Matildas dag
I dag är det ingen vanlig dag. Det ät Matildas födelsedag. Min fina Matilda.
Samma dag som min då yngsta dotter Martina fyllde ett år, visade en test att jag var gravid igen. Det var omtumlande. Martina var fortfarande så liten, och jag var inte alls beredd på en ny telning.
Men jag har alltid älskat barn. Som liten drömde jag om en stor familj, och nu var jag på gång. Matilda är min dotter nummer tre.
Jag mådde så bra under hela graviditeten. Eftersom Martina var så liten, valde jag att vara föräldraledig tiden ut.
Den 7 juli 1991 var jag på stranden hela dagen med Liselott, hennes barn och mina. Liselott var min granne, och en av mina bästa vänner.
Liselott hade med sig en stor plastbåt, som barnen hade så roligt med.
Jag kommer ihåg att jag gick där i strandkanten med Martina i handen. Hur solen sken, och hur varmt det var.
Jag kommer ihåg alla barnen på stranden. Vi var så många i Torhamn på den tiden som hade barn i samma åldrar, och alla var vi där. Det var roligt. Vi satt tillsammans, skrattade mycket, och spekulerade om alla bebisar som skulle komma..
Vid sextiden började jag få en molande värk i magen. Liselott som knappt två år tidigare hade varit med när värkarna med Martina satte in, blev hyperstressad. Hon ville inte vara med om det en gång till.
Jag kan fortfarande se henne framför mig när hon rusade runt bilen och försöker få fast den stora plastbåten på taket. Som vi har skrattat åt det efteråt. Det var som taget ur en komedi.
Väl hemma ringde jag in till förlossningen. Jag hade fortfarande inga värkar, men ville höra mig för. Barnmorskan tyckte att vi skulle komma in för en kontroll. Jag hade trots allt gått över tiden.
Det hände så mycket den kvällen. En av grannarna kom in och pratade bort en stund. Plötsligt knackade det på dörren, och utanför stod två unga tjejer och fnittrade. De undrade om jag kunde göra varsin inbakad fläta på dem. De skulle gå på dans.
Inte kunde jag neka dem det. Vi hade trevligt en stund medan jag flätade deras hår. De pratade och skrattade, och jag minns det så ljust.
Mitt i det ringde min Ann, som var på semester i Tyskland. Hon ville kolla läget, och informera sig om att allt var bra. Hon blev alldeles till sig när hon hörde att vi skulle ta en runda till förlossningen. Jag lugnade henne med att det bara var en kontroll.
Så kom till slut mina föräldrar efter kvällsmjölkningen. Klockan var 20:15, och vi gav oss iväg in till sjukhuset. De spelade ”Sommaren i city” med Angel, på radion. Det var fortfarande varmt ute, och jag var lite nervös.
20:45 konstaterade en undersköterska på förlossningen genom blodtryckstagning att förlossningen inte var på gång. Det visste vi. Vi var helt inställda på att åka hem.
Några minuter senare kom barnmorskan in i rummet. Hon i sin tur konstaterade att barnet var på väg ut. Det var tvära kast.
21:15 den 7 juli 1991 föddes så min Matilda Ingrid Therese.
Matilda var så söt. Hon hade en massa mörkt hår, och fina ansiktsdrag. Hennes ögon var så blå. Det är de fortfarande. Jag minns så väl ihåg när jag fick upp henne i famnen. Hur jag grät av lycka. Hur kärleken övermannade mig, och hur jag pussade hennes lilla kind. Om och om igen. Det var ett stort ögonblick i mitt liv.
Matilda var så glad som liten. Hon lyste alltid som en sol. Hennes långa hår var ljust och tjockt, och hennes mörka ögonfransar var långa. Hon var rolig, och hon stal ofta all uppmärksamhet när vi var iväg.
Det har gått många år sedan dess. Matilda är vuxen sedan länge. Hon är sambo med finaste Axel, och jobbar idag som sjuksköterska på infektionskliniken i Karlskrona.
Fortfarande har Matilda en underbar humor. Hon är helt galen, och hon får oss andra att vrida oss av skratt. Det är härligt.
