Lite medkänsla
Jag älskar det här husbilslivet. Vi träffar på så många trevliga människor. Alla är så hjälpsamma.
När vi kom till Tjörn i söndags räckte vår elkabel inte hela vägen fram till uttaget. Genast började mannen i husvagnen vid sidan om, att leta efter en skarvsladd i sin bil. Det löste sig ändå. Men bara att han tänkte tanken känns fint.
Det känns som att semestrar, återhämtning och tillfredsställelse i tillvaron tar fram det bästa hos människan. Det är härligt. Kanske behöver vi lite mer av den varan.
Häromdagen var jag i en affär där jag inte brukar vara, och handlade. Förvånad insåg jag att man behövde ett mynt för att få loss kundvagnen. Det är inte så vanligt längre.
Inte hade jag någon femkrona. Irriterad stod jag där på parkeringen och överlade med mig själv om jag skulle köra därifrån.
I samma ögonblick kom en kvinna gående från sin bil körande på en vagn. Hon log åt mig och sa: ”Har du inget mynt?”
Jag skakade på huvudet och såg säkert ganska ilsken ut.
”Du kan ta den här”, sa hon och räckte mig vagnen. ”Jag vet hur retfullt det är att stå utan.”
Jag blev så glad. Kvinnan gav mig fem kronor, men ändå gav hon mig så mycket mer. Det var så underbart att se hennes medkänsla. Det tillhör inte vanligheterna idag att vi ställer upp för okända människor. Jag hade inte förväntat mig det.
Jag levde på den hela dagen. Jag log åt folk jag mötte, och tyckte att livet var ganska bra. Det behövs inte så mycket för att glädja någon.
Det är de små sakerna i livet som sätter guldkant på tillvaron. Som gör dagen lite ljusare. De korta stunderna, som ger en hel dag. Det tycker jag är fint.
När jag hämtar mitt barnbarn Varg på dagis, och han ger mig en liten pärlplatta som han har jobbat med för min skull. Det känns så gott inuti, och jag lever på det länge.
Eller som när jag var hispig inför Felicias student, och Martina ringde och sa: ”Mamma, var inte orolig. Vi löser det. Matilda och jag fixar efterrätten.”
Det är lycka för mig. Inte själva femkronan, pärlplattan, eller efterrätterna, utan känslan av att någon ser mig, och att någon bryr sig om mig.
Det är en underbar känsla, och jag kan njuta av den länge!
Ha en härlig dag! / Ingrid
När vi kom till Tjörn i söndags räckte vår elkabel inte hela vägen fram till uttaget. Genast började mannen i husvagnen vid sidan om, att leta efter en skarvsladd i sin bil. Det löste sig ändå. Men bara att han tänkte tanken känns fint.
Det känns som att semestrar, återhämtning och tillfredsställelse i tillvaron tar fram det bästa hos människan. Det är härligt. Kanske behöver vi lite mer av den varan.
Häromdagen var jag i en affär där jag inte brukar vara, och handlade. Förvånad insåg jag att man behövde ett mynt för att få loss kundvagnen. Det är inte så vanligt längre.
Inte hade jag någon femkrona. Irriterad stod jag där på parkeringen och överlade med mig själv om jag skulle köra därifrån.
I samma ögonblick kom en kvinna gående från sin bil körande på en vagn. Hon log åt mig och sa: ”Har du inget mynt?”
Jag skakade på huvudet och såg säkert ganska ilsken ut.
”Du kan ta den här”, sa hon och räckte mig vagnen. ”Jag vet hur retfullt det är att stå utan.”
Jag blev så glad. Kvinnan gav mig fem kronor, men ändå gav hon mig så mycket mer. Det var så underbart att se hennes medkänsla. Det tillhör inte vanligheterna idag att vi ställer upp för okända människor. Jag hade inte förväntat mig det.
Jag levde på den hela dagen. Jag log åt folk jag mötte, och tyckte att livet var ganska bra. Det behövs inte så mycket för att glädja någon.
Det är de små sakerna i livet som sätter guldkant på tillvaron. Som gör dagen lite ljusare. De korta stunderna, som ger en hel dag. Det tycker jag är fint.
När jag hämtar mitt barnbarn Varg på dagis, och han ger mig en liten pärlplatta som han har jobbat med för min skull. Det känns så gott inuti, och jag lever på det länge.
Eller som när jag var hispig inför Felicias student, och Martina ringde och sa: ”Mamma, var inte orolig. Vi löser det. Matilda och jag fixar efterrätten.”
Det är lycka för mig. Inte själva femkronan, pärlplattan, eller efterrätterna, utan känslan av att någon ser mig, och att någon bryr sig om mig.
Det är en underbar känsla, och jag kan njuta av den länge!
Ha en härlig dag! / Ingrid