Min barndoms paradis
Thomas och jag har haft en underbar dag. Vi har varit på Biltema och införskaffat lite komplement till solcellspanelen. Mamma behövde lite glödlampor, och jag en bänkspis. Jag är så upp i känslan av lycka över att snart få el i husvagnen.
Mina planer är många. Jag ska baka, och göra goda rätter i ugnen. Allt det som jag aldrig gör i Emmaboda. Det är lite jag. Det kommer förmodligen inte bli av här heller.
Jag har alltid så många planer. Thomas är likadan. Kombinationen är livsfarlig.
På vägen hem köpte vi lite fikabröd, och i eftermiddag var mamma och Ruben nere i paradiset och fikade. Alltid lika mysigt.
När jag var barn tyckte jag så mycket om den här platsen. Mina föräldrar hade en liten roddbåt nere vid bryggan i anslutning till sjöboden. Min kusin Göran och jag brukade låna den ibland och ro ut och fiska. Det hände att vi drog upp en och annan gädda, som mamma eller vår farmor/mormor sedan lagade till middag. Då var vi stolta.
Ibland brukade min far elda nere på ”sjöängen” som vi kallade det, och då var Göran och jag alltid med. Det var så spännande med alla dessa flammor som steg upp mot himlen. Knastret från elden, och värmen när man kom för nära. Vi kastade in allt vi kunde hitta i brasan, och efteråt var vi lika svarta som kolen på marken. Vi skrattade, och vi njöt av livet.
Det hände att vi grillade korv i glöden. Det var högtidsstunder. Korven var ofta både kolsvart och sprucken, men i mitt minne smakade den himmelskt.
I sjöboden fanns en massa bråte som vi rotade i. Vi badade i havet och tog vara på barndomen.
Jag förlorade min fina Göran i en olyckshändelse 1981. Jag saknar honom fortfarande, men i mitt minne är han så levande.
Min barndom var en härlig tid. Det är så många fina minnen som poppar upp på den här bloggen. Det är min historia. Det är också mina barn och barnbarns historia. Det är häftigt.
Nu är det dags för lite altanhäng i solen. Ett glas rött tillsammans med världens bästa.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Mina planer är många. Jag ska baka, och göra goda rätter i ugnen. Allt det som jag aldrig gör i Emmaboda. Det är lite jag. Det kommer förmodligen inte bli av här heller.
Jag har alltid så många planer. Thomas är likadan. Kombinationen är livsfarlig.
På vägen hem köpte vi lite fikabröd, och i eftermiddag var mamma och Ruben nere i paradiset och fikade. Alltid lika mysigt.
När jag var barn tyckte jag så mycket om den här platsen. Mina föräldrar hade en liten roddbåt nere vid bryggan i anslutning till sjöboden. Min kusin Göran och jag brukade låna den ibland och ro ut och fiska. Det hände att vi drog upp en och annan gädda, som mamma eller vår farmor/mormor sedan lagade till middag. Då var vi stolta.
Ibland brukade min far elda nere på ”sjöängen” som vi kallade det, och då var Göran och jag alltid med. Det var så spännande med alla dessa flammor som steg upp mot himlen. Knastret från elden, och värmen när man kom för nära. Vi kastade in allt vi kunde hitta i brasan, och efteråt var vi lika svarta som kolen på marken. Vi skrattade, och vi njöt av livet.
Det hände att vi grillade korv i glöden. Det var högtidsstunder. Korven var ofta både kolsvart och sprucken, men i mitt minne smakade den himmelskt.
I sjöboden fanns en massa bråte som vi rotade i. Vi badade i havet och tog vara på barndomen.
Jag förlorade min fina Göran i en olyckshändelse 1981. Jag saknar honom fortfarande, men i mitt minne är han så levande.
Min barndom var en härlig tid. Det är så många fina minnen som poppar upp på den här bloggen. Det är min historia. Det är också mina barn och barnbarns historia. Det är häftigt.
Nu är det dags för lite altanhäng i solen. Ett glas rött tillsammans med världens bästa.
Ha en härlig kväll! / Ingrid