Lillasysters dag
Idag fyller min lillasyster Kerstin år.
När vi var små, var födelsedagar något väldigt stort. Vi väntade och vi längtade. Kerstin var gärna i garderoben och klämde på paketen i smyg, medan jag var livrädd för att lista ut vad som gömde sig inuti. Jag rörde dem aldrig.
Vi började alltid morgonen med att sjunga för födelsedagsbarnet. Då hade mamma gjort en bricka med saft och var favoritkakor. På min födelsedagsbricka låg det alltid ”knäckflarn”, och på Kerstins låg det ”halvmånar”. På brickan låg också några paket. Jag kommer ihåg att det alltid var så spännande.
Mamma var väldigt noga med att den av oss som inte fyllde år, också skulle få ett litet paket. Detta gjorde att vi båda väntade med spänning på födelsedagen. Det paketet innehöll inga märkvärdiga saker. Det gjorde ingenting. Det betydde ändå att man var viktig och delaktig. Fina mamma.
Vi hade också barnkalas varje år när vi var små och fyllde år. Mamma dukade i det lilla köket på Galgamarken. Det var trångt, men det bekom oss inte. Vi hade alltid lika roligt.
Ett år när Kerstin fyllde år, hade hon bjudit in hela kvarterets ungar på kalas. Hon var så uppspelt, och hon räknade timmarna tills hennes små gäster skulle komma.
Så kom de då äntligen. Kerstin rev och slet i hallen i alla paketen hon fick, och hon tjoade högt när något riktigt bra tittade fram ur pappret. Hon var så nöjd, medan jag lite avundsjukt stod och såg på.
När paketen väl var öppnade tyckte Kerstin att gästerna kunde gå hem.
Det skrattar vi så gott åt idag.
Kerstin var alltid så glad som barn. Hon hördes och syntes, och alla bara älskade henne. Hon var rolig, och hon har gett mig och alla andra i sin omgivning många härliga skratt genom åren.
Vi har en alldeles speciell relation Kerstin och jag. Vi delar så mycket gammalt, och vi känner varandra så väl. I flera år var det bara mamma, Kerstin, och jag, och jag tror att de åren svetsade samman oss på ett alldeles speciellt sätt.
Idag fyller hon 55. Det är inte klokt. Jag ser henne fortfarande som mycket mindre än mig själv.
Vi har haft lite födelsedagsfika i husvagnen. Vi har som vanligt skrattat mycket, och njutit av lite gofika.
Hon är uppskattad min lillasyster. Hon har funnits med så länge jag kan minnas, och hon är en sådan självklar del av mitt liv. Hon finns alltid där, och hon ställer alltid upp.
Min finaste lillasyster.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
När vi var små, var födelsedagar något väldigt stort. Vi väntade och vi längtade. Kerstin var gärna i garderoben och klämde på paketen i smyg, medan jag var livrädd för att lista ut vad som gömde sig inuti. Jag rörde dem aldrig.
Vi började alltid morgonen med att sjunga för födelsedagsbarnet. Då hade mamma gjort en bricka med saft och var favoritkakor. På min födelsedagsbricka låg det alltid ”knäckflarn”, och på Kerstins låg det ”halvmånar”. På brickan låg också några paket. Jag kommer ihåg att det alltid var så spännande.
Mamma var väldigt noga med att den av oss som inte fyllde år, också skulle få ett litet paket. Detta gjorde att vi båda väntade med spänning på födelsedagen. Det paketet innehöll inga märkvärdiga saker. Det gjorde ingenting. Det betydde ändå att man var viktig och delaktig. Fina mamma.
Vi hade också barnkalas varje år när vi var små och fyllde år. Mamma dukade i det lilla köket på Galgamarken. Det var trångt, men det bekom oss inte. Vi hade alltid lika roligt.
Ett år när Kerstin fyllde år, hade hon bjudit in hela kvarterets ungar på kalas. Hon var så uppspelt, och hon räknade timmarna tills hennes små gäster skulle komma.
Så kom de då äntligen. Kerstin rev och slet i hallen i alla paketen hon fick, och hon tjoade högt när något riktigt bra tittade fram ur pappret. Hon var så nöjd, medan jag lite avundsjukt stod och såg på.
När paketen väl var öppnade tyckte Kerstin att gästerna kunde gå hem.
Det skrattar vi så gott åt idag.
Kerstin var alltid så glad som barn. Hon hördes och syntes, och alla bara älskade henne. Hon var rolig, och hon har gett mig och alla andra i sin omgivning många härliga skratt genom åren.
Vi har en alldeles speciell relation Kerstin och jag. Vi delar så mycket gammalt, och vi känner varandra så väl. I flera år var det bara mamma, Kerstin, och jag, och jag tror att de åren svetsade samman oss på ett alldeles speciellt sätt.
Idag fyller hon 55. Det är inte klokt. Jag ser henne fortfarande som mycket mindre än mig själv.
Vi har haft lite födelsedagsfika i husvagnen. Vi har som vanligt skrattat mycket, och njutit av lite gofika.
Hon är uppskattad min lillasyster. Hon har funnits med så länge jag kan minnas, och hon är en sådan självklar del av mitt liv. Hon finns alltid där, och hon ställer alltid upp.
Min finaste lillasyster.
Ha en härlig kväll! / Ingrid