Min barndoms strand
I onsdags gick Thomas och jag bort till stranden nedanför mammas, med varsin brassestol och varsin Loka. Det fläktade så skönt därnere.
Det var inte så mycket folk på stranden. Det känns som att många har börjat jobba efter semestern.
Jag har så många minnen från den här stranden. Den har varit hemma för mig i nästan hela mitt liv. Det är så roligt att träffa andra personer som har badat här i många år. Att prata bort en stund med Annelie och Göran. Spörja lite om byborna, och höra veckans fräckis. Det är underbart!
Jag kommer ihåg som barn, hur min kusin Göran och jag tillbringade så många dagar härnere. Hur han lärde mig att göra kullerbyttor under vattnet. Hur stolt jag var när jag till slut lyckades. Jag var så nöjd över mig själv, och så lycklig i vetskapen om att jag nu hade erövrat denna viktiga teknik. Fortfarande kan jag när jag vill höra det häftiga bruset, och känna vattnet i öronen under kullerbyttan.
Det är längesedan. Jag gör inte längre några kullerbyttor.
Vid ett tillfälle hade jag somnat i mitt rum på övervåningen hemma på gården. Jag minns att jag sov i bikini. Jag minns till och med att bikinin var ljust rosa med röda hallon på. Det var eftermiddag, och en härlig sommardag. Fönstret på mitt rum var öppet, och gardinen fladdrade lite i vinddraget. Märkligt att jag kan minnas just det ögonblicket så precis.
Abrupt blev jag väckt av att Göran stod mitt i rummet med ett badlakan över armen.
” Upp med dig! Här kan du inte ligga, vi måste ner och bada!”
Hur jag kom ur sängen i ett nafs. Hur vi sprang över sjöängen ner till havet, slängde badhanddukarna på marken och kastade oss i vattnet. Så fina minnen. Älskade Göran. Hoppas att du ser mig från din himmel, och att också du ler åt våra minnen.
Åren har gått. Idag är jag en försiktig badare. Jag går gärna i vattnet från stegen på bryggan, eller från stranden. Jag tycker inte längre att det är så spännande att dyka eller hoppa i. Inte heller ligger jag som förr i vattnet i timmar, och mitt omättliga begär efter att få bada är borta.
Det är tidens gång. Idag njuter jag av att sitta på bryggan och se barnbarnen visa upp alla sina konster. Jag servar med badhanddukar, fixar lite fika, och mår alldeles gott i det.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Det var inte så mycket folk på stranden. Det känns som att många har börjat jobba efter semestern.
Jag har så många minnen från den här stranden. Den har varit hemma för mig i nästan hela mitt liv. Det är så roligt att träffa andra personer som har badat här i många år. Att prata bort en stund med Annelie och Göran. Spörja lite om byborna, och höra veckans fräckis. Det är underbart!
Jag kommer ihåg som barn, hur min kusin Göran och jag tillbringade så många dagar härnere. Hur han lärde mig att göra kullerbyttor under vattnet. Hur stolt jag var när jag till slut lyckades. Jag var så nöjd över mig själv, och så lycklig i vetskapen om att jag nu hade erövrat denna viktiga teknik. Fortfarande kan jag när jag vill höra det häftiga bruset, och känna vattnet i öronen under kullerbyttan.
Det är längesedan. Jag gör inte längre några kullerbyttor.
Vid ett tillfälle hade jag somnat i mitt rum på övervåningen hemma på gården. Jag minns att jag sov i bikini. Jag minns till och med att bikinin var ljust rosa med röda hallon på. Det var eftermiddag, och en härlig sommardag. Fönstret på mitt rum var öppet, och gardinen fladdrade lite i vinddraget. Märkligt att jag kan minnas just det ögonblicket så precis.
Abrupt blev jag väckt av att Göran stod mitt i rummet med ett badlakan över armen.
” Upp med dig! Här kan du inte ligga, vi måste ner och bada!”
Hur jag kom ur sängen i ett nafs. Hur vi sprang över sjöängen ner till havet, slängde badhanddukarna på marken och kastade oss i vattnet. Så fina minnen. Älskade Göran. Hoppas att du ser mig från din himmel, och att också du ler åt våra minnen.
Åren har gått. Idag är jag en försiktig badare. Jag går gärna i vattnet från stegen på bryggan, eller från stranden. Jag tycker inte längre att det är så spännande att dyka eller hoppa i. Inte heller ligger jag som förr i vattnet i timmar, och mitt omättliga begär efter att få bada är borta.
Det är tidens gång. Idag njuter jag av att sitta på bryggan och se barnbarnen visa upp alla sina konster. Jag servar med badhanddukar, fixar lite fika, och mår alldeles gott i det.
Ha en härlig dag! / Ingrid