Jannes val
Jag sitter uppkrupen i min fåtölj på altanen med datorn i knäet. Thomas sitter i sin och går igenom lite papper. Kaffebryggaren puttrar ute i köket och middagen är intagen. Vi har det så mysigt.
Jag har skrivit tidigare om hur olika möten med människor har påverkat mig. Det tycker jag är spännande. Ännu mer spännande är att jag också har påverkat andra människor.
För många år sedan läste jag en kompletteringskurs till undersköterska. Det var ett första steg i att nå min dröm att bli barnmorska.
Jag läste på vårdskolan, som på den tiden låg vid sjukhuset i Karlskrona. I klassen var vi runt trettio elever. Vi var alla vuxna, och många liksom jag hade barn hemma.
Det var ett händelserikt år även om det var tufft. Tempot var högt, och undervisningen komprimerad. Men vi hade roligt ihop och jag trivdes i klassen. Lärarna var bra, och fortfarande var det katederundervisning som gällde.
Året gick fort. Vi slutade vårterminen 1985. Hösten därpå började jag min utbildning till socionom på Socialhögskolan nere i Lund. Borta var drömmen om att bli barnmorska.
Några år senare träffade jag av en tillfällighet på Janne som hade gått i samma klass på Vårdskolan. Jag hade alltid tyckt bra om Janne. Under utbildningen var han alltid glad och hjälpsam. Det var så roligt att se honom.
Vi stannade upp och pratade några ord, som man gör.
Då berättade han för mig att han hade läst vidare till röntgenassistent, som det hette på den tiden. Nu är jag ute på djupt vatten, men jag tror att det heter röntgensjuksköterska idag.
Jag som alltid har varit spontan och aldrig har kunnat göra något lagom, hade vid något tillfälle under kompletteringskursen fått för mig att jag skulle bli just det. Jag kommer inte ens ihåg det själv. Men med min vanliga inlevelse hade jag pratat mig varm för det just då, och min entusiasm hade fått Janne att tänka om.
Så istället för att läsa till psykiatrisjuksköterska som var hans ursprungliga plan, utbildade han sig till röntgenassistent. Tack vare mig. Han betonade det flera gånger, och vi skrattade gott åt att jag själv hade läst till socionom.
Det är häftigt. Jag tänker på det ibland. Jag hoppas att det var rätt beslut Janne tog den gången, och att han trivs på sitt jobb.
Nu har kaffet puttrat färdigt. Denise ska iväg på fotbollsträning. Thomas och jag ska ha en lugn kväll framför tv.n.
Ha en härlig kväll! / Ingrid
Jag har skrivit tidigare om hur olika möten med människor har påverkat mig. Det tycker jag är spännande. Ännu mer spännande är att jag också har påverkat andra människor.
För många år sedan läste jag en kompletteringskurs till undersköterska. Det var ett första steg i att nå min dröm att bli barnmorska.
Jag läste på vårdskolan, som på den tiden låg vid sjukhuset i Karlskrona. I klassen var vi runt trettio elever. Vi var alla vuxna, och många liksom jag hade barn hemma.
Det var ett händelserikt år även om det var tufft. Tempot var högt, och undervisningen komprimerad. Men vi hade roligt ihop och jag trivdes i klassen. Lärarna var bra, och fortfarande var det katederundervisning som gällde.
Året gick fort. Vi slutade vårterminen 1985. Hösten därpå började jag min utbildning till socionom på Socialhögskolan nere i Lund. Borta var drömmen om att bli barnmorska.
Några år senare träffade jag av en tillfällighet på Janne som hade gått i samma klass på Vårdskolan. Jag hade alltid tyckt bra om Janne. Under utbildningen var han alltid glad och hjälpsam. Det var så roligt att se honom.
Vi stannade upp och pratade några ord, som man gör.
Då berättade han för mig att han hade läst vidare till röntgenassistent, som det hette på den tiden. Nu är jag ute på djupt vatten, men jag tror att det heter röntgensjuksköterska idag.
Jag som alltid har varit spontan och aldrig har kunnat göra något lagom, hade vid något tillfälle under kompletteringskursen fått för mig att jag skulle bli just det. Jag kommer inte ens ihåg det själv. Men med min vanliga inlevelse hade jag pratat mig varm för det just då, och min entusiasm hade fått Janne att tänka om.
Så istället för att läsa till psykiatrisjuksköterska som var hans ursprungliga plan, utbildade han sig till röntgenassistent. Tack vare mig. Han betonade det flera gånger, och vi skrattade gott åt att jag själv hade läst till socionom.
Det är häftigt. Jag tänker på det ibland. Jag hoppas att det var rätt beslut Janne tog den gången, och att han trivs på sitt jobb.
Nu har kaffet puttrat färdigt. Denise ska iväg på fotbollsträning. Thomas och jag ska ha en lugn kväll framför tv.n.
Ha en härlig kväll! / Ingrid