Karaoke-kung??
I går efter vår nu sedvanliga kvällsrunda, var väskan äntligen med hem. Den pryder nu sin plats på det lilla runda bordet i hotellrummet. Den är verkligen fin. Jag går runt och känner på den i smyg, och jag är som ett barn på julafton. Det är så roligt!
Thomas som hade fått sova på saken, gick nu som alltid in med liv och lust för att få ner priset i affären. Han lyckades till slut pruta ner väskan med trettio kronor. Jag vet inte vem som var mest nöjd med den här affären. Thomas, butiksägaren eller jag.
I dag fyller min lilla mamma år. Det känns konstigt att vara här, och inte hemma och kunna fira henne. När vi ringde henne vid halv åtta i morse, svensk tid och sjöng, satt hon och Ruben redan och åt födelsedagstårta.
Hon hade blivit uppvaktad med både blommor och en bok, och i går hade min syster och hennes dotter varit hemma och gratulerat henne. Mamma var så nöjd. Det känns bra. Jag vill att hennes födelsedag ska kännas speciell, även om hon som vanligt har avsagt sig all uppmärksamhet.
Thomas berättade för henne om väskan. Mamma förfasade sig en stund. Det hör till. Sedan undrade hon om jag kunde avvara en av alla mina väskor, för hennes hade gått sönder.
Så i kväll bär det av på en ny väskrunda. En perfekt födelsedagspresent till lilla mamma. Thomas suckar högt, men hänger på. Han vågar inte skicka i väg mig och Denise på egen hand. Den här semestern kommer att gå till historien som väskornas vecka.
Vi har fortsatt 30 grader i luften. Det fläktar nästan inte alls, och jag förstår inte hur vågorna kan vara så höga. Det är fortfarande röd flagg.
Vi har krupit in under vårt parasoll. Till och med jag har fått nog av solen.
För en stund sedan var vi uppe i receptionen. Reseledaren från Tui var där, och tanken var att vi skulle beställa en utflykt. När reseledaren som var upptagen med två andra gäster fick syn på Thomas, hälsade han glatt och igenkännande.
När det var vår tur, sa reseledaren som var engelsk: ”Hello, you king of karaoke”. Han tog Thomas i hand och hälsade hjärtligt. Han var uppenbarligen imponerad. Thomas som inte fattade någonting höll som vanligt god min och log stort.
Det visade sig efterhand att den här engelske reseledaren brukade hålla till på en pub strax bakom vårt hotell. Enligt honom var Thomas där varje natt och underhöll gästerna med karaoke. Thomas försökte förklara att det inte alls var han, men reseledaren var envis. Han var säker på sin sak.
Jag vet inte vad jag ska tro. Thomas är Thomas. Jag somnar tidigt på kvällarna, och kanske smyger han iväg när jag har somnat och sjunger karaoke för full hals. Vem vet. En sak vet jag i alla fall. Thomas har en otrolig förmåga att alltid hamna i situationer som den här!
Till slut fick vi i alla fall uträttat vårt ärende. Vi bokade en utflykt till i morgon. Vi ska åka med ett piratskepp, äta gott, snorkla och bada. Det ska bli roligt. Rapporten visar att temperaturen ska stiga ytterligare, och då kan det vara skönt att åka ut på havet.
Nu har vi lämnat stranden för lite obligatoriskt altanhäng. Man blir trött av solen, och det är skönt att krypa in i skuggan.
Om några timmar ska vi gå på grekisk afton. Det ska bli mysigt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Thomas som hade fått sova på saken, gick nu som alltid in med liv och lust för att få ner priset i affären. Han lyckades till slut pruta ner väskan med trettio kronor. Jag vet inte vem som var mest nöjd med den här affären. Thomas, butiksägaren eller jag.
I dag fyller min lilla mamma år. Det känns konstigt att vara här, och inte hemma och kunna fira henne. När vi ringde henne vid halv åtta i morse, svensk tid och sjöng, satt hon och Ruben redan och åt födelsedagstårta.
Hon hade blivit uppvaktad med både blommor och en bok, och i går hade min syster och hennes dotter varit hemma och gratulerat henne. Mamma var så nöjd. Det känns bra. Jag vill att hennes födelsedag ska kännas speciell, även om hon som vanligt har avsagt sig all uppmärksamhet.
Thomas berättade för henne om väskan. Mamma förfasade sig en stund. Det hör till. Sedan undrade hon om jag kunde avvara en av alla mina väskor, för hennes hade gått sönder.
Så i kväll bär det av på en ny väskrunda. En perfekt födelsedagspresent till lilla mamma. Thomas suckar högt, men hänger på. Han vågar inte skicka i väg mig och Denise på egen hand. Den här semestern kommer att gå till historien som väskornas vecka.
Vi har fortsatt 30 grader i luften. Det fläktar nästan inte alls, och jag förstår inte hur vågorna kan vara så höga. Det är fortfarande röd flagg.
Vi har krupit in under vårt parasoll. Till och med jag har fått nog av solen.
För en stund sedan var vi uppe i receptionen. Reseledaren från Tui var där, och tanken var att vi skulle beställa en utflykt. När reseledaren som var upptagen med två andra gäster fick syn på Thomas, hälsade han glatt och igenkännande.
När det var vår tur, sa reseledaren som var engelsk: ”Hello, you king of karaoke”. Han tog Thomas i hand och hälsade hjärtligt. Han var uppenbarligen imponerad. Thomas som inte fattade någonting höll som vanligt god min och log stort.
Det visade sig efterhand att den här engelske reseledaren brukade hålla till på en pub strax bakom vårt hotell. Enligt honom var Thomas där varje natt och underhöll gästerna med karaoke. Thomas försökte förklara att det inte alls var han, men reseledaren var envis. Han var säker på sin sak.
Jag vet inte vad jag ska tro. Thomas är Thomas. Jag somnar tidigt på kvällarna, och kanske smyger han iväg när jag har somnat och sjunger karaoke för full hals. Vem vet. En sak vet jag i alla fall. Thomas har en otrolig förmåga att alltid hamna i situationer som den här!
Till slut fick vi i alla fall uträttat vårt ärende. Vi bokade en utflykt till i morgon. Vi ska åka med ett piratskepp, äta gott, snorkla och bada. Det ska bli roligt. Rapporten visar att temperaturen ska stiga ytterligare, och då kan det vara skönt att åka ut på havet.
Nu har vi lämnat stranden för lite obligatoriskt altanhäng. Man blir trött av solen, och det är skönt att krypa in i skuggan.
Om några timmar ska vi gå på grekisk afton. Det ska bli mysigt.
Ha en härlig kväll! / Ingrid