Gothia cup

När jag skriver detta är det fortfarande tisdag förmiddag. Thomas diskar, och jag passar på.

I går var det så äntligen dags för Gothia cup att köra igång. Denise som hade tillbringat hela söndagskvällen på Liseberg, var trött men förväntansfull.

Thomas och jag lämnade Tjörn med ett visst motstånd. Där var fantastiskt fint. Det skulle vara så roligt att bara åka runt och utforska ön. Stanna vid havet och koka en kopp kaffe. Göra sådant som är så fantastiskt med livet i en husbil.

Kanske åker vi tillbaka en runda på onsdag. Det beror på hur det går för tjejerna.

Vid elvatiden i går förmiddag var vi tillbaka i Göteborg. Mot alla odds hittade vi en ställplats vid Lisebergsbyn. Vi hade en otrolig tur. Efter oss rullade det in minst tio husbilar inom en halvtimme som fick vända och leta vidare. Jag kände med dem. Jag vet hur det känns.

Första matchen för tjejerna spelades i Frölunda. Vi tog spårvagnen dit. För oss lantisar var det en upplevelse i sig.

De mötte ett norskt lag. Duktiga flickor med rätt inställning. Det hade våra också, men den här gången räckte inte det. EIS f03 förlorade med 3-0

Det fanns ingen besvikelse över det. Det norska laget var bättre och de vann rättvist.

Snabbt tog vi oss efter det tillbaka till husbilen för lite uppfräschning. Invigningen av Gothia cup skulle gå av stapeln klockan 20:00, och vi hade lite knappt med tid. Matchen hade varit försenad, och det hade vi inte lagt in i vår tighta tidsplanering. Invigningen ville vi för allt i världen inte missa.

Det var så otroligt hett. Solen gassade, och det var klibbigt varmt i husbilen. Innan vi åkte till Ullevi öppnade Thomas takluckan över sängen, där hela min packning låg utspridd. Det skulle han inte ha gjort.

Invigningen var fantastisk. En upplevelse. Att se alla dessa barn och ungdomar från alla dessa länder, komma in på arenan med sina respektive flaggor.

Med stolthet i blicken, och spring i benen. De utstrålade en sådan härlig glädje och var så fulla av energi. Många av dem var tagna av stundens allvar.

Det var underbart att se. Några nyfikna pojkar från Egypten stal hela uppmärksamheten, genom att nyfiket närma sig publiken, om och om igen. Deras tränare hade fullt upp att samla in dem hela kvällen.

Mitt i invigningen öppnade sig himlen. På bara några minuter förvandlades det strålande solskenet till hällande regn. På ett ögonblick var vi helt genomblöta. Åskan mullrade konstant och blixtarna lyste upp himlen.

Även om det säkert var välbehövligt även i dessa delar av landet, så var det lite synd. Det förtog lite av stämningen.

Som två dränkta katter lämnade vi Ullevi. I spårvagnen var det så mycket folk inpressat att vi trängdes på varandra. Alla var vi lika dyngsura. Det kändes ändå skönt att vi kom med. Lika många stod kvar när vi lämnade perrongen. Just då ville vi bara hem.

När vi kom tillbaka var hela sängen genomblöt. All min packning var dyngsur. Det var fuktigt i husbilen, och hundratals flygmyror hade tagit sig in med regnet. Vi hade att göra en stund innan vi kom i säng.

Men det löste sig. I dag vaknade vi upp till ett molnigt men regnfritt Göteborg. En ny spännande dag väntar. Tjejerna har en ny match, och Thomas och jag ska självklart dit och heja på tillsammans med alla andra entusiastiska föräldrar. Idag vinner vi!

Ha en härlig kväll, fortsättning följer. / Ingrid