Midsommarvecka
Midsommarveckan är här. Den är kort, och det känns skönt. På torsdag är det lövmarknad inne i Karlskrona. Lövmarknaden är startskottet på midsommar för de flesta karlskroniter. Jag tänker skriva lite mer om den på torsdag. Den har ägt rum i hela mitt liv, och det finns många minnen förknippade med den.
Men idag är det måndag. Full arbetsdag och strålande solsken. Det är härligt.
När jag var barn, brukade hela familjen midsommarafton om det fanns tid, gå ner till festplatsen i Björkenäs och dansa kring midsommarstången.
Det var mitt i höskörden, och den mest hektiska tiden på hela året på gården. Var höet torrt, skulle det in oavsett om det var midsommar eller inte.
Om våra föräldrar inte kunde följa med, tog min syster Kerstin och jag vår lillebror i vagnen och gick själva.
Det var alltid mycket folk samlade på festplatsen. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så mäktigt med midsommarstången, dragspelaren och dansen.
Vi köpte glass, och vi hade roligt trots att våra föräldrar inte kunde följa med.
Midsommaraftons kväll hade vi inte så mycket firande på gården. Våra föräldrar var trötta efter en stressig dag. I stället satt vi efter maten en stund på stentrappan utanför vårt hus och lyssnade på musiken från dansbanan. Vi pratade och vi skrattade. Det var en sådan gemenskap, och jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Det är så fina minnen.
Vi har så stora krav på oss själva som föräldrar idag. Vi lever med ständigt dåligt samvete, och vi är så rädda att våra barn inte ska vara lyckliga. Vi vill skapa fantastiska minnen. Göra deras liv till en enda lång dans på rosor.
Vi kommer aldrig att lyckas. Det kommer alltid en motgång.
Jag tror inte att vi behöver anstränga oss så mycket. Med kärlek, tid och uppmärksamhet kommer vi långt. Så länge vi själva mår bra, så mår våra barn också bra.
Det är inte så svårt att skapa de finaste minnen. Det räcker med en stentrappa, en härlig gemenskap, och lite gott prat.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Men idag är det måndag. Full arbetsdag och strålande solsken. Det är härligt.
När jag var barn, brukade hela familjen midsommarafton om det fanns tid, gå ner till festplatsen i Björkenäs och dansa kring midsommarstången.
Det var mitt i höskörden, och den mest hektiska tiden på hela året på gården. Var höet torrt, skulle det in oavsett om det var midsommar eller inte.
Om våra föräldrar inte kunde följa med, tog min syster Kerstin och jag vår lillebror i vagnen och gick själva.
Det var alltid mycket folk samlade på festplatsen. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så mäktigt med midsommarstången, dragspelaren och dansen.
Vi köpte glass, och vi hade roligt trots att våra föräldrar inte kunde följa med.
Midsommaraftons kväll hade vi inte så mycket firande på gården. Våra föräldrar var trötta efter en stressig dag. I stället satt vi efter maten en stund på stentrappan utanför vårt hus och lyssnade på musiken från dansbanan. Vi pratade och vi skrattade. Det var en sådan gemenskap, och jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Det är så fina minnen.
Vi har så stora krav på oss själva som föräldrar idag. Vi lever med ständigt dåligt samvete, och vi är så rädda att våra barn inte ska vara lyckliga. Vi vill skapa fantastiska minnen. Göra deras liv till en enda lång dans på rosor.
Vi kommer aldrig att lyckas. Det kommer alltid en motgång.
Jag tror inte att vi behöver anstränga oss så mycket. Med kärlek, tid och uppmärksamhet kommer vi långt. Så länge vi själva mår bra, så mår våra barn också bra.
Det är inte så svårt att skapa de finaste minnen. Det räcker med en stentrappa, en härlig gemenskap, och lite gott prat.
Ha en härlig kväll! / Ingrid