Mammas födelsedag.
Just nu tar molnen över i Björkenäs. Det känns lite ruggigt, och man kan vara inomhus med gott samvete. Jag har precis kört Melker och Denise till bussen, och sjunkit ner i soffan med en kopp rykande hett kaffe. Livet när det är som bäst.
Denise går sista året på gymnasiet, och tar studenten i sommar. Några dagar framöver går hela hennes tid åt att samla poäng i olika utmaningar, där utgångsklasserna tävlar mot varandra.
En av utmaningarna är att mjölka en ko. Den kändes lite knepig, eftersom Kerstin och Bengt la ner sin mjölkproduktionen för något år sedan.
Men i grannbyn bor Morgan, som jobbar med kor. Honom ringde vi tidigt i morse. Stackars Morgan blev ganska tagen på sängen, men lovade att ställa upp och hjälpa henne. Så i morgon klockan 07:00 ska Denise vara på plats. Det här är ett uppdrag som jag vet att hon ser fram emot och tycker är roligt, och det är så härligt att det finns människor som ställer upp.
Idag fyller min mamma 82 år. Tiden går så fort. Jag tycker inte att det är så längesedan hon var 60, som jag är nu.
Mamma är uppväxt på Målen, på den gård som min syster Kerstin och hennes Bengt brukar idag.
21 år gammal träffade hon min biologiska pappa, och ganska snart därefter meddelade jag min ankomst. Det var inte speciellt planerat, men jag var första barnbarnet på båda håll och efterlängtad av den äldre generationen.
1 1/2 år senare föddes Kerstin, min vapendragare. När jag var sju och Kerstin fem, träffade min biologiska pappa kärleken på annat håll och lämnade familjen.
Jag kan tänka mig att det var tuffa år för mamma. Ensamstående med barn i 60-talets Sverige. Att vara skild var långt ifrån accepterat, och att gå ner i arbetstid för att orka tillät inte ekonomin. Men det märkte inte Kerstin och jag av.
Jag kan se min mamma framför mig, när hon jobbade i köket. Hur hon alltid sjöng när hon jobbade, och hur hon hittade på många roliga aktiviteter med oss. Ekonomin var skral, men det löste mamma på andra sätt.
Vi gick till biblioteket och lånade böcker som mamma läste för oss. Vi gjorde små utflykter med fikakorg, och vi gick till stranden och badade på sommaren.
Vi odlade jordgubbar på balkongen i den lägenhet på Galjamarken där vi bodde, och mamma var alltid noga med att vi skulle ha kalas när vi fyllde år. Kerstin och jag gick alltid först. Vad hon själv fick försaka kan jag bara tänka mig.
Midsommarafton 1971 träffade mamma Rolf på Björkenäs camping. Vi var där och dansade runt midsommarstången. Jag minns att jag tyckte mamma var så tråkig som bara stod och pratade, och idag ler jag åt hur jobbig jag måste ha varit i den stunden.
Min lillebror föddes 1972, och då lämnade vi Galjamarken och flyttade ut till Björkenäs. Mamma slutade sitt arbete på sjukhuset, och var plötsligt hemma om dagarna. Det kändes lyxigt.
Rolf adopterade Kerstin och mig, och blev den far som vi aldrig hade haft. Jag tror att det förändrade mig som människa, och mitt liv hade nog sett annorlunda ut idag om det inte hade hänt. Rolf var en klippa, och en fantastisk far.
På lördag har mamma bjudit hem oss på smörgåstårta, och i dag blir det kaffe och tårta för dem som dyker upp. Det ska bli mysigt!
Grattis mamma!
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Denise går sista året på gymnasiet, och tar studenten i sommar. Några dagar framöver går hela hennes tid åt att samla poäng i olika utmaningar, där utgångsklasserna tävlar mot varandra.
En av utmaningarna är att mjölka en ko. Den kändes lite knepig, eftersom Kerstin och Bengt la ner sin mjölkproduktionen för något år sedan.
Men i grannbyn bor Morgan, som jobbar med kor. Honom ringde vi tidigt i morse. Stackars Morgan blev ganska tagen på sängen, men lovade att ställa upp och hjälpa henne. Så i morgon klockan 07:00 ska Denise vara på plats. Det här är ett uppdrag som jag vet att hon ser fram emot och tycker är roligt, och det är så härligt att det finns människor som ställer upp.
Idag fyller min mamma 82 år. Tiden går så fort. Jag tycker inte att det är så längesedan hon var 60, som jag är nu.
Mamma är uppväxt på Målen, på den gård som min syster Kerstin och hennes Bengt brukar idag.
21 år gammal träffade hon min biologiska pappa, och ganska snart därefter meddelade jag min ankomst. Det var inte speciellt planerat, men jag var första barnbarnet på båda håll och efterlängtad av den äldre generationen.
1 1/2 år senare föddes Kerstin, min vapendragare. När jag var sju och Kerstin fem, träffade min biologiska pappa kärleken på annat håll och lämnade familjen.
Jag kan tänka mig att det var tuffa år för mamma. Ensamstående med barn i 60-talets Sverige. Att vara skild var långt ifrån accepterat, och att gå ner i arbetstid för att orka tillät inte ekonomin. Men det märkte inte Kerstin och jag av.
Jag kan se min mamma framför mig, när hon jobbade i köket. Hur hon alltid sjöng när hon jobbade, och hur hon hittade på många roliga aktiviteter med oss. Ekonomin var skral, men det löste mamma på andra sätt.
Vi gick till biblioteket och lånade böcker som mamma läste för oss. Vi gjorde små utflykter med fikakorg, och vi gick till stranden och badade på sommaren.
Vi odlade jordgubbar på balkongen i den lägenhet på Galjamarken där vi bodde, och mamma var alltid noga med att vi skulle ha kalas när vi fyllde år. Kerstin och jag gick alltid först. Vad hon själv fick försaka kan jag bara tänka mig.
Midsommarafton 1971 träffade mamma Rolf på Björkenäs camping. Vi var där och dansade runt midsommarstången. Jag minns att jag tyckte mamma var så tråkig som bara stod och pratade, och idag ler jag åt hur jobbig jag måste ha varit i den stunden.
Min lillebror föddes 1972, och då lämnade vi Galjamarken och flyttade ut till Björkenäs. Mamma slutade sitt arbete på sjukhuset, och var plötsligt hemma om dagarna. Det kändes lyxigt.
Rolf adopterade Kerstin och mig, och blev den far som vi aldrig hade haft. Jag tror att det förändrade mig som människa, och mitt liv hade nog sett annorlunda ut idag om det inte hade hänt. Rolf var en klippa, och en fantastisk far.
På lördag har mamma bjudit hem oss på smörgåstårta, och i dag blir det kaffe och tårta för dem som dyker upp. Det ska bli mysigt!
Grattis mamma!
Ha en härlig kväll! / Ingrid