Huseby julmarknad
När jag skriver det här är det fortfarande tidig morgon. Jag sitter uppkrupen i min soffa, med en filt om mig. Familjen sover.
Idag känner jag mig inte så pigg. Jag har fått lite ont i halsen, och en besvärlig hosta. Jag tycker onekligen lite synd om mig själv. Inte ens kaffet som ryker på fönsterbrädan får mig att må bättre.
Idag är det lördag. I kväll ska alla ungarna med respektive, Thomas och jag, åka till Huseby julmarknad. Det ser jag alltid lika mycket fram emot. Jag hoppas att jag inte blir sämre, utan att jag kommer att orka.
När Thomas och jag hade träffats bara ett par gånger, ringde han en dag och var lika entusiastisk som vanlig. (Det visste jag inte då.) Han hade läst en annons i Smålandsposten om Huseby julmarknad, och nu undrade han ivrigt om jag ville följa med honom dit. Det ville jag.
Jag kommer ihåg den kvällen så väl. Det var stjärnklart och kallt, och jag var så förundrad över alla ljus som brann. Jag var nyförälskad, och jag var lycklig. Jag kommer ihåg att vi drack glögg och åt pepparkakor, och att Thomas köpte ett par örhängen till mig.
Vissa fina tillfällen som man är med om i livet, bevarar man som vackra pärlor i sitt minne. Den här kvällen är för mig en sådan. Vi har varit på Huseby julmarknad flera gånger efter det, men ingen kväll har varit lika speciell.
Jag tycker fortfarande att Thomas är fantastisk. Jag har lärt mig att älska alla hans upptåg, Vi har roligt ihop, och hans finns också alltid där när jag dippar.
Jag har erfarenhet av annat, och jag försöker vara rädd om det vi har. Det vet jag att Thomas också är. Förmodligen är det nyckeln till att vårt förhållande är så bra.
Nu är Thomas vaken. Jag ska försöka ta mig upp ur soffan och koka lite honungsvatten. Jag ska gå och lägga mig en stund, och försöka hitta lite krafter till i kväll.
Jag hoppas att ni alla får en härlig dag! / Ingrid
Idag känner jag mig inte så pigg. Jag har fått lite ont i halsen, och en besvärlig hosta. Jag tycker onekligen lite synd om mig själv. Inte ens kaffet som ryker på fönsterbrädan får mig att må bättre.
Idag är det lördag. I kväll ska alla ungarna med respektive, Thomas och jag, åka till Huseby julmarknad. Det ser jag alltid lika mycket fram emot. Jag hoppas att jag inte blir sämre, utan att jag kommer att orka.
När Thomas och jag hade träffats bara ett par gånger, ringde han en dag och var lika entusiastisk som vanlig. (Det visste jag inte då.) Han hade läst en annons i Smålandsposten om Huseby julmarknad, och nu undrade han ivrigt om jag ville följa med honom dit. Det ville jag.
Jag kommer ihåg den kvällen så väl. Det var stjärnklart och kallt, och jag var så förundrad över alla ljus som brann. Jag var nyförälskad, och jag var lycklig. Jag kommer ihåg att vi drack glögg och åt pepparkakor, och att Thomas köpte ett par örhängen till mig.
Vissa fina tillfällen som man är med om i livet, bevarar man som vackra pärlor i sitt minne. Den här kvällen är för mig en sådan. Vi har varit på Huseby julmarknad flera gånger efter det, men ingen kväll har varit lika speciell.
Jag tycker fortfarande att Thomas är fantastisk. Jag har lärt mig att älska alla hans upptåg, Vi har roligt ihop, och hans finns också alltid där när jag dippar.
Jag har erfarenhet av annat, och jag försöker vara rädd om det vi har. Det vet jag att Thomas också är. Förmodligen är det nyckeln till att vårt förhållande är så bra.
Nu är Thomas vaken. Jag ska försöka ta mig upp ur soffan och koka lite honungsvatten. Jag ska gå och lägga mig en stund, och försöka hitta lite krafter till i kväll.
Jag hoppas att ni alla får en härlig dag! / Ingrid