Lite funderingar runt tiden.
Idag förväntas det bli lite svalare här. Det finns en liten risk för regn. Det gör ingenting. Värmen har nästan lamslagit oss de senaste dagarna. Det ska bli skönt med en mellandag.
Inne på hotellrummet går luftkonditioneringen för fullt. Där är svalt, och vi sover gott.
Klockan är snart 06:00 på morgonen här. Hemma i Sverige är den strax 05:00.
Det är en behaglig temperatur på altanen. Det är så skönt att få sitta här en stund och filosofera lite innan frukost.
Thomas och Denise sover fortfarande. Jag hör ända ut hit hur Thomas snarkar.
När Denise var liten och jag var ensam med barnen, sa hon ofta: ”Mamma, varför kan du aldrig träffa någon? En snäll kille, som tycker om barn?”
När väl Thomas kom in i våra liv, fann de två varandra direkt. Denise älskade redan från början hans galna upptåg, och hon var alltid den första att hänga på. I dag suckar hon mest.
Deras relation är fortfarande varm och hjärtlig. Denise fyller femton år i sommar, och hon har inte längre samma behov av Thomas och mig som tidigare. Även om jag vet att det är helt naturligt, så kan det kännas lite vemodigt. Åren går så fort.
Jag fick mitt första barn när jag var tjugo. Fram till för bara några år sedan har jag sedan dess alltid haft en liten hand att hålla i.
Nu har jag fått mer tid för mig själv. Tid till att göra allt det där, som jag förut aldrig hann med. Det är en ny period i livet som jag nyfiket ser fram emot. Jag känner fortfarande att jag har mycket kvar att utforska, och tillsammans med Thomas kommer vad som helst att kunna hända. Det är spännande.
Men här nere är plötsligt vår lilla Denise tillbaka. Hon umgås med oss på ett helt annat sätt. Hon badar och skrattar, och vi njuter av att få rå om henne lite. Även om vi vet att det är tillfälligt.
I dag ska vi ta bussens till centrum i Ayia Napa. Vi ska strosa runt lite. Sitta på en uteservering, äta en glass och bara njuta av livet.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Inne på hotellrummet går luftkonditioneringen för fullt. Där är svalt, och vi sover gott.
Klockan är snart 06:00 på morgonen här. Hemma i Sverige är den strax 05:00.
Det är en behaglig temperatur på altanen. Det är så skönt att få sitta här en stund och filosofera lite innan frukost.
Thomas och Denise sover fortfarande. Jag hör ända ut hit hur Thomas snarkar.
När Denise var liten och jag var ensam med barnen, sa hon ofta: ”Mamma, varför kan du aldrig träffa någon? En snäll kille, som tycker om barn?”
När väl Thomas kom in i våra liv, fann de två varandra direkt. Denise älskade redan från början hans galna upptåg, och hon var alltid den första att hänga på. I dag suckar hon mest.
Deras relation är fortfarande varm och hjärtlig. Denise fyller femton år i sommar, och hon har inte längre samma behov av Thomas och mig som tidigare. Även om jag vet att det är helt naturligt, så kan det kännas lite vemodigt. Åren går så fort.
Jag fick mitt första barn när jag var tjugo. Fram till för bara några år sedan har jag sedan dess alltid haft en liten hand att hålla i.
Nu har jag fått mer tid för mig själv. Tid till att göra allt det där, som jag förut aldrig hann med. Det är en ny period i livet som jag nyfiket ser fram emot. Jag känner fortfarande att jag har mycket kvar att utforska, och tillsammans med Thomas kommer vad som helst att kunna hända. Det är spännande.
Men här nere är plötsligt vår lilla Denise tillbaka. Hon umgås med oss på ett helt annat sätt. Hon badar och skrattar, och vi njuter av att få rå om henne lite. Även om vi vet att det är tillfälligt.
I dag ska vi ta bussens till centrum i Ayia Napa. Vi ska strosa runt lite. Sitta på en uteservering, äta en glass och bara njuta av livet.
Ha en härlig dag! / Ingrid