Inlägg
Jag är tillfälligt tillbaka i Emmaboda. Det är festival i omgivningarna, och jag vill vara på plats om det skulle hända något.
Felicia har längtat efter det här i flera veckor. Hon och hennes kompisar ska fira helgen borta på festivalområdet.
De ska sova uppe i Felicias rum. Jag har bäddat. De var så tacksamma. Det gör mig lite rörd. Det är så fina ungdomar.
Om det var varmt nere vid husvagnen, så står luften här helt stilla. Så varm sommar som nu har jag aldrig tidigare varit med om.
Elsa sover nöjd i sin stol, och kaffet smakar bra trots värmen.
I går gjorde jag min sista dag som kurator på Funktionsstödsförvaltningen i Karlskrona. Det känns lite vemodigt. Det är många år jag lämnar bakom mig. Många roliga stunder, och härliga kollegor. Mycket slit, och många skratt. Härliga minnen att förvalta.
Men det känns bra. Jag har hela tiden känt att jag har tagit rätt beslut.
Det är dags för mig att gå vidare i livet. Jag har så mycket framför mig, och framtiden är härligt spännande och outforskad.
Jag ser fram emot det nya jobbet på Rehabkliniken i Karlshamn. Jag tycker att det ska bli roligt att få lära mig nya saker, och lära känna nya människor. Träda in i sjukhusvärlden, och se vad den har att erbjuda.
Så är det det här med avsked. Jag har tagit farväl av så många fina människor den här sista månaden. Jag har förundrats mycket över att folk är ledsna över att jag försvinner ut ur deras liv. Jag hade inte förväntat mig det. Jag visste inte att jag var viktig för så många.
Det är stort. Jag växer i känslan, och tar den med mig.
När jag kom hem från jobbet i går öppnade Thomas champagnen som han hade haft på kylning. På altanen under parasollet skålade vi sedan för min sista arbetsdag, för min långa ledighet, och för mitt nya jobb. Det kändes så festligt.
Felicia och hennes gäng som hade suttit på hennes rum och pratat, gav sig iväg bort till Emmabodafestivalen. Den ligger alldeles nära vårt hus.
Matilda och Axel kom en runda och åt middag. Det var mysigt. Jag har ofta mina barn omkring mig, men sällan en och en. Det kändes speciellt. Jag tror att jag ska införa det lite mer. Jag kände likadant när Martin och Martina var nere vid husvagnen för några veckor sedan.
Lilla Emmaboda sjuder just nu av liv och rörelse. Det är folk överallt, och köer till det mesta. Det gör ingenting.
De flesta av ungdomarna är glada och trevliga, och de lyser upp hela samhället med sin glädje.
Nu ska jag gå ner i källaren och lägga i en maskin tvätt. Det märks tydligt på tvätthögen att jag har varit borta ett tag. Jag har fått att göra. Det är dags att ta ett ryck.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Felicia har längtat efter det här i flera veckor. Hon och hennes kompisar ska fira helgen borta på festivalområdet.
De ska sova uppe i Felicias rum. Jag har bäddat. De var så tacksamma. Det gör mig lite rörd. Det är så fina ungdomar.
Om det var varmt nere vid husvagnen, så står luften här helt stilla. Så varm sommar som nu har jag aldrig tidigare varit med om.
Elsa sover nöjd i sin stol, och kaffet smakar bra trots värmen.
I går gjorde jag min sista dag som kurator på Funktionsstödsförvaltningen i Karlskrona. Det känns lite vemodigt. Det är många år jag lämnar bakom mig. Många roliga stunder, och härliga kollegor. Mycket slit, och många skratt. Härliga minnen att förvalta.
Men det känns bra. Jag har hela tiden känt att jag har tagit rätt beslut.
Det är dags för mig att gå vidare i livet. Jag har så mycket framför mig, och framtiden är härligt spännande och outforskad.
Jag ser fram emot det nya jobbet på Rehabkliniken i Karlshamn. Jag tycker att det ska bli roligt att få lära mig nya saker, och lära känna nya människor. Träda in i sjukhusvärlden, och se vad den har att erbjuda.
Så är det det här med avsked. Jag har tagit farväl av så många fina människor den här sista månaden. Jag har förundrats mycket över att folk är ledsna över att jag försvinner ut ur deras liv. Jag hade inte förväntat mig det. Jag visste inte att jag var viktig för så många.
Det är stort. Jag växer i känslan, och tar den med mig.
När jag kom hem från jobbet i går öppnade Thomas champagnen som han hade haft på kylning. På altanen under parasollet skålade vi sedan för min sista arbetsdag, för min långa ledighet, och för mitt nya jobb. Det kändes så festligt.
Felicia och hennes gäng som hade suttit på hennes rum och pratat, gav sig iväg bort till Emmabodafestivalen. Den ligger alldeles nära vårt hus.
Matilda och Axel kom en runda och åt middag. Det var mysigt. Jag har ofta mina barn omkring mig, men sällan en och en. Det kändes speciellt. Jag tror att jag ska införa det lite mer. Jag kände likadant när Martin och Martina var nere vid husvagnen för några veckor sedan.
Lilla Emmaboda sjuder just nu av liv och rörelse. Det är folk överallt, och köer till det mesta. Det gör ingenting.
De flesta av ungdomarna är glada och trevliga, och de lyser upp hela samhället med sin glädje.
Nu ska jag gå ner i källaren och lägga i en maskin tvätt. Det märks tydligt på tvätthögen att jag har varit borta ett tag. Jag har fått att göra. Det är dags att ta ett ryck.
Ha en härlig dag! / Ingrid