Felicia lyste som en sol hela dagen, och idag pryder hon förstasidan i dagstidningen Sydöstran. Man kan riktigt se hur lycklig hon är. Det gör gott i ett mammahjärta.
Det var massor med folk samlade på skolgården för att ta emot alla dessa studenter som gick ut i går. Ungdomarna sken i kapp med solen. Jag gråter varje gång. Jag tycker att det är så stort.
I Björkenäs hade vi fixat mat och dricka. Martina och Matilda hade bakat en kaka med jordgubbar och vispgrädde till kaffet. Det var fantastiskt gott.
Innan gästerna kom hade jag bekymmer om vädret. Jag var orolig för att alla skulle få plats. Jag oroade mig för att maten inte skulle räcka, och för att någon skulle känna sig utanför. Inte en tanke hade jag då på hur trevligt det skulle bli. Inte heller någon tanke på hur priviligierade vi är som har så många fina människor nära.
Kvällen blev helt fantastisk. Flera av Felicias kompisar var där. Artiga, fina, och roliga ungdomar, som både skröt med maten och hjälpte till. En av hennes bästa vänner höll ett tal, som fick mig att gråta. Det var så fint. Även om han drev lite med henne också.
Många vänner från tiden i Torhamn var också där. Min fina barndomsvän Paola. Finaste Marika, min bästa lillasyster och många fler.
Min Marie och barnen kom hem från Örnsköldsvik trots allt. I elfte timmen löste det sig, och det var fantastiskt att få träffa dem igen. Barnen växer så mycket mellan varje gång. Inte fick vi så mycket tid till att prata, men det tar vi igen de närmaste dagarna.
Mina barn och svärsöner har varit fantastiska i det här. De har ställt upp till hundra procent. Jag är så tacksam för det. Det är så skönt att veta att de alltid finns där.
Idag ringde Felicia och tackade för allt jobb vi hade lagt ner. Det kändes också så gott.
Jag är så lyckligt lottad. Jag är just nu inne i en period av mitt liv när solen alltid lyser.
Jag tar det inte för givet. Jag har stött på andra väder, och jag vet hur snabbt livet kan förändras. Men jag vill njuta av det jag har så länge jag kan. Jag vill ta vara på de här gotta dagarna. Det kan blåsa upp igen. Om morgondagen vet vi inget. Det gäller att passa på.
Nu ska jag åka ut till Björkenäs och röja lite. Det lär ta en stund. Men vad gör det. Plötsligt har jag all tid i världen.
Ha en härlig kväll! / Ingrid