Härliga människor

I går ringde jag in om ett ärende till Karlskrona kommun. Jag var laddad upp till tänderna, beredd på att ta strid för min sak.

Jag kom till växeln och fick stå länge i en telefonkö. Det gjorde inte saken bättre. När det väl blev min tur, så svarade inte personen jag sökte.

Jag hann uttrycka både en och annan åsikt, innan telefonen ringde. Förvånad såg jag på displayen att det var samma kvinna jag nyss hade sökt som nu ringde tillbaka.

I andra änden av linjen fanns en varm och mycket trevlig människa. Hon var mjuk i sin framtoning, och hon förstod mitt problem. Jag kom av mig totalt.

Hon hjälpte mig direkt, och mitt problem var ur världen.

Återigen slogs jag av hur mycket ett vänligt bemötande betyder. Ett vänligt ord, och kanske lite empati.

Den här kvinnan är ett föredöme för Karlskrona kommun. Hon är ett fantastiskt ansikte utåt.

Det kostar så lite. Ett leende, eller ett vänligt ord. Ett skämt i kön i affären, eller ett hej när man går förbi.

Axels pappa Clase är en härlig människa. Han kan prata med alla. Om kön i affären är lång kan han mycket väl dra fram gitarren och spela en låt. Eller skoja med den som står bakom. Clase bjuder alltid på sig själv. Han är oftast glad, och väldigt uppskattad vart han kommer. Världen skulle behöva fler som Clase.

Axel är så lik honom. Han är fantastiskt trevlig. Han kan få oss att kikna av skratt, och han ställer alltid upp när vi behöver hjälp. Vi tycker så otroligt mycket om honom. Han är en riktig svärmorsdröm.

Axel och min Matilda har varit tillsammans i tio år nu. De har en fantastisk relation. Det är så härligt att se.

Själv jobbar jag på det. Jag försöker att se andra människor. Det betyder mycket för mig att folk runt omkring mig mår bra. Då som först kan jag själv njuta av livet.

Ha en härlig dag! / Ingrid