Idag fyller hon år. Världens finaste Matilda. Grattis älskade unge!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Samma dag som min då yngsta dotter Martina fyllde ett år, visade en test att jag var gravid igen. Det var omtumlande. Martina var fortfarande så liten, och jag var inte alls beredd på en ny telning.
Men jag har alltid älskat barn. Som liten drömde jag om en stor familj, och nu var jag på gång. Matilda är min dotter nummer tre.
Jag mådde så bra under hela graviditeten. Eftersom Martina var så liten, valde jag att vara föräldraledig tiden ut.
Den 7 juli 1991 var jag på stranden hela dagen med Liselott, hennes barn och mina. Liselott var min granne, och en av mina bästa vänner.
Liselott hade med sig en stor plastbåt, som barnen hade så roligt med.
Jag kommer ihåg att jag gick där i strandkanten med Martina i handen. Hur solen sken, och hur varmt det var.
Jag kommer ihåg alla barnen på stranden. Vi var så många i Torhamn på den tiden som hade barn i samma åldrar, och alla var vi där. Det var roligt. Vi satt tillsammans, skrattade mycket, och spekulerade om alla bebisar som skulle komma..
Vid sextiden började jag få en molande värk i magen. Liselott som knappt två år tidigare hade varit med när värkarna med Martina satte in, blev hyperstressad. Hon ville inte vara med om det en gång till.
Jag kan fortfarande se henne framför mig när hon rusade runt bilen och försöker få fast den stora plastbåten på taket. Som vi har skrattat åt det efteråt. Det var som taget ur en komedi.
Väl hemma ringde jag in till förlossningen. Jag hade fortfarande inga värkar, men ville höra mig för. Barnmorskan tyckte att vi skulle komma in för en kontroll. Jag hade trots allt gått över tiden.
Det hände så mycket den kvällen. En av grannarna kom in och pratade bort en stund. Plötsligt knackade det på dörren, och utanför stod två unga tjejer och fnittrade. De undrade om jag kunde göra varsin inbakad fläta på dem. De skulle gå på dans.
Inte kunde jag neka dem det. Vi hade trevligt en stund medan jag flätade deras hår. De pratade och skrattade, och jag minns det så ljust.
Mitt i det ringde min Ann, som var på semester i Tyskland. Hon ville kolla läget, och informera sig om att allt var bra. Hon blev alldeles till sig när hon hörde att vi skulle ta en runda till förlossningen. Jag lugnade henne med att det bara var en kontroll.
Så kom till slut mina föräldrar efter kvällsmjölkningen. Klockan var 20:15, och vi gav oss iväg in till sjukhuset. De spelade ”Sommaren i city” med Angel, på radion. Det var fortfarande varmt ute, och jag var lite nervös.
20:45 konstaterade en undersköterska på förlossningen genom blodtryckstagning att förlossningen inte var på gång. Det visste vi. Vi var helt inställda på att åka hem.
Några minuter senare kom barnmorskan in i rummet. Hon i sin tur konstaterade att barnet var på väg ut. Det var tvära kast.
21:15 den 7 juli 1991 föddes så min Matilda Ingrid Therese.
Matilda var så söt. Hon hade en massa mörkt hår, och fina ansiktsdrag. Hennes ögon var så blå. Det är de fortfarande. Jag minns så väl ihåg när jag fick upp henne i famnen. Hur jag grät av lycka. Hur kärleken övermannade mig, och hur jag pussade hennes lilla kind. Om och om igen. Det var ett stort ögonblick i mitt liv.
Matilda var så glad som liten. Hon lyste alltid som en sol. Hennes långa hår var ljust och tjockt, och hennes mörka ögonfransar var långa. Hon var rolig, och hon stal ofta all uppmärksamhet när vi var iväg.
Det har gått många år sedan dess. Matilda är vuxen sedan länge. Hon är sambo med finaste Axel, och jobbar idag som sjuksköterska på infektionskliniken i Karlskrona.
Fortfarande har Matilda en underbar humor. Hon är helt galen, och hon får oss andra att vrida oss av skratt. Det är härligt.
Idag fyller hon år. Världens finaste Matilda. Grattis älskade unge!
Ha en härlig dag! / Ingrid