Lycka
När jag skriver detta är det lördag förmiddag. Vi har precis ätit frukost, och jag väntar på att Denise och Thomas ska bli färdiga. Vi ska åka ner till paradiset, och se hur det har gått med förtältet efter ovädret.
I vår familj är det ombytta roller. Jag är nästan alltid färdig först. Inte för att Thomas står framför spegeln, utan för att han alltid har tusen saker att göra innan vi kommer iväg. Denise däremot står med all sannolikhet där.
I går när jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Det är längesedan jag var så trött. Men känslan i kroppen är positiv, och det är jag så glad över. Om några veckor kommer det att bli lättare.
Idag ska jag skriva lite om mina tankar om lycka. Lycka för mig finns ofta i det lilla. I vardagen, i den första blåsippan, eller när jag får ett vänligt leende av en främmande människa på stan. Det kan jag leva på länge. Fundera över, och njuta av.
Felicia har flyttat hem. Eller inte. Hon sov i Emmaboda den första natten, men sedan dess har hon varit hos sin pappa i Karlskrona. Det är svårt att jobba som timanställd i Karlskrona och bo i Emmaboda.
Men hela torsdagen var hon här. Jag ringde hem och bad tjejerna att gå och köpa potatis till middagen. Jag var trött, och hade ingen lust att gå in i affären.
När jag kom hem hade Felicia redan åkt. Till min förvåning såg jag att Denise hade skalat potatisen. Felicia hade gjort en fantastisk sallad, och på bordet stod en ny ros i en kruka.
Jag blev så glad så jag nästan började gråta. Jag var så trött, och i den stunden betydde det här så mycket. Lite omtänksamhet och uppskattning i vardagen. Mina fina ungar.
Thomas kommer ofta hem med blommor. Ibland beställer han en bok som jag har önskat mig, och som rätt som det är bara dyker upp med posten. Är jag trött så tar han över det jag håller på med, och skickar mig i säng. Han är alltid så mån om att jag ska ha det bra.
Jag har många tuffa år bakom mig. År som jag inte vill tänka på, och som jag inte mådde väl i. Omställningen till det jag lever i nu är enorm. Jag njuter varje dag, och jag uppskattar varje minut. Jag tar ingenting för givet, och jag försöker ge tillbaka så mycket jag kan. Det blir en god cirkel, som jag tror att vi alla mår bra i.
Nu är familjen färdig. Thomas har plockat färdigt sina äpplen till mamma. Denise kommer ner som en filmstjärna. Rött läppstift och svart keps. Det är dags att åka.
Ha en härlig dag! / Ingrid
I vår familj är det ombytta roller. Jag är nästan alltid färdig först. Inte för att Thomas står framför spegeln, utan för att han alltid har tusen saker att göra innan vi kommer iväg. Denise däremot står med all sannolikhet där.
I går när jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Det är längesedan jag var så trött. Men känslan i kroppen är positiv, och det är jag så glad över. Om några veckor kommer det att bli lättare.
Idag ska jag skriva lite om mina tankar om lycka. Lycka för mig finns ofta i det lilla. I vardagen, i den första blåsippan, eller när jag får ett vänligt leende av en främmande människa på stan. Det kan jag leva på länge. Fundera över, och njuta av.
Felicia har flyttat hem. Eller inte. Hon sov i Emmaboda den första natten, men sedan dess har hon varit hos sin pappa i Karlskrona. Det är svårt att jobba som timanställd i Karlskrona och bo i Emmaboda.
Men hela torsdagen var hon här. Jag ringde hem och bad tjejerna att gå och köpa potatis till middagen. Jag var trött, och hade ingen lust att gå in i affären.
När jag kom hem hade Felicia redan åkt. Till min förvåning såg jag att Denise hade skalat potatisen. Felicia hade gjort en fantastisk sallad, och på bordet stod en ny ros i en kruka.
Jag blev så glad så jag nästan började gråta. Jag var så trött, och i den stunden betydde det här så mycket. Lite omtänksamhet och uppskattning i vardagen. Mina fina ungar.
Thomas kommer ofta hem med blommor. Ibland beställer han en bok som jag har önskat mig, och som rätt som det är bara dyker upp med posten. Är jag trött så tar han över det jag håller på med, och skickar mig i säng. Han är alltid så mån om att jag ska ha det bra.
Jag har många tuffa år bakom mig. År som jag inte vill tänka på, och som jag inte mådde väl i. Omställningen till det jag lever i nu är enorm. Jag njuter varje dag, och jag uppskattar varje minut. Jag tar ingenting för givet, och jag försöker ge tillbaka så mycket jag kan. Det blir en god cirkel, som jag tror att vi alla mår bra i.
Nu är familjen färdig. Thomas har plockat färdigt sina äpplen till mamma. Denise kommer ner som en filmstjärna. Rött läppstift och svart keps. Det är dags att åka.
Ha en härlig dag! / Ingrid