Möten
Nu är jag på plats i mitt paradis igen. Jag kom tillbaka tidigt igår morse, och insåg att det var betydligt kallare inne i husvagnen än vad det var när jag lämnade den i förrgår.
Temperaturen växlar snabbt. Det var fuktigt ute, och det regnade till och från.
Thomas och Denise är kvar i Emmaboda. Thomas håller på med alla sina projekt, medan Denise har börjat våndas lite inför skolstarten. Den närmar sig.
Idag tänkte jag dryfta några funderingar som jag har runt möten.
Det är ett spännande ämne. Vad det är som gör att vissa människor påverkar oss så starkt, medan andra inte berör oss?
När jag var ung, träffade jag ibland genom några bekanta en kvinna, några år äldre än jag själv.
Den här kvinnan var snäll och mycket trevlig. Hon var alltid mån om att alla skulle ha det bra, och hon var mycket duktig i allt hon företog sig. Hon hade en fin man, och ett perfekt liv. I alla fall i mina ögon.
Det hjälpte inte. Varje gång jag träffade henne gick allting fel. Jag spillde sås på duken. Jag sa fel saker, och jag snubblade på mattorna. Den här kvinnan fick mig alltid att känna mig som en elefant i en porslinsfabrik. Klumpig och hopplös. Jag har inte en aning om varför. Jag har funderat på det efteråt, men jag kommer aldrig fram till någon vettig förklaring.
Jag har mött andra människor i livet som också har varit trevliga, men som ändå har gett mig en känsla av att känna mig lite obekväm. Vi har inte haft någonting att prata om, och samtalet har blivit krystat.
Jag har också träffat människor med vilka jag genast har haft hur mycket som helst att prata om. Härligt otvunget och lättsamt. Naturligt och självklart.
Jag träffade en kvinna i går, som jag från första stund kände en sådan gemenskap med. Vi tog en fika i mitt paradis, och tiden bara rusade iväg. Jag lever fortfarande på vårt möte. Det var så trevligt.
Någon pratar om kemi. Kanske är det så. Kanske är det gemensamma värderingar och olika personligheter, eller kanske handlar det om vårt bagage?
Eller är vi mer påverkade av det omedvetna än vad vi tror? Man pratar om magkänsla, och kanske har den mer att säga till om än vad vi förstår. Jag vet inte.
Men en sak vet jag. Man måste ta vara på de möten som ger någonting. Vara rädd om de relationer som betyder något, och ge upp tanken på att någonsin kunna få någon klarhet i detta märkliga mysterium!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Temperaturen växlar snabbt. Det var fuktigt ute, och det regnade till och från.
Thomas och Denise är kvar i Emmaboda. Thomas håller på med alla sina projekt, medan Denise har börjat våndas lite inför skolstarten. Den närmar sig.
Idag tänkte jag dryfta några funderingar som jag har runt möten.
Det är ett spännande ämne. Vad det är som gör att vissa människor påverkar oss så starkt, medan andra inte berör oss?
När jag var ung, träffade jag ibland genom några bekanta en kvinna, några år äldre än jag själv.
Den här kvinnan var snäll och mycket trevlig. Hon var alltid mån om att alla skulle ha det bra, och hon var mycket duktig i allt hon företog sig. Hon hade en fin man, och ett perfekt liv. I alla fall i mina ögon.
Det hjälpte inte. Varje gång jag träffade henne gick allting fel. Jag spillde sås på duken. Jag sa fel saker, och jag snubblade på mattorna. Den här kvinnan fick mig alltid att känna mig som en elefant i en porslinsfabrik. Klumpig och hopplös. Jag har inte en aning om varför. Jag har funderat på det efteråt, men jag kommer aldrig fram till någon vettig förklaring.
Jag har mött andra människor i livet som också har varit trevliga, men som ändå har gett mig en känsla av att känna mig lite obekväm. Vi har inte haft någonting att prata om, och samtalet har blivit krystat.
Jag har också träffat människor med vilka jag genast har haft hur mycket som helst att prata om. Härligt otvunget och lättsamt. Naturligt och självklart.
Jag träffade en kvinna i går, som jag från första stund kände en sådan gemenskap med. Vi tog en fika i mitt paradis, och tiden bara rusade iväg. Jag lever fortfarande på vårt möte. Det var så trevligt.
Någon pratar om kemi. Kanske är det så. Kanske är det gemensamma värderingar och olika personligheter, eller kanske handlar det om vårt bagage?
Eller är vi mer påverkade av det omedvetna än vad vi tror? Man pratar om magkänsla, och kanske har den mer att säga till om än vad vi förstår. Jag vet inte.
Men en sak vet jag. Man måste ta vara på de möten som ger någonting. Vara rädd om de relationer som betyder något, och ge upp tanken på att någonsin kunna få någon klarhet i detta märkliga mysterium!
Ha en härlig dag! / Ingrid