Lite tankar en lördagsmorgon

Det är tidig morgon här i Emmaboda. Familjen sover. Katten Elsa är inte inne så mycket den här årstiden. Hon lyser med sin frånvaro.

I dag ska vi åka ut till husvagnen i Björkenäs. Det känns väldigt längesedan sist. Jag längtar dit. Om en stund ska jag börja packa, men än har jag lite tid.

Regnet hänger i luften. Jag hoppas att vädret är lite bättre vid kusten. Även om mamma inget högre önskar just nu än regn. Det är torrt, och hon värnar om sin trädgård.

Hon är ute och jobbar i den några timmar varje morgon, och det är så skönt att hon fortfarande kan göra det.

Ruben hjälper henne med gräsklippning, så hon klarar sig ganska bra.

I dag ska hon få sin väska som vi köpte till henne i födelsedagspresent. Hoppas hon blir glad. Hon har det så tufft med sin värk, så hon behöver lite glädjeämnen. Min finaste mamma.

Det är så fantastiskt vackert ute nu. Jag ser hos grannen att syrenerna är på väg att slå ut. Det känns lite tidigt. Häggen har också slagit ut, och den stackars skomakaren fick ingen lång semester i år.

Thomas pappa Allan sa alltid, att när han var barn tog skomakaren semester mellan hägg och syren. Det är ett spännande sätt att räkna tid på. Det känns väldigt långt borta i vår stressade tid.

Allan var en fantastisk berättare. I timmar kunde jag lyssna på honom där vi satt i syrenbersån ute på gården. Han hade alltid en keps som skydd mot solen. Han satt alltid i samma stol. Den stolen sitter ingen längre i.

Han berättade om hur det var när han var barn. Hur hans pappa dog när Allan var femton, och hur han då fick ta över huvudansvaret för gården. Han berättade om hur hans mamma blev sjuk, och hur mormor fick rycka in och ta hand om barnen. Det var en annan tid. Väldigt långt ifrån vår välfärd.

Han berättade om mögliga brödkakor, och om salt fläsk. Om fisk från havet, och korna i ladugården.

Trots att en del av det han berättade om var svårt, så pratade han alltid om sin barndom med en sådan värme i rösten.

Allan arbetade i hela sitt vuxna liv först som lärare, och sedan som rektor i Emmaboda. All fritid tillbringade han och familjen ute på gården, och Thomas har många fina barndomsminnen därifrån.

Allan är borta sedan några år tillbaka. Gården är sig inte riktigt lik utan honom. Han fattas därute i syrenbersån, med sin keps i sin stol. Det blev så tomt.

Med det är tidens gång. Generationerna växlar. Jag som fortfarande känner mig som tjugofem, tillhör idag en helt annan generation. Åren rusar på.

Nu ska jag lägga ner datorn. Det är dags att ta tag i livet igen.

Hoppas ni får en härlig dag! / Ingrid