Min coola Alvin och hans träskor.
Alvin är mitt äldsta barnbarn. Han är Maries son, och han växer upp så långt ifrån mig.
Det är snart tolv år sedan Marie flyttade till Örnsköldsvik. Hon hade träffat kärleken, och hon var fast besluten att lämna Blekinge.
Jag träffar inte Alvin och hans lillasyster Hedda så ofta. Varje gång förundras jag över hur mycket de har växt sedan sist. Hur de har mognat, och hur intressena har förändrats.
Alvin är en cool kille. När han kom ner till studenten var han iklädd ett par svarta träskor. Det är det nya för i år. För mig väckte det så mycket minnen.
Alla i min familj hade varsitt par träskor när jag var barn. Jag kommer så väl ihåg på vårarna när ”Kalle på macken” hade fått in sitt nya sortiment av trätofflor. Då var hela familjen där och provade ut varsitt par inför sommaren. Då var fjolårets träskor rejält utslitna.
Efter ett tag blev sulan under toffeln nersliten. Ibland tappade man den. Då gick man på bara träet. Det klapprade ordentligt, och det hördes när man kom. Träet slets snabbt ner, och till slut fanns det nästan ingenting kvar.
Man kunde använda träskor till mycket. När min lillebror Magnus var två år gammal, bad mamma honom en morgon att han skulle gå in och väcka mig.
Ute i farstun hämtade Magnus sin lilla träsko, och jag fick ett brutalt uppvaknande. Än idag kan jag fortfarande se honom framför mig, hur han stod där vid min säng med träskon i högsta hugg. Det är ett härligt minne, trots allt. Han var så liten, men lyckades snabbt få mig ur sängen.
När jag kom i tonåren, kom också platåskorna. Strax efter kom det även träskor i platå. De var livsfarliga. Trampade man snett, vilket hände ibland, kunde man lätt stuka foten.
Jag hade ett par svarta snygga platåträskor. Skinnet var mönstrat. Jag kände mig så tuff i dem.
Tiderna förändras. Träskorna är borta ur mitt liv sedan länge. I stället går jag idag i foppatofflor eller flip-flop skor.
Men modet växlar. Gammalt kommer tillbaka. Alvin var också tuff i lördags, i sina svarta träskor som såg exakt likadana ut som de jag hade på mig 1972.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Det är snart tolv år sedan Marie flyttade till Örnsköldsvik. Hon hade träffat kärleken, och hon var fast besluten att lämna Blekinge.
Jag träffar inte Alvin och hans lillasyster Hedda så ofta. Varje gång förundras jag över hur mycket de har växt sedan sist. Hur de har mognat, och hur intressena har förändrats.
Alvin är en cool kille. När han kom ner till studenten var han iklädd ett par svarta träskor. Det är det nya för i år. För mig väckte det så mycket minnen.
Alla i min familj hade varsitt par träskor när jag var barn. Jag kommer så väl ihåg på vårarna när ”Kalle på macken” hade fått in sitt nya sortiment av trätofflor. Då var hela familjen där och provade ut varsitt par inför sommaren. Då var fjolårets träskor rejält utslitna.
Efter ett tag blev sulan under toffeln nersliten. Ibland tappade man den. Då gick man på bara träet. Det klapprade ordentligt, och det hördes när man kom. Träet slets snabbt ner, och till slut fanns det nästan ingenting kvar.
Man kunde använda träskor till mycket. När min lillebror Magnus var två år gammal, bad mamma honom en morgon att han skulle gå in och väcka mig.
Ute i farstun hämtade Magnus sin lilla träsko, och jag fick ett brutalt uppvaknande. Än idag kan jag fortfarande se honom framför mig, hur han stod där vid min säng med träskon i högsta hugg. Det är ett härligt minne, trots allt. Han var så liten, men lyckades snabbt få mig ur sängen.
När jag kom i tonåren, kom också platåskorna. Strax efter kom det även träskor i platå. De var livsfarliga. Trampade man snett, vilket hände ibland, kunde man lätt stuka foten.
Jag hade ett par svarta snygga platåträskor. Skinnet var mönstrat. Jag kände mig så tuff i dem.
Tiderna förändras. Träskorna är borta ur mitt liv sedan länge. I stället går jag idag i foppatofflor eller flip-flop skor.
Men modet växlar. Gammalt kommer tillbaka. Alvin var också tuff i lördags, i sina svarta träskor som såg exakt likadana ut som de jag hade på mig 1972.
Ha en härlig dag! / Ingrid