Lite reflektioner
Det är inte längre lika ljust om morgnarna. I Emmaboda har det regnat ganska ordentligt i natt och det är lite rått ute.
Thomas sover. Elsa ligger i sin stol, och kaffet smakar ljuvligt.
De här morgnarna är guld för mig. Jag älskar den här stunden vid datorn, och jag njuter av den första koppen kaffe. Det är alldeles tyst i huset, och det enda som hörs är ljudet från tangenterna.
Nu har jag bloggat i snart 6 månader. Jag har dokumenterat många minnen, tankar och vardagshändelser. Jag har upptäckt nya saker om mig själv, och jag har fått nya insikter om mitt liv. Det har varit otroligt roligt och spännande. Det är min historia och mitt liv.
Kanske kommer mina döttrar en dag tycka att det är roligt att gå in och läsa det jag har skrivit. Kanske kan de le igenkännande åt vissa situationer, och fundera lite över annat. Det här är också deras historia.
Jag tycker att det är så roligt att skriva. Ibland händer det att det går lite trögt, då blir inläggen därefter. När jag däremot kommer på något som berör mig, flyger fingrarna över tangenterna. Det blir alltid de bästa inläggen.
Min syster Kerstin har haft en stor plats i den här bloggen. Jag har insett hur nära hon står mig, och vilken stor del hon har haft i mitt liv. Det är en häftig känsla. Min fina lillasyster.
Jag har fått många kommentarer under det här halvåret, och jag har sugit åt mig av den bekräftelse som jag har fått. Den har gett mig en massa härligt självförtroende.
I dag ska vi tillbaka till paradiset. Jag vill passa på att njuta av de här sista sommardagarna, innan hösten tar vid.
Jag vill fortsätta att gå barfota i gräset en tid till. Ännu några bad vill jag ta i havet, och mina morgonrundor upp till mamma håller jag i. Det morgonkaffet vill jag för allt i världen inte missa!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Thomas sover. Elsa ligger i sin stol, och kaffet smakar ljuvligt.
De här morgnarna är guld för mig. Jag älskar den här stunden vid datorn, och jag njuter av den första koppen kaffe. Det är alldeles tyst i huset, och det enda som hörs är ljudet från tangenterna.
Nu har jag bloggat i snart 6 månader. Jag har dokumenterat många minnen, tankar och vardagshändelser. Jag har upptäckt nya saker om mig själv, och jag har fått nya insikter om mitt liv. Det har varit otroligt roligt och spännande. Det är min historia och mitt liv.
Kanske kommer mina döttrar en dag tycka att det är roligt att gå in och läsa det jag har skrivit. Kanske kan de le igenkännande åt vissa situationer, och fundera lite över annat. Det här är också deras historia.
Jag tycker att det är så roligt att skriva. Ibland händer det att det går lite trögt, då blir inläggen därefter. När jag däremot kommer på något som berör mig, flyger fingrarna över tangenterna. Det blir alltid de bästa inläggen.
Min syster Kerstin har haft en stor plats i den här bloggen. Jag har insett hur nära hon står mig, och vilken stor del hon har haft i mitt liv. Det är en häftig känsla. Min fina lillasyster.
Jag har fått många kommentarer under det här halvåret, och jag har sugit åt mig av den bekräftelse som jag har fått. Den har gett mig en massa härligt självförtroende.
I dag ska vi tillbaka till paradiset. Jag vill passa på att njuta av de här sista sommardagarna, innan hösten tar vid.
Jag vill fortsätta att gå barfota i gräset en tid till. Ännu några bad vill jag ta i havet, och mina morgonrundor upp till mamma håller jag i. Det morgonkaffet vill jag för allt i världen inte missa!
Ha en härlig dag! / Ingrid