I bland kommer livet emellan
Det har varit högsommar ute några dagar nu. På jobbet sitter folk ute och fikar på rasterna. Det är härligt.
Men så här tidigt på morgonen är det svalt. Det är fortfarande gott med en rykande kopp kaffe, och datorn är ett ypperligt sällskap där jag sitter.
I går var vi i Rottne, en bit utanför Växjö. Denise spelade fotboll. Storasyster Felicia som numera är lagets största supporter var på plats.
Det gick bra för tjejerna. De vann med 4-1. Stämningen i bilen hem var betydligt högre än sist då förlusten sved.
Jag är fortfarande så uppfylld av den här bloggen. Jag pratar mycket om den, och min omgivning är just nu ganska trött på mig.
I går frågade jag Felicia om hon hade tittat på den på länge. Hon skakade frenetiskt på huvudet och sa: ”Jag skulle ha gjort det i går, men livet kom emellan. ”
Vilket spännande uttryck. ”Livet kom emellan”.
Ibland är det så. Vi har tänkt oss att göra någonting, och plötsligt upptäcker vi att tiden har gått. Vi har mycket omkring oss och livet prioriterar sig självt. Så är det för de flesta av oss.
Felicia är härlig. Hon har alltid en massa planer, men livet kommer ofta emellan.
Just nu är hon stressad. Studenten står för dörren, och allt skolarbete ska vara inlämnat om två veckor. Därefter stängs dörren till de åtråvärda betygen.
Fortfarande vet hon inte vad hon ska göra efter studenten. Jag kommer ihåg känslan. Ovissheten och otryggheten. Plötsligt är man vuxen, och ska ta ansvar för sig själv.
Ska hon jobba, eller läsa vidare? Vad händer med alla kompisar som hon har umgåtts dagligen med i tre år?
Det är inte lätt. Men det löser sig. Det gör det alltid.
Nu hör jag Thomas på övervåningen. Tvättmaskinen har tystnat. Det är dags att ta tag i livet igen.
Ha en härlig dag! / Ingrid
Men så här tidigt på morgonen är det svalt. Det är fortfarande gott med en rykande kopp kaffe, och datorn är ett ypperligt sällskap där jag sitter.
I går var vi i Rottne, en bit utanför Växjö. Denise spelade fotboll. Storasyster Felicia som numera är lagets största supporter var på plats.
Det gick bra för tjejerna. De vann med 4-1. Stämningen i bilen hem var betydligt högre än sist då förlusten sved.
Jag är fortfarande så uppfylld av den här bloggen. Jag pratar mycket om den, och min omgivning är just nu ganska trött på mig.
I går frågade jag Felicia om hon hade tittat på den på länge. Hon skakade frenetiskt på huvudet och sa: ”Jag skulle ha gjort det i går, men livet kom emellan. ”
Vilket spännande uttryck. ”Livet kom emellan”.
Ibland är det så. Vi har tänkt oss att göra någonting, och plötsligt upptäcker vi att tiden har gått. Vi har mycket omkring oss och livet prioriterar sig självt. Så är det för de flesta av oss.
Felicia är härlig. Hon har alltid en massa planer, men livet kommer ofta emellan.
Just nu är hon stressad. Studenten står för dörren, och allt skolarbete ska vara inlämnat om två veckor. Därefter stängs dörren till de åtråvärda betygen.
Fortfarande vet hon inte vad hon ska göra efter studenten. Jag kommer ihåg känslan. Ovissheten och otryggheten. Plötsligt är man vuxen, och ska ta ansvar för sig själv.
Ska hon jobba, eller läsa vidare? Vad händer med alla kompisar som hon har umgåtts dagligen med i tre år?
Det är inte lätt. Men det löser sig. Det gör det alltid.
Nu hör jag Thomas på övervåningen. Tvättmaskinen har tystnat. Det är dags att ta tag i livet igen.
Ha en härlig dag! / Ingrid