Härliga sommarminnen
Tisdag morgon. Thomas och jag har sovit i paradiset i natt. Han sover fortfarande, medan jag har krupit ut i förtältet. Det är fortfarande ganska svalt här. Det är skönt.
I går vid lunch hade mamma fått besök av en liten rävunge på gården. Den var så liten, och inte ett dugg rädd. Den hade kalasat på hennes körsbär som låg på marken under trädet. Mamma var bekymrad. Hon undrade hur skulle klara sig.
Jag blev också lite bekymrad. Mest över att Elsa lever farligt. Rävar och katter är ingen bra kombination. Vi får hoppas att det går bra.
Jag har funderat en hel del på min barndoms somrar den sista tiden.
Hur sommarlovet bestod av en oändlig massa dagar. Långa lata och härliga dagar som vi fyllde till bredden med lust och glädje. Vi levde i nuet, och skapade minnen för framtiden. Härliga minnen att kunna ta fram och njuta av igen.
Solen sken ständigt. Jag minns aldrig att det regnade. Alla kompisar var lediga, och alla var hemma. Alltid.
Vi var sextiotalets barn. Våra föräldrar var långt ifrån charterresor och semestrar långt hemifrån.
Visst förekom det. Jag kommer ihåg att Sonja och Birger som ägde campingen åkte till Mallorca med sina barn när sommarsäsongen var slut. Det var deras sätt att koppla av efter en intensiv sommar. Det kändes exotiskt. Så främmande, och så oändligt långt bort.
Världen har krympt med åren.
Vi badade i havet. Otaliga timmar lekte vi nere på stranden medan huden antog en allt brunare ton.
Vi cyklade med lätta starka ben genom byn, medan vinden svalkade våra solbrända kinder och fick håret att flyga.
Ibland höll vi till nere på campingen, där det alltid var liv och rörelse. Vi spanade efter nykomna barn bland husvagnarna, och köpte glass i kiosken.
När vi blev lite äldre satt vi inne i serveringen. Spelade ABBAs ”Waterloo” på juke-boxen och tävlade i flipperspel.
Vi pratade med ungdomarna i byarna runt om som också satt där. Delade en läsk på tre, och tog upp ett helt bord. Sonja och Birger lät oss hållas.
Det var en härlig tid.
Min barndom är så ljus. Mina minnen är så lyckliga. Mina somrar var så varma, och mina drömmar var så många.
Ibland längtar jag tillbaka.
Ha en härlig dag! / Ingrid
I går vid lunch hade mamma fått besök av en liten rävunge på gården. Den var så liten, och inte ett dugg rädd. Den hade kalasat på hennes körsbär som låg på marken under trädet. Mamma var bekymrad. Hon undrade hur skulle klara sig.
Jag blev också lite bekymrad. Mest över att Elsa lever farligt. Rävar och katter är ingen bra kombination. Vi får hoppas att det går bra.
Jag har funderat en hel del på min barndoms somrar den sista tiden.
Hur sommarlovet bestod av en oändlig massa dagar. Långa lata och härliga dagar som vi fyllde till bredden med lust och glädje. Vi levde i nuet, och skapade minnen för framtiden. Härliga minnen att kunna ta fram och njuta av igen.
Solen sken ständigt. Jag minns aldrig att det regnade. Alla kompisar var lediga, och alla var hemma. Alltid.
Vi var sextiotalets barn. Våra föräldrar var långt ifrån charterresor och semestrar långt hemifrån.
Visst förekom det. Jag kommer ihåg att Sonja och Birger som ägde campingen åkte till Mallorca med sina barn när sommarsäsongen var slut. Det var deras sätt att koppla av efter en intensiv sommar. Det kändes exotiskt. Så främmande, och så oändligt långt bort.
Världen har krympt med åren.
Vi badade i havet. Otaliga timmar lekte vi nere på stranden medan huden antog en allt brunare ton.
Vi cyklade med lätta starka ben genom byn, medan vinden svalkade våra solbrända kinder och fick håret att flyga.
Ibland höll vi till nere på campingen, där det alltid var liv och rörelse. Vi spanade efter nykomna barn bland husvagnarna, och köpte glass i kiosken.
När vi blev lite äldre satt vi inne i serveringen. Spelade ABBAs ”Waterloo” på juke-boxen och tävlade i flipperspel.
Vi pratade med ungdomarna i byarna runt om som också satt där. Delade en läsk på tre, och tog upp ett helt bord. Sonja och Birger lät oss hållas.
Det var en härlig tid.
Min barndom är så ljus. Mina minnen är så lyckliga. Mina somrar var så varma, och mina drömmar var så många.
Ibland längtar jag tillbaka.
Ha en härlig dag! / Ingrid