Min Felicia
Idag är vädret lite bättre. Det är ljusa moln på himlen, men inget regn i sikte. Jag vet att regnet behövs, men tycker ändå att det är lite tråkigt.
Soffhörnet är lika gott som alltid. Kaffet smakar lika bra. Den här stunden på morgonen har blivit viktig, och jag ser fram emot den.
Ibland tänker jag på någonting jag ska skriva om, och sedan blir det något helt annat. Det är spännande.
I kväll ska jag hämta min Felicia vid flyget i Ronneby. Det ska bli så roligt att få rå om henne några veckor, innan hon åker tillbaka till Stockholm igen.
I morgon är det hennes födelsedag, och jag vet hur viktig den dagen är för henne. Den vill hon gärna fira hemma med familjen.
Hon är född den 1 juni 1999, den allra första sommardagen det året. Det pratar vi om ibland.
När hon var liten kallade jag henne alltid för ”solen i mitt liv,” och skojade om att det berodde på att hon var född just det datumet.
Hon var alltid glad och positiv som liten, och inte minst hjälpsam. Hon hade alltid förslag till förbättringar, och det hände att hon tog saken i egna händer.
Vi hade på den tiden en Toyota Previa, eftersom barnen var många. Den var röd till färgen, och i mina ögon en drömbil. Det tyckte inte Felicia.
En dag i treårsåldern kom hon inspringande och berättade glädjestrålande att hon nu hade gjort bilen jättefin, och att vi andra nu bara behövde fylla i hennes konstverk med guldfärg.I enad trupp rusade hela familjen ut, och katastrofen var ett faktum.
Längs hela sidan på bilen hade Felicia med en sten kretat in hjärtan i olika storlekar och former. Själv lyste hon ikapp med solen och var så stolt!
Vid ett annat tillfälle hade min äldsta dotter Marie målat stallet i en mörkblå färg, med vita stolpar. Det var fint, och Marie var så nöjd. Tyvärr hade hon lämnat färgen framme, och Felicia var som sagt väldigt hjälpsam…
Felicia är en härlig tjej. Hon har stora ambitioner, och ännu större drömmar. Hon är så lik mig på så många sätt, och jag kan känna igen mig så mycket i henne.
Hon är fortfarande alltid glad, och ingenting är omöjligt i hennes värld. Hon har sällan koll på någonting, men märkligt nog så löser sig det mesta.
I morgon kväll har vi bokat bord på en restaurang för att fira hennes dag, och på lördag blir det lite kalas för familjen. Det ska bli mysigt.
Så grattis i förskott min älskade unge!
Nu ska jag ta tag i min dag. Fixa frukost och starta diskmaskinen. Dessutom ska jag ta en liten runda ut till Katten Fina innan jobbet, för att se hur hon har det.
Härliga vardag!
Ha en härlig kväll! /Ingrid
Soffhörnet är lika gott som alltid. Kaffet smakar lika bra. Den här stunden på morgonen har blivit viktig, och jag ser fram emot den.
Ibland tänker jag på någonting jag ska skriva om, och sedan blir det något helt annat. Det är spännande.
I kväll ska jag hämta min Felicia vid flyget i Ronneby. Det ska bli så roligt att få rå om henne några veckor, innan hon åker tillbaka till Stockholm igen.
I morgon är det hennes födelsedag, och jag vet hur viktig den dagen är för henne. Den vill hon gärna fira hemma med familjen.
Hon är född den 1 juni 1999, den allra första sommardagen det året. Det pratar vi om ibland.
När hon var liten kallade jag henne alltid för ”solen i mitt liv,” och skojade om att det berodde på att hon var född just det datumet.
Hon var alltid glad och positiv som liten, och inte minst hjälpsam. Hon hade alltid förslag till förbättringar, och det hände att hon tog saken i egna händer.
Vi hade på den tiden en Toyota Previa, eftersom barnen var många. Den var röd till färgen, och i mina ögon en drömbil. Det tyckte inte Felicia.
En dag i treårsåldern kom hon inspringande och berättade glädjestrålande att hon nu hade gjort bilen jättefin, och att vi andra nu bara behövde fylla i hennes konstverk med guldfärg.I enad trupp rusade hela familjen ut, och katastrofen var ett faktum.
Längs hela sidan på bilen hade Felicia med en sten kretat in hjärtan i olika storlekar och former. Själv lyste hon ikapp med solen och var så stolt!
Vid ett annat tillfälle hade min äldsta dotter Marie målat stallet i en mörkblå färg, med vita stolpar. Det var fint, och Marie var så nöjd. Tyvärr hade hon lämnat färgen framme, och Felicia var som sagt väldigt hjälpsam…
Felicia är en härlig tjej. Hon har stora ambitioner, och ännu större drömmar. Hon är så lik mig på så många sätt, och jag kan känna igen mig så mycket i henne.
Hon är fortfarande alltid glad, och ingenting är omöjligt i hennes värld. Hon har sällan koll på någonting, men märkligt nog så löser sig det mesta.
I morgon kväll har vi bokat bord på en restaurang för att fira hennes dag, och på lördag blir det lite kalas för familjen. Det ska bli mysigt.
Så grattis i förskott min älskade unge!
Nu ska jag ta tag i min dag. Fixa frukost och starta diskmaskinen. Dessutom ska jag ta en liten runda ut till Katten Fina innan jobbet, för att se hur hon har det.
Härliga vardag!
Ha en härlig kväll! /Ingrid
