Min älskade tonåring

I går gjorde jag misstaget att titta in i min femtonåriga dotters rum. Det var dumt. Hon tillhör onekligen familjen Kaos, i dess värsta form.

Jag kunde inte se det. Det var bara att ta fram skyffel och grep, och ta sig an rummet.
Det tog en stund. Jag hittade mycket som jag saknat länge. Två tvättkorgar bar jag ner. När jag var färdig var jag helt slut.

Denise är mitt uppe i sin pubertet. Hon är introvert, och håller sig mest för sig själv. Kompisarna är just nu betydligt viktigare än jag och Thomas.

Hon suckar, och tycker att vi tjatar. Hon tycker skolan är jobbig. Kraven är höga och i åttan är man trött. Denise längtar efter sommarlovet.

Det är tidens gång, men det känns lite sorgligt. Jag kan sakna den där lilla tjejen som alltid var pigg på det mesta. Tjejen som sken upp varje gång Thomas kom med en galen ide.

Den lilla som alltid ville hålla mamma i handen. Som önskade sig en minigris och som alltid ville sova hos oss när Thomas kom.

Jag har varit med förr. Hon är dotter nummer fem, och jag har fått rutin på puberteter. Jag vet att om ett år är det över. Då är hon tillbaka.

Jag är så stolt över mina tjejer. De är det finaste som finns i min värld, och jag skulle göra vad som helst för deras skull. Det är väl det som är att vara mamma.

Nu har jag packat färdigt, och snart ska vi ge oss iväg till vårt paradis. Men först ska vi äta lite frukost på altanen.

Idag är det Sparrissafari i Björkenäs. Ni glömmer väl inte att hojta till när ni går förbi husvagnen!

Ha en härligt solig dag! / Ingrid