Kaos och festligheter
När jag skriver detta är vi en bit in på eftermiddagen. Thomas och jag är på väg till paradiset i Björkenäs.
Jag har hållit på sedan tidigt i morse, med att fixa med en massa olika saker. I kväll ska jag ha min avslutningsfest för mina kollegor, och jag vill så gärna att allt ska bli bra. Att vi ska få riktigt roligt, och att det kommer att bli ännu ett härligt minne.
I morse när det var som värst i mitt kaos, undrade jag vad jag egentligen höll på med. Varför jag får för mig att starta upp projekt som den här festen, och varför jag aldrig lär mig. Just då var jag i full panik. Helt övertygad om att jag aldrig skulle hinna bli färdig i tid.
Jag hamnar alltid i det stadiet. Och det löser sig. Varenda gång.
Vid ett tillfälle i början på åttiotalet, hade jag och min dåvarande sambo bjudit hem våra vänner Ingmarie och Bernt. Vi umgicks mycket på den tiden, och vi trivdes ihop. Ingmarie är en härlig människa. Hon bjuder alltid på många goa skratt.
Den här gången hade jag bakat en tårta, som vi skulle ha till kaffet. Vi bodde trångt, och förvaringsutrymmena var kraftigt begränsade. Eftersom det var varmt i huset och kylskåpet var fullt, satte jag ut tårtan på den pyttelilla öppna altanen vi hade utanför ytterdörren. Min fantasi och uppfinningsrikedom har det aldrig varit något fel på.
När maten var uppäten och kaffet klart, gick jag ut för att hämta min skapelse. Döm om min fasa när jag insåg att katterna hade kalasat på grädden. Tårtan var helt förstörd.
Det löste sig. Jag hade en burk pepparkakor sedan jul, och när den värsta chocken hade lagt sig skrattade vi gott.
Ingmarie påminde mig om det för ett tag sedan. Och kanske är det så, att vi aldrig hade kommit ihåg den där kvällen för så länge sedan, om inte katterna hade varit framme.
Så som sagt. Allting löser sig alltid.
Det är dessutom inga problem att ha fest när man har så många omkring sig som alltid ställer upp. Thomas har lagt ner en massa jobb på det här. Han har kört bord och stolar på släpet, och han har lagt ett antal timmar på partytältet.
Susanne och Annika kommer ett par timmar innan utsatt tid för att hjälpa mig med det sista.
Jag tycker att det är så roligt. Jag älskar att ha människor jag tycker om omkring mig. I kväll kommer det dessutom en del gamla kollegor som jag inte har sett på väldigt länge. Det ska bli fantastiskt kul att träffa dem igen.
Jag är så glad över att nästan alla inbjudna kommer. Att folk tar sig tid mitt i veckan, och att de förhoppningsvis ser fram emot det här lika mycket som jag. Att vi tillsammans får en mysig kväll, och att jag somnar med ett leende på läpparna.
Fortsättning följer.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Jag har hållit på sedan tidigt i morse, med att fixa med en massa olika saker. I kväll ska jag ha min avslutningsfest för mina kollegor, och jag vill så gärna att allt ska bli bra. Att vi ska få riktigt roligt, och att det kommer att bli ännu ett härligt minne.
I morse när det var som värst i mitt kaos, undrade jag vad jag egentligen höll på med. Varför jag får för mig att starta upp projekt som den här festen, och varför jag aldrig lär mig. Just då var jag i full panik. Helt övertygad om att jag aldrig skulle hinna bli färdig i tid.
Jag hamnar alltid i det stadiet. Och det löser sig. Varenda gång.
Vid ett tillfälle i början på åttiotalet, hade jag och min dåvarande sambo bjudit hem våra vänner Ingmarie och Bernt. Vi umgicks mycket på den tiden, och vi trivdes ihop. Ingmarie är en härlig människa. Hon bjuder alltid på många goa skratt.
Den här gången hade jag bakat en tårta, som vi skulle ha till kaffet. Vi bodde trångt, och förvaringsutrymmena var kraftigt begränsade. Eftersom det var varmt i huset och kylskåpet var fullt, satte jag ut tårtan på den pyttelilla öppna altanen vi hade utanför ytterdörren. Min fantasi och uppfinningsrikedom har det aldrig varit något fel på.
När maten var uppäten och kaffet klart, gick jag ut för att hämta min skapelse. Döm om min fasa när jag insåg att katterna hade kalasat på grädden. Tårtan var helt förstörd.
Det löste sig. Jag hade en burk pepparkakor sedan jul, och när den värsta chocken hade lagt sig skrattade vi gott.
Ingmarie påminde mig om det för ett tag sedan. Och kanske är det så, att vi aldrig hade kommit ihåg den där kvällen för så länge sedan, om inte katterna hade varit framme.
Så som sagt. Allting löser sig alltid.
Det är dessutom inga problem att ha fest när man har så många omkring sig som alltid ställer upp. Thomas har lagt ner en massa jobb på det här. Han har kört bord och stolar på släpet, och han har lagt ett antal timmar på partytältet.
Susanne och Annika kommer ett par timmar innan utsatt tid för att hjälpa mig med det sista.
Jag tycker att det är så roligt. Jag älskar att ha människor jag tycker om omkring mig. I kväll kommer det dessutom en del gamla kollegor som jag inte har sett på väldigt länge. Det ska bli fantastiskt kul att träffa dem igen.
Jag är så glad över att nästan alla inbjudna kommer. Att folk tar sig tid mitt i veckan, och att de förhoppningsvis ser fram emot det här lika mycket som jag. Att vi tillsammans får en mysig kväll, och att jag somnar med ett leende på läpparna.
Fortsättning följer.
Ha en härlig kväll! / Ingrid