Hur man fångar ett litet hjärta
Jag är tillbaka i Emmaboda. Det är tidig morgon. Det är fortfarande mörkt ute, men inne är det varmt och skönt. Jag har tänt ett värmeljus på soffbordet. Katten Elsa ligger i sin stol och sover, och mitt kaffe står på fönsterbrädan. Det luktar himmelskt.
Det är min stund. Thomas och Denise sover ännu någon timme, innan det är dags för skola och skogsavverkning.
Själv ska jag tillbaka till paradiset. Mamma behöver lite hjälp med att fixa fikat till målaren. Med att hämta medicin på apoteket, och med att ladda ner lite nya böcker i sin Ipad. Eventuellt så ska jag också ta en runda ut till barnbarnen i Torhamn. Jag längtar efter dem. De växer upp så fort, och jag vill passa på medan de fortfarande vill vara med mig. Jag vet att det kommer en annan tid.
Lille Karl tycker fortfarande inte om sin mormor. Jag jobbar på det.
När Marie var nere i sommar, kunde hon konsten att fånga Karls hjärta. Hon hade en påse med polly i ett skåp ute i stugan. Varje gång Karl kom ut till henne, fick han en polly i handen, och en i munnen. Den lille mannen njöt hejdlöst av sitt godis, och Marie blev en självklar favorit.
Det slutade med att när Marie kom in till Martina och Martin och satte sig i soffan, gick lille Karl och hämtade hennes Foppa tofflor i farstun. Han gav henne dem, och såg sedan uppfodrande på henne. Det var bara för Marie att lyfta upp den lilla godisbiten och gå ut och ge honom det han ville ha.
När Marie och barnen hade åkt hem, blev det tomt. Karl saknade sin moster, och framför allt hennes polly.
Mannens hjärta går genom magen sägs det, och det stämmer absolut på lille Karl. Jag kanske ska byta taktik.
Eller inte. Det kommer att bli bra. Jag väntar ut den unge mannen. Min tid kommer. Det är jag säker på.
Nu är det dags att lämna den här sköna soffan. Att duka fram lite frukost till familjen, och sätta på en ny bytta kaffe. Hänga upp tvätten i källaren, och ta tag i det fantastiska livet!
Ha en härlig dag! / Ingrid
Det är min stund. Thomas och Denise sover ännu någon timme, innan det är dags för skola och skogsavverkning.
Själv ska jag tillbaka till paradiset. Mamma behöver lite hjälp med att fixa fikat till målaren. Med att hämta medicin på apoteket, och med att ladda ner lite nya böcker i sin Ipad. Eventuellt så ska jag också ta en runda ut till barnbarnen i Torhamn. Jag längtar efter dem. De växer upp så fort, och jag vill passa på medan de fortfarande vill vara med mig. Jag vet att det kommer en annan tid.
Lille Karl tycker fortfarande inte om sin mormor. Jag jobbar på det.
När Marie var nere i sommar, kunde hon konsten att fånga Karls hjärta. Hon hade en påse med polly i ett skåp ute i stugan. Varje gång Karl kom ut till henne, fick han en polly i handen, och en i munnen. Den lille mannen njöt hejdlöst av sitt godis, och Marie blev en självklar favorit.
Det slutade med att när Marie kom in till Martina och Martin och satte sig i soffan, gick lille Karl och hämtade hennes Foppa tofflor i farstun. Han gav henne dem, och såg sedan uppfodrande på henne. Det var bara för Marie att lyfta upp den lilla godisbiten och gå ut och ge honom det han ville ha.
När Marie och barnen hade åkt hem, blev det tomt. Karl saknade sin moster, och framför allt hennes polly.
Mannens hjärta går genom magen sägs det, och det stämmer absolut på lille Karl. Jag kanske ska byta taktik.
Eller inte. Det kommer att bli bra. Jag väntar ut den unge mannen. Min tid kommer. Det är jag säker på.
Nu är det dags att lämna den här sköna soffan. Att duka fram lite frukost till familjen, och sätta på en ny bytta kaffe. Hänga upp tvätten i källaren, och ta tag i det fantastiska livet!
Ha en härlig dag! / Ingrid