Härliga ungar
Måns och Varg är två av mina barnbarn. När Martina träffade sin Martin, kom grabbarna in i familjen som en bonus. Varg med sina långa ljusa lockar och stora blå ögon, och Måns med sitt lite lillgamla sätt. Från första stund var jag helt såld på de här två juvelerna.
Måns och Varg bor varannan vecka hos Martina och Martin i Torhamn, och varannan vecka hos sin mamma i Karlskrona.
När pojkarna sov över hos oss häromdagen, satt de uppkrupna i soffan och såg på tv. Plötsligt kom lille Varg som nu har hunnit fylla sex år, på någonting. Man ser det så väl. Han lyser upp. Han tittade ivrigt på mig och sa med eftertryck: ”Ingrid vet du, Martina är världens bästa låtsas-mamma!”
Det kändes så varmt inom mig. Det är så viktigt att de här fina ungarna har det bäst i världen, trots att deras föräldrar inte lever ihop.
Jag var också ett skilsmässobarn som liten. Min syster och jag bodde med vår mamma Vår biologiska pappa träffade vi bara sporadiskt ett kort tag efter skilsmässan.
När våra mamma några år senare träffade den man som sedan dess har varit min far, kände jag alltid att jag hörde till. Jag kände mig aldrig i vägen, och jag kände mig alltid älskad. När min lillebror föddes var det aldrig någon skillnad för min far. Jag tror uppriktigt att han älskade oss alla tre lika mycket. När jag var i tonåren adopterade han mig och min syster.
Mina barn är också skilsmässobarn. Kanske ligger det i generna.
Jag har alltid haft min far som en förebild. Det har inte varit lätt för de män som jag har träffat på.
När jag till slut träffade Thomas, frågade jag honom hur han såg på att jag hade fem döttrar, och att den yngsta bara var åtta år. Thomas log glatt och svarade: ”Det ser jag som en fantastisk bonus.”
Jag tror faktiskt att han gjorde det. Thomas har hela tiden haft en nära relation till alla mina tjejer, och naturligtvis närmast till Denise som var yngst.
Ingen var mer engagerad än Thomas, när Martin och Martina väntade sin lille Karl. Karl och han har fortfarande en alldeles speciell relation.
För mig har det biologiska ingen betydelse. Kärleken till ett barn måste man förtjäna. Den ligger inte i generna. Det har jag otaliga bevis för.
Men en sak är säker. Barn gör livet så mycket rikare. De ger så mycket kärlek, och jag njuter av dem så ofta jag kan!
Måns och Varg bor varannan vecka hos Martina och Martin i Torhamn, och varannan vecka hos sin mamma i Karlskrona.
När pojkarna sov över hos oss häromdagen, satt de uppkrupna i soffan och såg på tv. Plötsligt kom lille Varg som nu har hunnit fylla sex år, på någonting. Man ser det så väl. Han lyser upp. Han tittade ivrigt på mig och sa med eftertryck: ”Ingrid vet du, Martina är världens bästa låtsas-mamma!”
Det kändes så varmt inom mig. Det är så viktigt att de här fina ungarna har det bäst i världen, trots att deras föräldrar inte lever ihop.
Jag var också ett skilsmässobarn som liten. Min syster och jag bodde med vår mamma Vår biologiska pappa träffade vi bara sporadiskt ett kort tag efter skilsmässan.
När våra mamma några år senare träffade den man som sedan dess har varit min far, kände jag alltid att jag hörde till. Jag kände mig aldrig i vägen, och jag kände mig alltid älskad. När min lillebror föddes var det aldrig någon skillnad för min far. Jag tror uppriktigt att han älskade oss alla tre lika mycket. När jag var i tonåren adopterade han mig och min syster.
Mina barn är också skilsmässobarn. Kanske ligger det i generna.
Jag har alltid haft min far som en förebild. Det har inte varit lätt för de män som jag har träffat på.
När jag till slut träffade Thomas, frågade jag honom hur han såg på att jag hade fem döttrar, och att den yngsta bara var åtta år. Thomas log glatt och svarade: ”Det ser jag som en fantastisk bonus.”
Jag tror faktiskt att han gjorde det. Thomas har hela tiden haft en nära relation till alla mina tjejer, och naturligtvis närmast till Denise som var yngst.
Ingen var mer engagerad än Thomas, när Martin och Martina väntade sin lille Karl. Karl och han har fortfarande en alldeles speciell relation.
För mig har det biologiska ingen betydelse. Kärleken till ett barn måste man förtjäna. Den ligger inte i generna. Det har jag otaliga bevis för.
Men en sak är säker. Barn gör livet så mycket rikare. De ger så mycket kärlek, och jag njuter av dem så ofta jag kan!