Katastrofläge
Idag har jag packat inför helgen i husvagnen. I morgon har Martinas Martin lovat att komma och hjälpa oss att installera solcellspanelerna. Jag hoppas så mycket på att det går bra, och att det kommer att fungera. Det ska bli så skönt att hela tiden slippa dra kylvarorna mellan våra boenden.
Idag har jag haft lite panik. Thomas dotter gifter sig nästa helg i Stockholm, och vi ska självklart vara på plats.
När vi fick inbjudan i vintras, bestämde jag mig för att vara så snygg som möjligt på det här bröllopet. Jag känner ingen där förutom Thomas och hans flickor, och jag ville att Thomas skulle vara stolt över mig.
Med liv och lust gick jag in för att gå ner i vikt. Jag åt nyttigt och lite, och jag försökte röra mig så gott jag kunde. Det gick bra. Jag gick ner 10 kg, och var så nöjd med mig själv.
I min iver beställde jag en jättesnygg klänning på nätet, och inhandlade mig ett par snygga rosa pumps.
Klänningen satt som en smäck. Thomas tyckte att jag var jättefin, och Denise gav tummen upp. Jag var så nöjd.
Jag fortsatte att planera för hur jag skulle ”göra naglar”, och kanske ”ögonfransar”. Jag gick all in. Planerna var många, och självförtroendet på topp.
Det var då.
Lite tråkiga saker omkring mig, fick sötsuget att göra sig påmint. Jag föll för det pladask. Jag hade varit så duktig, så jag tyckte inte att det gjorde så mycket.
Det var glashalt ute just då, så jag la tillfälligt ner mina promenader. Det skulle visa sig bli permanent, men det var inte min tanke.
Jag slutade väga mig, och tiden gick. Jag hade gott om tid att ta tag i vikten, ända tills jag i morse insåg att bröllopet är om en vecka. Jag är chanslös.
Att komma i klänningen är en dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Det är för sent. Att hitta en ny klänning inom en vecka känns som en utopi. Naglarna är inte längre aktuella, inte heller ögonfransarna.
Paniken ligger på lut, och jag förbannar mig själv över att jag som hade en sådan koll, har ställt till det så för mig själv.
Men det är som det är. Jag får göra det bästa av det. Förhoppningsvis hinner jag få hem en större klänning i tid. En burk färg till håret och några timmar i solen. Det kan bli bra.
Allt annat löser sig, och det viktiga är ju trots allt att Thomas dotter Elin till slut får sin Tobias.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Idag har jag haft lite panik. Thomas dotter gifter sig nästa helg i Stockholm, och vi ska självklart vara på plats.
När vi fick inbjudan i vintras, bestämde jag mig för att vara så snygg som möjligt på det här bröllopet. Jag känner ingen där förutom Thomas och hans flickor, och jag ville att Thomas skulle vara stolt över mig.
Med liv och lust gick jag in för att gå ner i vikt. Jag åt nyttigt och lite, och jag försökte röra mig så gott jag kunde. Det gick bra. Jag gick ner 10 kg, och var så nöjd med mig själv.
I min iver beställde jag en jättesnygg klänning på nätet, och inhandlade mig ett par snygga rosa pumps.
Klänningen satt som en smäck. Thomas tyckte att jag var jättefin, och Denise gav tummen upp. Jag var så nöjd.
Jag fortsatte att planera för hur jag skulle ”göra naglar”, och kanske ”ögonfransar”. Jag gick all in. Planerna var många, och självförtroendet på topp.
Det var då.
Lite tråkiga saker omkring mig, fick sötsuget att göra sig påmint. Jag föll för det pladask. Jag hade varit så duktig, så jag tyckte inte att det gjorde så mycket.
Det var glashalt ute just då, så jag la tillfälligt ner mina promenader. Det skulle visa sig bli permanent, men det var inte min tanke.
Jag slutade väga mig, och tiden gick. Jag hade gott om tid att ta tag i vikten, ända tills jag i morse insåg att bröllopet är om en vecka. Jag är chanslös.
Att komma i klänningen är en dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Det är för sent. Att hitta en ny klänning inom en vecka känns som en utopi. Naglarna är inte längre aktuella, inte heller ögonfransarna.
Paniken ligger på lut, och jag förbannar mig själv över att jag som hade en sådan koll, har ställt till det så för mig själv.
Men det är som det är. Jag får göra det bästa av det. Förhoppningsvis hinner jag få hem en större klänning i tid. En burk färg till håret och några timmar i solen. Det kan bli bra.
Allt annat löser sig, och det viktiga är ju trots allt att Thomas dotter Elin till slut får sin Tobias.
Ha en härlig kväll! / Ingrid